Hur var det då med den där 40-årsfesten?

Jotack, den var bra. Suveränt trevlig närmare bestämt. Kära L hade fest tillsammans med en väninna jag inte kände innan och den hölls i Södertörns Friskolas matsal. I Flempan. Vänner av innerstad kanske rynkar på näsan, men det var en riktig hit eftersom värdinnorna är bästisar med "Mattanten" Ola Håkansson som huserar där. Så han bullade upp en smart meny (med tanke på 80-talet gäster) som smakade fantastiskt. Efter väldigt torra men goda drajjor som fördrink bjöds vi att smaka focaccia med fåroströra till förrätt. Kan låta enkelt, men kärleken i tillagningen lyste igenom och smakerna briljerade i dans på tungans sensorer. Varmrätten bestod av tunt, tunt kallskuren lammstek som hade en fantastisk arom av vitlök och örter i kompis med en goding till potatiskaka, fylliga såsen och fantasifullt komponerad sallad. Heja Ola! Efterrätten utgjordes av kladdkaka med vispgrädde, men då var jag så mätt att jag knappt fick i mig den. Sen öppnade baren samtidigt som kompisen U drog igång sitt band Alligator - skönt gung med tyngdpunkten nånstans mellan rock-steady/ska/blues. Vid det laget var M helt slut efter att ha suttit i timmar, så vi åkte hem. Men med ett stort lyckligt leende på läpparna efter en härlig kväll med så mycket kärleksbombande i talen att man blir alldeles hoppfull om framtiden.