Three is the magic number #2

Idag har jag varit på möte ute på Arlanda. Sky City konferens! Skön start med en faktiskt god espresso ur automat och en rysligt trevlig frukostbuffé med fräscha ostfrallor och yoghurt med färska hallon. Att jag sedan snöade in på små underbara korintkakor är en annan femma. Lyckades dock stå emot frestelsen som spänstiga wienerbröd med hallonsylt innebar. Lunchen var inte lika tilltalande - "Fisk Florentine". FISK??? I dessa tider när haven är nästan tomma kan jag förstå att det är typ Alaska Pollock eller nån annan obskyr firre från havets bakgator som ligger där på serveringsfatet, men liite mer fantasi än så kan man väl ha när man döper rätten? Smakade i princip ingenting, men ett fylligt salladsbord vägde upp det hela. Egentligen borde man sluta äta fisk och inte bidra till den totala dammsugningen av haven, men jag har väl en sorts naiv tro att det ordnar sig på nåt sätt. Den inställningen genomsyrar nog hela min livsstil när jag tänker efter, och jag skyfflar för oss alla viktiga beslut framför mig med en dåres envishet. Hemskt.

Men nu till ämnet: den heliga treenigheten. Eller inte. För mig är det nästan så i köket i alla fall. Jag talar om palsternacka, morot och lök. Ha alltid det hemma! Med risk för att låta som Förare Winbladh (säg U-M-A-M-I), vilket iofs inte är fel, måste jag säga att dessa tre i förening utgör en fantastisk grund till en rad olika rätter och att sötman, beskheten och fränheten som de små raringarna innefattar får smaklökarna att slå små volter och samfällt ställa sig på knä i tacksägelsebön. Köttfärssås, indisk kycklingryta, bas till en smarrig rödvinssås, tidigare nämnda tonfiskröra...funkar varje gång! Så bli inte förvånad om de tre dyker upp då och då på denna sida.