Ungersk afton

Igår var vi bjudna på middag hos nyvunna vänner ett gäng stenkast från vårt eget hus. Och vilken middag! Värden har ungerskt påbrå på mödernet och hade förberett en härlig gulasch som stod på bakning i ugnen. Till den skulle vi ha nokedli - "ungerska dumplings".

Ett koncentrerat samarbete tog vid där den tröga smeten (jfr. långfil i konsistens) pressades genom ett nokedlijärn med en liten spatel, ner i sjudande saltat vatten. Fascinerande roligt.

Det såg lite creepy ut, undertill på järnet. Som en odling av gomtappar...(yew! - min fantasi är morbid, jag vet). Men gott blev det, till en ljuvlig gulasch med möraste möraste köttet och perfekt styrka. En liten genväg eftersom grytan gjordes samma dag och inte hann stå till sig: en snutt kryddig ungersk korv hackades ner vid beredningen - gav en god och tydlig karaktär.

Innan huvudrätten fick vi en fyllig och värmande soppa med trattkantarell och som efterrätt värdinnans underbara paj med lime, toppad av blåbär.

Och sen var jag mätt. Back in the days var det ju helt naturligt att plöja en åker efteråt, eller kanske hugga ner ett mindre skogsbestånd. Jag stapplade i stället till en skön fåtölj och blev väl inte världens roligaste gäst. Men oj så nöjd jag var!