Slovakiska kalorier

Hemma i sällskap med influensa. Mindre roligt. I tillståndet mellan sömn och vaken driver tankarna iväg åt de mest oanade håll. Nyss landade jag i tidigt nittiotal och E:s 24 kvm på Gärdet. Balansen mellan totalt party och att skaffa sig en akademisk utbildning slog oftast över till det föregående och det blev allt som oftast hemma hos E som festen började med robusta och väldigt goda måltider från det slovakiska köket. E:s föräldrar tog sig från Tjeckoslovakien till Sverige 1968 och blev kvar - snudd på 25 år senare firade E triumfer i sin lilla lya med vad hans mamma hade lärt honom om mat för stora killar. Robust är bara förnamnet. Mat för tyngdlyftare är också en association som dyker upp i min skalle. Jag kan erinra mig fyra olika rätter som tillagades. Den allra mest förekommande hette något i stil med "schunkuve fliatschki" och bestod av kokt tagliatelle (inte helt slovakiskt om man säger så, men det närmaste vi kunde komma) blandad med creme fraiche och tärnad, konserverad kokt skinka samt en näve mejram och några pressade vitlöksklyftor. Och så förstås peppar och salt. Allt detta slängdes sedan upp på en smord ugnsplåt, på med en burk creme fraiche till på toppen och sedan in på hårdstekning i ugnen tills ytan var gratinerad och tagliatellen var knaprig.

En annan skön rätt som man kunde stå sig på i dagar efteråt benämndes något i stil med "hallouschki" och bestod i princip av fett. Och lite kolhydrater. Nån typ av lös knödelsmet anrättades med (kokt?) potatis, ägg, vetemjöl, mjölk och salt. Hälldes sedan i en typ av durkslag med centimeterstora hål som var placerad över en rejäl gryta med kokande saltat vatten. Små små knödlar alltså, som sedan blandades med rikligt av bulgarisk fetaost, mjuk i konsistensen och mild i smaken. På detta hade man sedan hårdstekta, knapriga isterkuber och skedvis av det flott som de släppte under stekningen. Och salt. Så här på pränt låter det helt galet, men det var fruktansvärt gott med kall pilsner till. Alkoholen bet inte särskilt hårt efter en sån måltid...

Mitt godaste minne från den här tiden utgörs av en rätt som E lagade endast en eller två gånger och jag kan tyvärr inte minnas i detalj hur man gjorde. Men det var en typ av ugnslåda med potatis, creme fraiche (?), nykokta rödbetor, hårdkokta ägg och stark korv i tjocka skivor. Var det saltgurka med i bilden också? Minns ej, men magiskt gott. Efter en hård natt kunde vi ses hemma hos E framåt eftermiddagen över rårakor med vitlök i. Stekta i mängder av olja och som sedan intogs a la minute med drivor av salt och stora glas röd mjölk. Sjukt gott det med och en perfekt återställare inför nya äventyr.

Jag saknar inte festandet men definitivt E och maten. Killen har ju slagit rot på andra sidan jordklotet, så det faller sig inte naturligt att ytterligare utforska det slovakiska köket. Men jag kanske ska ta en tur förbi hans mammas blomsterbutik och tigga till mig lite recept...