Smakernas mästare kommenterar vidare

Apropå min kommentar till förra inlägget.

Tjuvskjutet björnkött provade jag på varuhuset Kärnan, Östersund. Året var 1975 och det smakade sk-t.
En liten köttkub kostade 5 kr. Kolsvart och stenhårt och segt. Ruggig smak och framför allt lukt. Aldrig mer.
Den fd. björnen sköts i Ragunda kommun av en man vars namn jag vet, inflyttad bilhandlare, samma by som min. En dum j--el.
Björnen sköts därför att den rev ihjäl En Dum Jäv-ls Jämtspets (jakthund).
Hunden hade varit lös och förföljt björnen kilometervis. Till slut tröttnade björnen och rev livet ur hunden.
För vilket björnen fick plikta med livet. Tack för kaffet!!
---
Värst av allt var dock bäver:
Bygranne Torsten kom förbi. Om jag ville med och skåda bäver? Visst!
(Men vad gjorde hagelgeväret på axeln och varför ett spinnspö i handen?)
Vi traskar iväg nån kilometer. Stannar vid en tjärn på vår mark. Bäver! En handdfull bävrar simmar omkring och dom har fällt några björkar mot vattnet, strippar nu grenarna av träden...ser oss inte. Sschhhhhh! .....

Alltgårfortnu...Torsten kastar över spinnspöt till mej:
"Vev in dom mä spinnar´n!"...lägger an hagelbössan, skjuter två. Laddar om. Två till. Han står lågt och de hagel som inte smackar in i bäverkropparna studsar över vattenspegeln och svischar in i porsbuskarna på andra sidan. Jag i halvchock står där och kastar gäddraget och försöker få
fast det i bäverkropparna... "Di sjunk snabbt annorlejs, bävra´n!". Tre får vi in till land. Torsten langar upp dom över axeln. Han är nöjd. Ska nu hem o dra skinnen av djuren.
Någon dag senare dyker han upp på gården med ett flin och en burk med ett långkok, som vi "Ba´ar måst´ prö´öv!.
Det luktar sumpråtta lång väg. Jag tackar för omtanken och dumpar bäverjoxet på komposten så fort Torsten lufsat iväg.
Ridå för bäverkött.