Jag är ju så himla bra

Om man nu får skryta. Och det vill jag. För när man får ihop en sådan god soppa som jag fick igår, till förrätt, då vill man sprätta som en tupp! Vi hade goda vänner på middag och jag hade fått ett bra flow redan på dagen när jag prutade ner trattkantareller från 199 kr kilot till 80 kr i ett av stånden på Hötorget. Hemma i värmen hackade jag två gula lökar och en palsternacka grovt som sedan fick svettas i olivolja och smör. Ner med en liter vatten, en burk creme fraiche (lätt) och 5 dl matlagningsgrädde. Två tärningar kycklingbuljong fick sällskapa ner i grytan med ett halvt kilo trattkantareller som jag fräst vattnet ur i en stekpanna med smör. Salt, vitpeppar och lite soja tillkom samt en näve riven parmesan och några nypor timjan. Jag hade dessutom rostat ytterligare en palsternacka i bitar i ugnen på 225 ° i 10 minuter - dessa rörde jag också ner i soppan innan allt mixades noggrant. Sist men inte minst åkte 1 dl torr sherry i och alkoholen sjöds bort. Så ofantligt ljuvligt god - räckte till sex vuxna och tre barn.

Varmrätten utgjordes av de goda kycklingfrikadellerna i en fyratimmars tomatsås (denna gång med skållade och skalade tomater samt de helt fantastiska Kung Markattas krossade tomater) tillsammans med papardelle och riven parmesan. Dessertdrottningen M tog därefter över scenen med sin mascarponeglass, den ljuvliga romsåsen och den patenterade chokladsåsen (kakao + vispgrädde + socker + sirap - koka koka till valfri konsistens). Varför ändra ett vinnande koncept?

En kaloristinn helg

Jösses vad man kan äta mycket när andan faller på. Och det gjorde den i helgen. Lördagen utgjordes till största delen av dop för lilla K. Och innan kyrkan träffades vi hemma hos familjen i fokus för en fabulöst god lunch bestående av fina smörgåstårtorna. Därefter kladdkaka med vispgrädde och gott kaffe. Iväg till kyrkan och Bosse agerade körledare för en handfull barn. Minnesvärt.

Samma dag fyllde far min 70 år. Söndagen vigdes därför till att fira honom, vilket vi gjorde genom att samlas på Villa Söderås på Lidingö. Där avnjöt vi en absolut perfekt Medelhavsbuffé med en imponerande fräschör. Och vilka smaker! Musslorna hade kokats enligt gängse regler, men jag undrar fortfarande hur de kunde smaka så underbart...grillade. Kan det vara oljan som hettades upp innan (jag förhörde mig om tillagningsmetoden hos serveringspersonalen) och säkerligen fick en knäckig karaktär? Den största upplevelsen utgjordes dock av skogssvampsoppan och den rostade laxen.

Efter denna lunch med vacker utsikt över Kyrkvikens inlopp i en skön jugendmiljö ramlade vi vidare till jubileumskalas på Brasserie Bobonne. Våra vänner har framgångsrikt styrt skutan där sedan ett år tillbaka och ville fira med familj och vänner. Men huva vad mätt jag var. Kunde inte ta en bit av förrättssoppan eller Boeuf Borurguignjtcho... (äh, lär mig aldrig stava till det!). Men kunde inte motstå en crème brûlée med sockrade björnbär som var så perfekt, så len och välbalanserad i smak!

Och vilken mysig lokal! Jag bedömer ofta restauranger på deras toaletter och nämnda dessert. Brasserie Bobonne får fem Bosse av fem möjliga!

Efter en stund steg mättnadskänslan till oangenäma höjder så jag var tvungen att ta mig ut ur det så mysiga sammanhanget för en promenad runt i mina gamla barndomskvarter. Kände mig som en främling.

Mail från Bryggmästaren

Senast jag var nere i lokalen gjorde jag efter mätning av sockerhalten i vår brygd (G=1025) följande:

1. Det vore kul med en lite mörkare färg på en del av ölet - i linje med uppfattningen att julöl ska vara lite mörk och söt. Därför gjorde jag ett te på 2 hg chokladmalt och hällde i ena jäskärlet.
2. I det andra jäskärlet tillsatte jag en slurry på hungrig British Ale jäst, som jag tog från den mkt goda och väl utjästa andra ölen jag nyligen bryggt. Avsikten var att få till en mindre söt ale med finfin humledoft.

Nu börjar det närma sig tappning, i morgon kväll faktiskt! Jag har fått låna fantastiska brunglasade ölflaskor från Tyskland av en god vän, med sådana där fina vita porslinskapsyler och gummipackning.

