Äggrullning

Denna så spännande påsktradition. I alla fall för barnen. Jag hade aldrig hört talas om sporten innan jag träffade M, men i hennes familj är den på blodigt allvar. Döm om min förvåning då så även visade sig vara fallet i min återfunna vän C:s familj! Hon bjöd oss förra året, men vi kunde inte då vi var i London. Men även i år - idag - var det dags igen hos kära C. Bilden ovan är från 2007, men skall illustrera principen; en stadig bana byggs med en inledande del i ca 45° lutning som följs av ett plant målområde. Där placeras fyra rejält hårdkokta ägg ut som man sedan skall rulla mot med dito hårdkokta ägg. Alla ägg man träffar får man behålla - missar man ligger ens nyss rullade ägg kvar i manegen. Till slut står en vinnare kvar. Det kan ta tre timmar eftersom spelet böljar fram och tillbaka, men barnen är ihärdiga och går in för leken hårt redan med förberedelser som att måla sina tilldelade fyra ägg i fantasifulla motiv.

M hävdar att det finns en äggrullningstradition i Vita Huset också, men om jag googlar på det så finner jag att det är ett helt annat upplägg. Om man googlar på "äggrullning" generellt dyker det upp en hel massa, så jag verkar ha levt isolerad fram till M.

I morgon åker vi ut till svärmors landställe för en förhoppningsvis skön påsk. Mycket mat, goda viner och öl hoppas jag på samt det traditionsenliga eldandet. Jag älskar att bygga snygga brasor och sedan stå där, med en öl i ena handen och en kratta i den andra, och hålla elden under kontroll. Killinggängets Kaminmannen är inte långt ifrån The story of my life...

När mörkret faller troppar de andra av och till sist är jag ensam med den dansande elden, stjärnorna på himlen och en mätt mage. Det är en sådan meditativ upplevelse och något jag uppskattar stort.

En annan tradition är påskäggsletandet i det fria. Svärmor gömmer åt alla och gör en individuell snitslad bana för varje familjemedlem med garnstumpar i olika färger. Sedan är det bara att ge sig ut och leta i enlighet med sin färg. Den stora humorn infinner sig då det visar sig att garnstumparna hänger så glest att det är omöjligt att se var nästa tar vid samt att svärmor rätt omgående glömmer var hon gömt påskäggen. Egentligen är det väl bara jag som ser humorn i det hela - andra (vuxna) i familjen blir mest upprörda och frustrerade...vilket gör att jag tycker det är ännu roligare. Barnen har lyckligtvis lyckats hitta sina påskägg hittills...