Mat som stinker

I like. Högst upp på topplistan ligger surströmming, vilket jag vittnat om tidigare. Lite längre ner har vi den danska dynamiten Sorte Sara. Jag älskar Sorte Sara. Mina Skåneminnen från barndomen bygger dels på Sorte Sara. M avskyr mat som stinker. När vi bodde i hennes tvåa på Söder gjorde jag en gång misstaget att köpa hem denna underbara rackare till ost och lade in i kylen efter att ha låtit mig väl smaka. Krigstillstånd rådde sedan, när M öppnat nämnda kylskåp. Jag tror mig till och med minnas att hon flyttade hem till sin mamma tills jag avlägsnat osten, slängt alla övriga produkter i kylskåpet och vädrat ur lägenheten i dagarna tre...

"Sitter du här och ljuuuger nu igen, Gunde?" Ja, det gör jag. Men det var en bra story! Så illa var det inte, men snudd på och jag har inte vågat införskaffa Sorte Sara igen sedan dess - för typ åtta år sen. Men jag har nu upptäckt den stora fördelen med att ha ett extra kylskåp i källaren! Jag provsköt med lite Brie de Meaux för ett tag sen - kommer längre ner på Richterskalan jämfört med Sorte Sara, men ändå. Inte ett ljud från M. So beware, my beloved - snart har jag köpt en ny liten svarting. Om jag försvinner ner i källaren lite då och då och kommer upp igen med en salig min, vet du varför. Nuttin´ dirty goin´on!

Och det är inte avloppsstammen som brustit.