Jönköping
Så har man avverkat årets branschmässa i dagarna tre. Och jag kan tyvärr inte säga att resan gick i matens tecken. Onsdag kväll hade jag bokat bord på bistron på Karlssons Bar & Matsal, the-place-to-be i Jönköping tydligen, för att bjuda mina kunder på middag. Väl där insåg de att hockeyn mellan HV71 och LHC visades på storbildsskärm i baren och servil som jag är ändrade jag så att vi fick bord där. Så det blev barmeny och de flesta av oss valde oxfilétoast med chilibéarnaise och pommes, nån ville ha nachos och den femte tog kycklingsallad. Ingen blev nöjd. Oxfilén var minimal på en kolossal brödbit, béarnaisen fadd och därtill flottig pommes frites. Nachoskorgen var hur stor som helst med salta standardnachos till ett helt kompani och sedan två pytteskålar med gräddfil respektive burksalsa - konstigt värre. Och tjejen som åt sallad var inte heller imponerad. Tur att vi var ett så roligt gäng att stämningen blev på topp ändå. Dagarna på mässan har inneburit kall kycklingfilé respektive kall laxfilé (full med ben) till lunch med obskyra tillbehör som inte funkat alls. Ok, 1000 pers ska käka så det är väl inte helt lätt. Men varför måste allt vara toksaltat och ha en lätt touch av glutamat? Och till galamiddagen igår fick vi överrökt röding till förrätt och en skosula som skulle gå som kalvfilé i sällskap med en saggig chèvre- och potatisbakelse. Surt vin dessutom. Efterrätten bestod av inkokt päron med polkagrisparfait - riktigt obehagligt. Nämen...nu får jag sluta gnälla! Vi hade våldsamt kul under middagen och underhållningen stod ett extremt tajt band för - Partypolarna. De måste ligga i toppdivisionen bland after ski-banden... Och jag kan svära på att Kent Norberg från Sator har sadlat om och blivit bandledare hos dem i stället...omvälvande upptäckt.
Ett besök i verkligheten.
Etiketter: Livet
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida