I nästa omgång serverades vi två helt fascinerande sorter. Dels ett mörkare öl som närmast stank av tjära, men väl på tungan gick det helt an. Aecht Schlenkerla Rauchbier hette den, med bokspånsrökt malt i botten. Dels en röd skummande dryck som vid första sniff tydligt utropade Kriek! dvs. körsbärsöl. Många gånger i Belgien har jag svajat med en dylik i näven, men då sötad och lättdrucken. Den här, Cantillon Kriek, utmanade alla mina sinnen. Sur, körsbärskärnebesk och tydligt jästig slog den bakut redan på tungspetsen. Jag har fortfarande inte hämtat mig och pendlar mellan kärleksfull kapitulation och rynkande äckel. Helt klart är att jag vill prova igen, detta spontanjästa öl (bara i luften naturligt förekommande jästsporer). Tror att jag kommer att älska det till slut ändå.
Tredje omgången bestod av två sorters ale. Lyckades först pricka in smakminnet från middagar på Texas Longhorn av den f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a Sierra Nevada Pale Ale och sedan den mer komplexa Bedarö Bitter som jag har så fina minnen från Operabaren med. Kul!
Sist men absolut inte minst kom det in en Guinness-liknande stout vid namn Coopers Best Extra Stout samt ett Trappistöl vid namn Rochefort 8. Helt olika och båda väldigt goda. Stouten hade dessutom en sjukt snygg flaska. Trappist och jag funkar för det mesta, dock i balanserade mängder. Rochefort 8 måste nog räknas till ett av det bästa jag smakat.
På det hela taget en lyckad och väldigt god kväll. Tilltugg i form av proffsigt utvalda charkuterier och ostar. Dessutom olika bröd från det så oerhörda Valhallabageriet. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på dem. Eller de kardemummabullar vi brukar köpa till fredagsfika. Divine.
Om du gillar Rochfort 8, kan jag meddela att Rochfort kommer i ytterligare två styrkor 10 och 12.
SvaraRaderaSchysst!
SvaraRaderaRochefort var min favorit för grå dagar i Bryssel då jag var sugen på både en kopp kaffe och en öl...
SvaraRadera