Jovars

Det här var en intressant lista. Blev dock lite förvånad att min favorit, The Holly Bush i Hampstead, inte var med på listan.

Fiskkaka

Är ett rätt horribelt ord egentligen, men det var precis vad jag gjorde till middag idag. Succé hos barnen! Eller...hos 67 % av dem i alla fall (vän av ordning undrar kanske då hur 67 % av två barn räknas, men faktum är att F hade med sig en kompis hem).

Jag hade i morse tagit fram ett torskblock ur frysen med föresatsen att göra min goda fiskgratäng till middag. Men efter en minst sagt flottig kost på Mallorca förra veckan - vilket fick min lust att laga en ostsås idag att falna - och samtidigt en fortsatt längtan efter..."spanska" smaker, tänkte jag helt om efter att ha kommit hem från jobbet. Sålunda började jag med att hacka ner en urkärnad röd paprika till småbitar, skiva tre vitlöksklyftor och finhacka en halv gul lök. Fräste dessa ingredienser i en skvätt olivolja innan fyra upphackade och kviststamsborttagna tomater landades i kastrullen. En matsked balsamvinäger och en tesked flytande honung parades ihop med svartpeppar och salt plus en liten skvätt sweet chili. Koka under lock i 30 minuter.

Under tiden hackade jag även upp den tinade fisken, hälften fint och den andra grovt. Blandade i bunke med två ägg, två matskedar potatismjöl, en matsked ströbröd, en halv grovriven gul lök, en finriven vitlöksklyfta, vitpeppar och en rejäl nypa salt. Skvätte även i lite flytande hummerfond om jag inte missminner mig. Sedan fick fiskfärsen stå till sig i 20 minuter medan jag skar skalade potatisar i rejält stora kuber som fick steka i olivolja och smör, först i det fria och när ytan var etablerad under lock. Säcken knöts ihop genom att steka fiskefärsen i små kakor i smör och mixa tomat/paprikaröran för att sedan servera rubbet med god stekt potatis och morotsstavar. Fruktansvärt gott och en fräsch upplevelse. Till matlagningen lyssnade jag först på The xx och sedan på Band of Horses - underbar musik, de sistnämnda skäggrock när den är som bäst.

Kanske inte raketvetenskap

Men ändå intressant läsning - skräpmat ökar risken för depression. Vi har precis kommit hem från en fantastisk vecka på Mallorca. Dock lite väl mycket friterad mat, kanske därför jag känner mig lite kymig nu...

Smörgåstårta

Vi firade avslutningen på ett framgångsrikt projekt vid fredagsfikat idag. Och till min stora glädje hade det införskaffats smörgåstårta. Jag ÄLSKAR smörgåstårta! Och den här från Café Karla var absolut toppklass - så fin, så fräsch och så infernaliskt god med spänstiga räkor och väl avvägd kallrökt lax. Härligt!

En ful och en gul

Tänk att det var första gången jag var där ikväll! Minns i och för sig att de fick ljum kritik vid premiären för en massa år sedan och det har kanske präglat mig till ointresse. Men nu blev det alltså så att jag ramlade in där med goda vänner. Och vilka dumplings! Underbara. Och de hade ju även min favoritkinesiskaöl Tsing Tao som tyvärr inte går att köpa på Bolaget längre.

Avrundning på sköna El Mundo. En bra kväll!

En alkoholstinn helg

En kollega är medlem i en liten ölklubb som faktiskt kan stoltsera med att ett antal av medlemmarna, jag tror de var fem, är svenska mästare i ölbryggning. Nu när det så sakteliga barkar åt jul kom en förfrågan från kollegan via mail om vi på kontoret var intresserade av julölsbryggning - 8 personer får plats i klubbens källare för bryggning samtidigt, så det var först till kvarn som gällde. Och Bosse var inte sen till att anmäla sig.

Efter ett första strategimöte bestämdes unisont att vi skulle satsa på att brygga en ale och datum spikades till i fredags, mellan kl. 16-24.

Väl på plats i den trånga lokalen fick vi först en genomgång av vår ciceron rörande de olika parametrar man kan spela med för öl (korn, vatten, jäst och humle för er som aldrig brytt er) och processen i stort. Kollegan hade vid ett tillfälle tidigare malt 20 kg korn, vilket besparade oss dryga timmen (tack!) och vi kunde därför sätta igång direkt med mältningen, dvs. att omvandla de krossade kornen till malt.

