4 meter äppelringar

Är numera en stor burk torkade äppelringar. Det var ett helvetes jobb, faktiskt, som tog en hel förmiddag. M var som sagt på Gotland förrförra helgen och eftersom hon är tokigt allergisk mot äpplen passade jag på att göra detta när hon var borta. Tvätta, kärna ur och skiva alla dessa äpplen för att sedan trä upp dem på en tråd tog mer tid än jag hade tänkt mig. Att sedan hänga upp den blytunga riggen med äppelsaft stänkandes över hela köket och att pilla isär alla skivorna var mer än tålamodsprövande. Längs hela vägen tröstade jag mig med hur glada barnen skulle bli och vilket nyttigt godis jag gjorde åt dem. Och vad tyckte de små liven, tro? Inte alls. Om. Vid premiärsmakningen härom veckan spottade de unisont ut äppelringarna i sophinken. Otack är den...osv, osv. Och vad tror ni händer sen, när mor min kommer på besök några dagar senare? Hon slår ut med händerna och utropar: "Åååh vad duktig M är som har gjort det här alldeles själv..!" Ridå.

Jaja. Personligen verkligen älskar jag äppelringarna och har nu en rejäl laddning helt för mig själv. De är sötsyrliga och koncentrerat aromatiska. Och det var en i sanning estetisk upplevelse att ha den torkade frukten hängande i kökstaket och lika snygga blev de nu i burken.