Beijing8

Naej...om Beijing8 ska lyckas med sina (lokala) världserövrarplaner så måste de börja tillverka dumplings med mycket större kärlek. Alldeles för seg deg och fyllningar utan smakmässig karaktär. Men heder åt möjligheten att välja såser!
Jag kan inte låta bli att fascineras över hur mattrender uppstår i vårt kära land. Plötsligt är matlagning från Kina med tusenåriga traditioner det hetaste heta. Går väl att jämföra med sushiboomen tidigt 90-tal. Inte för att jag klagar, men fascineras...så är det. Mänschan är ett flockdjur.

Dock är det som vanligt - agnarna måste sållas från vetet och ju fler dumplingställen som dyker upp, desto svårare blir det. De svenskstyrda som jag hittills varit på har svårt att hitta mjällheten i degen och smakerna som krävs helt enkelt. Bäst i min lilla värld just nu är store tjocke kinesens dumplings på Bamboo Garden. Faktiskt!

Och sedan en liten varning för Wagamama....inte mycket kärlek i matlagningen där heller. Men så är det ju Stureplansgruppen som driver stället och inte en glad kines. Che-che!!

På middag hos min vän fotografen

Och då bjöd han som entré en gudomlig ceviche på torskrygg. Toppade detta med en boeuf bourguignon made in heaven. Hemligheten är att koka den långsamt och på lagom värme i ugnen.

Snott från Facebook

Min typ av humor.

Gud så härligt!

Äntligen kan vi ta tillvara på mjölkberget! Berg och berg förresten...mjölkpoolen är väl mer korrekt. Ja, alltså inte ur bemanningshänseende då utan i ordets rätta bemärkelse.

Om någon säger "cupcake" en gång till så skriker jag

Igår fick jag njuta ordentligt

Stod bredvid en livs levande kock och följde hans kreativa matlagning. Lammlägg från himmelen och innan dess musslor.

Backlash för matkassarna?

En vän uppdaterade sin status på FB med följande:

Har testat att få en matkasse hem, men himmel va jobbigt! Hacka, skära, läsa recept, koka, blanda. Nä det är inget för oss. Jag vill bara laga min gamla vanliga skåpmat som jag kan utan o innan. Stekt överbliven pasta är jättegott. Sallad. Eller havregrynsgröt.

Julie & Julia

Så har då även jag slutligen sett filmen - vi hyrde den ikväll. Och vilken absolut toppenfilm! Meryl Streep är helt fantastisk. Helt fantastisk. Och vad inspirerad jag blev!

Biff Bosse

Vilken succé. Inte. Oxfilén som jag tinat från frysen visade sig vara sojamarinerad fläskkarré och den grova skånska senapen var slut. Så nu blir det inte Biff Rydberg till middag, det blir Biff Bosse med fläskkarré, stekt potatis och lök samt dijonsenapsgrädde. Men det går väl bra antar jag.

Fick en leverans från Paris

Jag är enormt frankofil trots att jag inte kan många ord franska (på frifranska kommer man dock långt!). Men mina många minnen från resor runt Bretagne, alperna, rivieran, Paris och små halvanonyma orter som Pau (där jag åt en helt otrolig halstrad gåslever med vindruvssky en gång...visste ni förresten att Karl XIV Johan kom därifrån?) är starka och kretsar ofta kring all den fantastiska mat jag har haft ynnesten att få äta. Och skidåkning i pudersnö - men det är en helt annan, om än glädjetårsframkallande, historia.

Både M och jag (och kanske en miljard människor till) är djupt förälskade i Paris. Hon har varit au pair i denna stad och själv har jag gjort många affärsresor dit. Och så har vi förstås turistat en hel del, båda två. Ingen av oss hade dock någon som helst koll på Ladurée. Det var alldeles nyligen som M läste en artikel i Family Living om denna butik/restaurang/café men om jag inte missminner mig flödade kakorna (eller macarons som de heter) i Sophia Coppolas film Marie Antoinette också. Hur som helst så hookade M på de fantastiska förpackningarna de hade, som det förpackningsfreak hon är.

Så vad göra när M:s mamma åkte till Paris förra veckan? Jo, be henne pipa in på Ladurée och köpa hem ett gäng macarons. Hon gick dit i början på sin vistelse, men när personalen fick höra att hon skulle ha hem dom fyra dagar senare närmast vägrade de sälja till henne med hänvisning till att kakorna är en extrem färskvara. Lite coolt. Så hon fick snällt (men inte särskilt motvilligt) återkomma dagen innan hemfärd för att köpa. När hon väl var hemma fick vi åka och hämta kakorna på studs mot löfte att direkt stoppa i oss dem.

Och vilka otroligt snygga förpackningar! Jag blev helt sinnesrubbad. Macaronissarna var fina att titta på men ärligt talat tyckte jag de smakade...väldigt parfymerat. Överlag dock en stor upplevelse.

Världens minsta hamburgare

Jag vet inte hur bekanta ni är med Rekordbyrån och Gillis. Hur som helst ett väldigt lyckat TV-program där barnen kan skicka in allehanda rekordförsök och få publicitet. F har tidigare skickat in världens minsta loppa (ni vet en sån där i papp) men fick nu idén att skicka in en bild på världens minsta hamburgare. Farmor levererar ibland goda rågsiktskakor inklusive det bortskurna...hålet, som uppskattas stort av barnen som små minibullar. Så vad passade inte bättre än att använda en sådan hålbulle till rekordförsöket? Små små biffar stektes sedan och lades ihop med bröden, ost, sallad, gurka och ketchup. Rart.

Det är så mycket man inte vet

Eller kanske inte bryr sig att skaffa kunskap om. Man lever i sin lilla bubbla och tror gott om det mesta, i det här fallet att djur generellt slaktas under bedövning. Men så är det inte. I dagens SvD beskrivs hur europeiska slakterier till stor del tar livet av djur utan bedövning, till stort lidande under flera minuter innan de slutligen dör. Se även grafiken för att förstå exakt hur det går till.

Ok, den enklaste lösningen är att göra gemensam sak med Morrissey, Peter Wahlbeck och miljoner andra - att inte äta kött. Men jag gillar kött, mår bra av kött och kommer att fortsätta äta det. Huvudsaken är att ställa krav på att djuret har slaktats på ett så skonsamt sätt som möjligt. Känns plötsligt bra att jag genom alla tider har köpt svenskt kött från svenskt uppfödda och slaktade djur. Så får man hoppas att det inte fipplas med ursprungsmärkningen bara.

Jag skiter i vad Bromma-smartness säger

De var ju så...smarta.

Tacos (enligt pulvermixregler) på en fredag är väldigt gott och väldigt mysigt.

Chilispetsad äppelglögg

Ni som bor i Enskede kanske undrade över det täcke av brandrök som sakta spred sig över bygden idag. Jag kan intyga att det inte var någon fara och att branden skedde under kontrollerade former! Det var bara min käre granne, björnstore T - smakernas mästare, som firade julgransplundring. Familjens tradition är tydligen att elda upp sin nyss utkastade gran. Och när jag märkte T:s gulspritsindränkta förberedelser med björkved i en gammal och gigantisk gjutjärnsgryta blev jag givetvis nyfiken. Pinnade raskt över och bjöd in mig själv och barn och hämtade slutligen vår tillika nyss utslängda gran. Och där stod vi sen och sågade/knipsade gran, eldade och dansade ring medan värmen från elden spred sin livgivande kraft. Dessutom en rätt tjock och bråkig rök. Jag är fortfarande förvånad att ingen av barnen svimmade av rökförgiftning eller grannarna ringde brandkåren.

Medan barnen fick godispåsar smuttade vi vuxna på het glögg. Rödvinsglögg av mer ordinär typ - gott men inte sensationellt. Mindes dock att T pratat om sin egenkryddade glögg, den som är gjord på hemgjorda äppelvinet och glöggkryddor, spetsad med sprit, lime, en herrans massa ingefära samt chili. Så jag tjatade tills sköna M gick in och beredde en termos med denna så ädla dryck. Tacksam fick jag uppleva en veritabel smaksensation; en glögg med rejält sting, nötig karaktär av de mustade äpplenas kärnhus samt perfekt sötma. Bästa glöggen hittills i mitt liv, hör du det, T!? Men han muttrade mest att man skulle haft en släng cognac i som pricken över i. Och det ska jag prova ikväll - jag fick med mig det sista ur glöggdunken hem.

Smakskifte

Lustigt, jag skrev om Zeunerts redan 2007, men kom mig aldrig för att testa. I år fick jag åter upp ögonen för deras Norrländska julmust tack vare Plus. Rätt så oväntat. Hittade dessutom flaskan på ICA Maxi och avnjöt de första dropparna igår, till juldagsmiddagen. Och oj så god! Absolut en mer vuxen smak, mindre sötma och mer knäckighet än min gamla favorit Apotekarnes. Så nu är det bye bye Carlsberg och hello Zeunerts.

Årets pepparkakehus

Ville till skillnad mot tidigare år göra ett riktigt klassiskt hus i romantisk stil. Eller nåt. Men det är ju sjukt vad darrig jag var på handen när jag spritsade.
Barnens hus blev som vanligt oerhört charmiga:

Traditioner

Idag spelade vi traditionsenlig dubbeltennis för att sedan fortsätta med långlunch på så kära Sturehof. Till förrätt tog jag en Gruyèregratinerad löksoppa som var nästan lika god som min egen. Varmrätten utgjordes av en helt fantastisk brässerad oxkind med den finaste potatispuré. Rekommenderas!

Vännen F umgås för övrigt med tanken på att skaffa boskap för att hålla sina marker öppna. Vännen P har hakat på med sin erfarenhet från mjölkkyltanksbranschen och eftersom båda är tunga italofiler har de visionen om att föda upp bufflar och tillverka svensk mozzarella. Problemet är bara att båda är fullt upptagna av sina yrkeskarriärer och inte har tid med att försöka göra visionen till verklighet. Jag anmälde mig på studs med ett villkor - att osten skall heta Bossarella. Briljant.

Så sanslöst gott

Det var verkligen roligt att få brygga öl. Och när resultatet blev så gott som det blev...ja, jag är nästan mållös. Utsökt smak med perfekt balans mellan sötma, beska och syrlighet. Kronan, dvs. skummet i glaset, blev hög, kritvit och fast. En totalupplevelse vad gäller öl och jag är så glad över att få ha varit med om detta! M designade etiketter åt mig, sex olika. Jag tyckte alla var lika snygga.

Vår fina fina gran

Med min dåliga dåliga mobilkamera.

Svenska ostar

För ett tag sedan hade vi gemensam ostprovning på jobbet efter arbetsdagens slut. Entusiasten och tillika tidigare ölprovningsansvarige kollegan Lars-Erik styrde med fast hand planering och inköp av och för begivenheten - Bosse fördelade därefter ostarna med lika fast hand. L-E hade natten innan suttit och skrivit ut små små nummerlappar som han sedan klistrat fast på tandpetare till vimplar - ett snudd på Sisyfosarbete som gjort honom i princip sömnlös. Lite rart...vissa offrar sig för konsten.
Vimplarna matchades sedan till rätt ostbit och därtill ett numrerat dokument som beskrev de olika produkterna, varför vi hade råkoll på vad vi stoppade i oss. Tyvärr syns inte siffrorna i min suddiga mobilbild och mitt närminne motsvarar en guldfisks, så här kommer listan i sin helhet rakt upp och ner:

1. Edelweiss - hårdost av Gruyèretyp, lagrad minst 7 månader, från Påverås Gårdsmejeri

2. Kittost från Brostorps Gård i trakten av Tranås

3. Änglaost från Vilhelmdals Gårdsmejeri i Tommarp

4. Camembert från Jürss Mejeri i Flen

5. Tranebäcks Blå från Mejeriet i Kalv, södra Västergötland

6. Sörmlands Ädel - blåmögelost från Jürss Mejeri

7. Suverän Blue - både vit- och blåmögelost från Jarse Ost i Järvsö

8. Källarlagrad Getost från Raftsjöhöjdens Gårdsmejeri i Hammerdal

Därtill hade vi Delikatessknäcke från Yngdéns, björnbärsmarmelad med konjak från Lotta-Boden samt calvadosgelé från Glorias Äppelgård. Och fantastiska bröd från Valhallabageriet.

Och vilken ost var då godast? Ja, för min del tyckte jag att ettan, Edelweiss, var perfekt balanserad och mycket godare än de original-Gruyère som jag smakat. Sen kom nog en hel drös på delad andra plats - alla med sin charm till smak och konsistens.

Förutom en. Åttan, källarlagrad getost från Hammerdal, den som på bilden minner om en barkbit (kl. fyra på tallriken) var fakiskt...fruktansvärd. I alla fall i sin råa form. Den enda smak jag lyckades tyda var ammoniak och inget annat. Och stark dessutom. Jag har vanligtvis mycket förtjust i stinkare som Sorte Sara och Brie de Meaux, men den här hade ingen charm alls - bara stickig, besk och frän. När jag lyckades komma in på den lite mer stabila och smaklugnare kärnan av osten, provade jag den med en bit pepparkaka. Och då blev det faktiskt en - kanske inte god - men åtminstone intressant smakutveckling. Men varning härmed utfärdad.

På det hela taget blev jag otroligt glad över att det finns så många duktiga ostfabrikörer i vårt land. De flesta ostarna köptes in från Bondens Matbod i Hötorgshallen - någon från NK livs.