Alla proportioner skapades i ett excelark och vi vägde in de olika ingredienserna med god precision. Kornen täcktes med 80-gradigt vatten och vi fick alla prova på att blanda med en stor paddel. Det var tungt jobb, jag fick faktiskt underkänt av bryggmästaren som nästan lite irriterad ryckte paddeln ur min hand för att slutföra. Men no hard feelings, vi gnabbades ganska rejält allihopa under kvällen.

Under mältningen fick bunken stå värmeisolerad i 45 minuter med temperaturen 69 grader och vi fann oss då i situationen att kunna utforska stället lite mer. Lagringsrummet dolde ett foto på Viktor Tjernomyrdin, något jag inte lyckades få en riktig förklaring till.

Det fanns även en massa fyllda fat med olika öl som vi fick prova. Och det var roligt. Jösses vad goda öl man kan finlira fram själv! De var lite väl lättdruckna dock, så det fanns risk för viss slirighet. Men det hårda arbetet med att sila mäsken till sötvört, koka den med humle och tappa på lagringsfat krävde sitt tribut och bidrog starkt till snabb alkoholförbränning.

Men visst, jag somnade på tunnelbanan hem och missade min station. Fick gå hem i isande regn vilket i och för sig också var bra för nykterheten.

Dagen därpå var det så dags att anträda resan till Mackmyra för whiskyprovning med vänner. Vi hade bokat "Whiskypaketet" på Högbo Brukshotell som inkluderade besök på Mackmyra inklusive provning samt hotellvistelse med fika, bad och fyra rätters middag. Vilken innehåller den eminenta dessertbuffén, iförd under Gert Klötzkes dagar för länge sedan.

Whiskyprovningen var kaosig men rolig. Och rundvandringen med hårnät var ju spexig. Vi fick hur som helst prova rökig och orökig whisky, vardera med tre olika lagringar: på sherry-, bourbon- respektive svensktillverkade nya ekfat. Vi fick en massa storytelling också, vilket var ovärderligt. Själv tyckte jag den orökiga lagrad på sherryfat var bäst.

Efter provning bar det iväg tillbaka till hotellet för skratt, bad, goooda middagen (mmm...mitt rådjur till varmrätt var outstanding), biljard och dart. En underbar helg på det hela taget!

Broccoli!

Oj vad den svenska nyskördade är fin och god. Köp, köp!

Partaj i Småland

Vi är en hel skrälledus av folk som fyller 40 år i år. Vilket förvisso händer varje år, men just i år är det vi goa, glada 69:or som får fira lite extra! Själv hade jag party i trädgården i juli, gode vännen FW bjöd sedan senare samma månad i vanlig ordning till underbara lilla Öljeholm i djupaste Smålandsskogen...eller den som finns kvar efter Gudrun. Kvällen innan själva födelsedagen bjöds vi på fantastiska indiskkryddade kycklingspett, den stora dagen ägnades åt gemensam matlagning för en sjutusan så ljuvlig mezemiddag under kulörta lyktor och hemgjort flaggspel på kvällen. Och fint väder fick vi, parat med källarsvala pilsner och bad i ett litet vattenfyllt sandtag.

Vi lagade som sagt maten och sydde flaggspel tillsammans, ska väl dock villigt erkänna att ingen av oss från planeten Mars sydde...undrar varför det blev så? Fint blev det i vilket fall!

Jag fick i alla fall ansvaret för att tillverka falafelersarna eller vad det nu heter i pluralis och tog hjälp av en eminent mix i stället för att laga från grunden med kikärtsmjöl osv. Så skönt!

Och så bra de blev! Jag behövde inte ens bemöda mig att rulla perfekta bollar av smeten (vilket iofs var omöjligt eftersom den var rätt lös), utan pluppade med två matskedar äggformade falafelembryon ner i frityroljan - det eminenta som sedan skedde var att smeten blommade ut i balanserad radiell utveckling, kompenserandes för sin icke-symmetri tills de blev schysst symmetriska (hängde ni med?). Grymt snyggt resultat!

Och goda var dom dessutom! Jag lusläste listan av ingredienser, vilket i och för sig gick över på ett kick, och fann inga oskäliga tillsatser. Bakpulver kan man leva med.

Jättegott och jättesmidigt! Rekommenderas. Och vilken mysig kväll och natt det blev! Sådana där upplevelser lagras i hjärnan och hjärtat för att plockas fram när det regnar på tvären med iskylande droppar.

Goda vinet

Middag hos goda vännerna och fantastisk pasta med oxfilé och kantareller. Till denna ljuvliga anrättning ett vin som fick mig att gå upp i brygga - Tatachilla. Ny favorit!

Nu är vi hemma efter att ha lämnat sonen för övernattning och jag skjutsat hem mina älskade flickor i lådcykeln.

