Skördetid
Nu börjar vi närma oss den riktigt trevliga svampsäsongen! Jag funderar på att ta ledigt en dag och ge mig ut i skogen. I och för sig är det ett tag kvar till trattisar och trumpetsvamp, men om jag har flyt och söker upp mina hemliga ställen en vardag kanske det finns både kantarell och Karl Johan att finna. Mina eviga fiender är pensionärerna med samma hemliga ställen och som också kan skörda mitt i veckan.
Jag är inte särskilt kunnig om svamp och utan bok är det ungefär ovanstående och blodriska samt smörsopp som jag kan stå för. Men för kanske tio år sedan var jag ute med syster och svåger en kallvarm höstdag i nordöstraste Småland. Plötsligt hittade jag en blomkålssvamp för första gången i mitt liv. Trodde först att någon hade tappat sin hjärna vid en tall. Min ytterst mer sansade svåger upplyste mig om vad det var och dess finfina matsvampsegenskaper. Så jag plockade upp den och kände mig som Dr. Frankenstein innan monstermontering - den såg verkligen precis ut som en mänsklig hjärna med lite smalare frontlober och tjockare bakdel! Nåväl, på vägen hem hittade jag - hör och häpna - även en stolt fjällskivling. Vilken svampdag! Vi rensade allt (det är ett rent helvete att rensa en blomkålssvamp, men värt besväret) och stekte ihop det för att sedan hälla på vispgrädde och göra en grym sås som vi åt till grillad fläskfilé.
Hittade faktiskt en blomkålssvamp förra hösten också. Den hade kraftig terpensmak från sin värdtall och hade passat bättre till vilt som exempelvis rådjur. Körde fläskfilé igen och det funkade, men inte mer.
Ett annat kärt svampplockarminne är när jag följde med gode vännen FA till skogarna i Kolmården för några år sedan. Han hade berättat att de plockat matkassar med kantarell under sommaren. Liknande saker har man ju hört då och då från olika håll genom åren men jag hade aldrig upplevt det själv. Några liter på sin höjd, men inte mer. Men nu blev det dags även för Bosse. Vi fick ihop hur mycket som helst på kanske en timme. Vansinnigt roligt.
Jag är inte särskilt kunnig om svamp och utan bok är det ungefär ovanstående och blodriska samt smörsopp som jag kan stå för. Men för kanske tio år sedan var jag ute med syster och svåger en kallvarm höstdag i nordöstraste Småland. Plötsligt hittade jag en blomkålssvamp för första gången i mitt liv. Trodde först att någon hade tappat sin hjärna vid en tall. Min ytterst mer sansade svåger upplyste mig om vad det var och dess finfina matsvampsegenskaper. Så jag plockade upp den och kände mig som Dr. Frankenstein innan monstermontering - den såg verkligen precis ut som en mänsklig hjärna med lite smalare frontlober och tjockare bakdel! Nåväl, på vägen hem hittade jag - hör och häpna - även en stolt fjällskivling. Vilken svampdag! Vi rensade allt (det är ett rent helvete att rensa en blomkålssvamp, men värt besväret) och stekte ihop det för att sedan hälla på vispgrädde och göra en grym sås som vi åt till grillad fläskfilé.
Hittade faktiskt en blomkålssvamp förra hösten också. Den hade kraftig terpensmak från sin värdtall och hade passat bättre till vilt som exempelvis rådjur. Körde fläskfilé igen och det funkade, men inte mer.
Ett annat kärt svampplockarminne är när jag följde med gode vännen FA till skogarna i Kolmården för några år sedan. Han hade berättat att de plockat matkassar med kantarell under sommaren. Liknande saker har man ju hört då och då från olika håll genom åren men jag hade aldrig upplevt det själv. Några liter på sin höjd, men inte mer. Men nu blev det dags även för Bosse. Vi fick ihop hur mycket som helst på kanske en timme. Vansinnigt roligt.
Etiketter: Livet
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida