Middag i det blå

Så har man varit på fest i Stadshuset! Europeisk användarkonferens med 1000 pers och fullt ställ i dagarna tre. Bra föreläsningar varvades med mindre bra respektive katastrofala dylika. Intressant hur vissa vägrar att inse att de behöver en utbildning i presentationsteknik…

Middagen på torsdagen i Blå Hallen var häftig, inleddes med Vargtass och tunnbrödssnittar i Gyllene Salen och det svenska temat fortsatte sedan genom hela menyn. Måltiden började med en liten skaldjursterrin toppad av Kalixrom och ”cucumber jam” – en grön gelé med tydlig gurksmak (gott!), underbar kallrökt lax i sällskap med en terrin på lammkött och ruccolakräm vid sidan samt inlagd sill, bitar av prästost och små fina färskpotatisar. Frasiga kuvertbröd och Pyramidknäcke till och sist men inte minst öl & vodkanubbe (lite läskigt med ren sprit i glaset, men det var säkert produktplacering från Absolut). Varmrätten var utsökt god och bestod av champinjonstuffad, möööör renfilé med lite glacerade rotfrukter runt och därtill en potatiskaka med suffléform i sällskap med fina rödvinsskyn. En Robertson Cabernet Sauvignon till som inte utmärkte sig på något sätt och förmodligen var del av vinpaketet Budget.

Till efterrätten blev det fyrverkeri-glassparad nerför trappan och det var då jag insåg att hela konceptet skulle efterapa Nobelmiddagen. Rätt nice faktiskt, för jag lär väl aldrig hamna på en riktig. Vår servitör var en trevlig skotte som vid ett tillfälle var nära att dänga serveringsfatet i huvet på mig. Av misstag, vill jag tro. När jag skämtade lite med honom om denna incident berättade han att det inte var lika roligt när han verkligen dängde serveringsfatet i huvet på kronprinsessan inför 35 miljoner TV-tittare på förra Nobelfesten… Men jag blev rätt nöjd med att 1) bli serverad av samme servitör som tog hand om kronprinsessan senast samt att 2) ha varit nära att få ett serveringsfat i skallen av samme man som verkligen gjort så på kronprinsessan. Jag kände på något sätt personliga band knytas till vår kommande drottning. Glassen, som för övrigt var en sorbet på hallon och fläderbär (nu vet jag att det heter elderberry) vilandes på en gateau med vaniljglass, sällskapades av ett gott dessertbubbel – Moscato d´Asti Prunotto. Därefter imponerande smakligt bryggkaffe och en Calvados. Sen var jag redo att gå hem och lägga mig! Men inte mina kunder… Fribiljett till Sturecompagniet och VEM ska pröjsa taxi och drinkar? Rätt gissat - Mr. B! Så beredvillig som jag är eskorterade jag mina kära utsocknes kunder till syndens näste (eller kanske inte riktigt…). Trött, trött lyckades jag ta mig hem vid halv två och kände när jag hoppat ur taxin en enorm lycka över att mina små och M låg och snusade inne i huset.

Men tillbaka lite till Stadshuset. Otroligt häftig miljö att umgås i! Om ni har en 1-1,5 mille över och vill dra ihop era 8-900 kompisar, är detta the place to be. Underhållningen leddes av en snubbe som såg ut som Hank von Helvete i Turbonegro. Dock utan smink. Micke Grahn hette han tydligen. Känd från Fame Factory. Men han var grym – ruggig barytonpipa. Temat var svenskt (givetvis) så det blev både ABBA, Roxette och annat med uppbackning av proffsiga sångare som Martina Edoff, Sarah Dawn Finer (jepp – hon körde I remember love) och Fredrik Willstrand. Formerly known as Shakin´ Fredrik, som det stod i programmet. SHAKIN´ FREDRIK!!! Jag minns honom vagt från tidningen OKEJ nån gång för länge sedan när jag egentligen bara ville se Samantha Fox flasha med tuttarna. Han var sig lik på ögonen, men hockeyfrillan var ersatt av rakad skalle och raggarmusche. Men jävlar i h-vete vilken röst! Total proffsshow och jubel från tusen roade gäster.