Höst?

Idag var det i alla fall en sån känsla i luften, om du frågar mig. Jag fick genast en smak för kärleksfyllda middagar med långkokta grytor och mustigt rött vin därtill.

Helgen har varit intensiv med två dagars repetitioner tillsammans med min kära kammarkör. Vi ska sätta upp en konsert i Odd fellows coola lokal i Stockholm den 9 november. Var där eller bli fyrkantig. Shakespeares texter är i fokus, tonsatta av olika genier. Kommer bli urhäftigt. Inför varje konsert ser vi till att åka iväg en hel helg och hårdrepetera. Middag och party på kvällen, så idag är jag trött och sliten...samtidigt som jag är fylld av energi av allt sjungande. Lustigt. Vi beställer för det mesta cateringkäk och firman som anlitades denna gång tyckte tydligen att salt borde utgöra en huvudingrediens i maten. Men när man väl hade lyckats veckla ut tungan igen möttes smaklökarna som just tagit räkning till nio av godheter. Middagens gratäng med rödspetta och spenat var egentligen inte dum alls om man lyckades tränga igenom saltridån.

Väl hemma i eftermiddags var det så dags att ta sig an det stackars plommonträdet, som jag skrivit om tidigare. Jag sågade och knipsade ner det till oigenkännlighet och hoppas att det klarar chocken. När jag ändå skriver om plommonträdet kan jag återkoppla lite rörande M:s plommonmarmeladexperiment. Hon gjorde ju en batch med ingefära och vaniljstång som vi faktiskt båda tyckte smakade fan direkt efter koket. Men nu, när den har fått mogna några veckor, är den helt fantastisk. Vi gav ju så gärna bort dessa burkar (hrm...) men när en granne kom galet löpande med tårar i ögonen och stora famnen, snudd på talandes i tungor om hur gooood marmeladen var och att vi bara mååååste sälja burkarna på Enskedes julmarknad, ja då var vi ju tvungna att öppna en burk och prova. Och se, det var fanimej ljuvligt att smaka. Men nån julmarknad blir det ej - så många burkar har vi inte.

Ikväll har jag varit helt slut efter ovanstående aktiviteter, så det blev take-away från Ho´s till middag. Alltid lika gott.