Ruggigt bra låt

The Sound of Arrows - Into the Clouds (Music video) from The Sound of Arrows on Vimeo.
Sjukt snygg video! Sånt här är perfekt matlagningsmusik...episkt och bombastiskt.

Efter maten var det dags för bad

Men först seriöst navelpillande på gräsmattan. Efter det drog vi till havs och syrran dök såhär snyggt - hon är en jävel på att dyka med raka ben. Och M är en jävel på att ta snygga bilder vid rätt tillfälle (kolla bara hennes bildblogg). Själv är jag en jävel på att...laga mat?

Crêpes

En tung favorit och jag undrar varför jag inte hänger på Fyra knop mer än jag gör (dvs. tyvärr väldigt sällan). Hemma gör vi det inte heller så ofta, ugnscrêpes vill säga - antar att det beror på det där med att komma ihåg att steka en stor laddning pannkakor i förtid. Men på sommaren har man ju tid och lust! Därför blev det en deliciös lunch för att fira att kära syster kom ut på besök. Jag hade dagen innan stekt på en dubbel sats pannkakor (4 ägg, 4 dl vetemjöl och 8 dl mjölk plus en nypa salt) och piffat till smeten med kanske en tesked vitlökspeppar, denna eminenta produkt. Inför lunchen skalade jag sedan räkor, kokade in skalen med diverse örter, grönsaker, salt, vitpepparkorn och tomatpuré till en god fond som jag sedan hade som bas till en béchamel som blandades med en rejäl näve riven parmesan. Jag hade även fräst ihop delade champinjoner (börja i kall panna utan fett!). Räkor, champinjoner och ostsåsen blandades med nyklippt och finhackad dill, några varv på svartpepparkvarnen över, innan alltihop lassades in i de kryddiga pannkakorna, rullades ihop och gratinerades en stund i ugnen (säg 10 minuter i 225 °) med riven ost on top. Sjukt gott!

Härlig kväll

After work med käre vännen igår. Vi sammanstrålade på Clarion Hotel i Skanstull för en pilsner eller två - riktigt trevlig bar! Sedan strosade vi så sakteliga mot Skånegatan/Nytorget för en bit mat. Bestämde oss till slut för så genuint trevliga Sacre Coeur. Entrecôte modell större med béarnaise till varmrätt (god!) och sen en perverst god efterrätt:

Dumlepannacotta med körsbärsorbet. Yummie! Ber om ursäkt för min saggiga mobilkamera...

Ny singel med Faux Noise

I Can’t Stop Breaking You Down from The Faux Noise on Vimeo.

Ungersk afton

Igår var vi bjudna på middag hos nyvunna vänner ett gäng stenkast från vårt eget hus. Och vilken middag! Värden har ungerskt påbrå på mödernet och hade förberett en härlig gulasch som stod på bakning i ugnen. Till den skulle vi ha nokedli - "ungerska dumplings".

Ett koncentrerat samarbete tog vid där den tröga smeten (jfr. långfil i konsistens) pressades genom ett nokedlijärn med en liten spatel, ner i sjudande saltat vatten. Fascinerande roligt.

Det såg lite creepy ut, undertill på järnet. Som en odling av gomtappar...(yew! - min fantasi är morbid, jag vet). Men gott blev det, till en ljuvlig gulasch med möraste möraste köttet och perfekt styrka. En liten genväg eftersom grytan gjordes samma dag och inte hann stå till sig: en snutt kryddig ungersk korv hackades ner vid beredningen - gav en god och tydlig karaktär.

Innan huvudrätten fick vi en fyllig och värmande soppa med trattkantarell och som efterrätt värdinnans underbara paj med lime, toppad av blåbär.

Och sen var jag mätt. Back in the days var det ju helt naturligt att plöja en åker efteråt, eller kanske hugga ner ett mindre skogsbestånd. Jag stapplade i stället till en skön fåtölj och blev väl inte världens roligaste gäst. Men oj så nöjd jag var!

Glassnostalgi

Jag har alltid fascinerats av gamla glasskartor. Det är ett så genuint sätt att minnas sin barndom och de där somrarna med vit T-shirt avklippta jeansshorts, limpacykel och träskor. Nostalgi på sitt rätta sätt. Blev eld och lågor när jag igår hittade boken Glassnostalgi från Nicotext i den eminenta designbutiken i Tornhuset i Gustavsberg. Inte bara för att bläddra i och minnas själv, utan också för att kunna visa barnen vad man växte upp med.

Det var kul

Idag träffade jag Kinna på Skördefest som har en fin blogg och dessutom skrivit två kokböcker - I mormors skafferi respektive I mormors berså.

Jag köpte båda. Ser fram emot att plöja dem.