söndag 23 december 2007

Sillsallad

Dagen innan den traditionella jullunchen med min släkt. Vi har alltid firat så; först gemensam julbordslunch på dagen och sedan vardera släktgren hem till sitt och mindre måltid på kvällen. När min morfar levde kom han hem till oss för lutfisk på julaftons kväll. En rätt som jag aldrig riktigt blivit vän med, till skillnad från min syster som håller den högt högt. Nu för tiden brukar vi fira med M:s familj på kvällen vilket innebär ännu ett julbord. Tungt mätt blir jag, eftersom jag inte har några bromsar när det gäller god mat. Tur att lunchens julbord är relativt sparsmakat. Alltid: morbrors Glasmästarsill, mosters f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a köttbullar, julskinka-rödkål-vörtbröd och sillsallad. Som min mormor alltid gjorde. Men hon lämnade jordelivet tidigt och då axlade min mamma manteln. För dryga tio år sedan tog jag över sillsalladsmakandet eftersom mor min alltid stressar upp sig till max vid jul. Och den blir enligt min smak - samma ingredienser men med mycket mer potatis och rödlök än vad mödrarna innan haft. Det blir en lenare sillsallad och jag tror nog att de flesta av släktingarna uppskattar den. Proportionerna är inte helt lätta att redogöra för eftersom jag går så mycket på känsla, men här kommer ett försök för en rejäl laddning till julbordet:

- 2 hela saltgurkor
- 2-3 sillfiléer (Abbas inläggningssill eller dylikt)
- 3-4 medelstora kokta potatisar
- 1 äpple (Ingrid Marie är bäst!)
- 1 rödlök
- några nypor svartpeppar, örtsalt och mald kryddpeppar
- lätt creme fraiche och majonäs
- inlagda rödbetor (ungefär motsvarande mängd som resten av "hacket" tillsammans)

Jag brukar alltid hacka ner och blanda allt utom sill, creme fraiche och majo kvällen innan så att det får mouscha till sig ordentligt i kylen över natten. Finhacka allt som går att hacka (skala äpplet) och blanda om. Nån timme eller två innan servering åker finhackade sillen i och allt blandas sedan med skedvis av creme fraiche och majonäs till krämig konsistens men fortfarande chunky struktur, om ni förstår vad jag menar. Svårt att förklara. Det är lite av trial´n´error över det hele. I alla fall otroligt gott tillsammans med frasigt knäckebröd och ägghalvor med gulan fortfarande lite krämig. Enda nackdelen är röda fingrar från rödbetorna - gummihandskar rekommenderas!

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida