Strömmingsflundra

Goood bricklunch med pepparrotsstuffad strömmingsflundra och potatismos. Mos ikväll också, men va´ tusan! Funderade på varför vi aldrig steker strömming hemma och kom snabbt fram till att det är efterdoften som avskräcker. Sitter ju i väggarna flera dagar efteråt. För min del är det inte så farligt, men M har värsta spårhundsluktsinnet. Hon kan ju som tidigare nämnts placera mig i karantän i dagar om jag ätit en ynka lökbit (näe, nu ljög jag - men snudd på). Det var lite synd om henne under graviditeterna när denna egenskap förstärktes ytterligare. Alltså inte att sätta mig i karantän, utan bra luktsinne. I och för sig fick jag ju sova på en madrass i vardagsrummet i tvåan på Söder när jag hade varit ute och slarvat under dessa fascinerande perioder i vårt liv.

Kom på hur jag ska göra för att steka strömming framöver utan att utsätta M för luktchocker - skaffa stekfat till utegrillen och brassa på i trädgården! Smart, Bosse. Jag har i och för sig ett fint i stål som är tänkt att grilla fisk och allehanda små saker som kan ramla igenom grillgallret på. Men det har små springor, så smöret skulle ju i så fall rinna ner på glöden med rykigt värre som följd. Så nu ska jag ge mig ut på jakt efter ett plant stekfat i gjutjärn.