Kaoshelg

Jösses. Ibland blir det precis som man inte tänkt sig. Mitt uppe i alltihop kör man ner huvet, spänner sinnena och tar sig igenom. Med distans till händelserna kommer en enorm trötthet. Långhelgen hos vännerna E, H och deras son L i Huså, på "baksidan" av Åreskutan, skulle bli en skön fjällupplevelse med härligt umgänge, god mat och lite skidåkning. Fredag morgon är vi effektiva och barnen medgörliga, så vi checkar in i lagom tid och kommer på planet till Östersund trots en kaotisk inrikesterminal. Väl framme styr vi hyrbilen mot Åre för lunch med vackra soliga fjäll i fond. Men tjälskottsvägar gör att åksjukan drabbar F hårt och precis efter Järpen blir det tanktömning över baksätet. In till kanten, ut med stackars liten och sanera bäst vi kan med den lilla mängd papper vi har under det att långtradare ryter förbi i 110. Ringer E som är i Åre. Hon ställer sig på gaspedalen och kör ikapp oss fram till Huså. Sista biten 2 mil på grusväg med vacker natur och renar på vägen. In med F i duschen och medan jag sanerar bilen lagas det lunch. Lugnet efter stormen...men nej. J blir plötsligt väldigt illamående och kaskadar över matbordet. Latent åksjuka, tänker vi. Men nej...liggandes på min mage kommer nästa laddning. Räddar soffan genom att knipa armarna hårt hårt mot kroppen och sen är det in i duschen för oss båda. Stackars lilla J. Fortsätter varannan timme genom kvällen och natten. Och vi får inte i henne några betydande mängder vätska. Lördag kväll tar oron över och vi ringer sjukvårdsupplysningen. In till Östersund blir rådet och jag sätter mig i bilen för 10 mil med utmattad dotter. Klockan två på natten får vi till slut rum på barnavdelningen och J får massive dropp. Söndag i ett töcken och J utslagen, men kära E skjutsar in M och F till Östersund och hotell. M avlastar och låter mig sova där och vi tror att J är på rätt väg. Men precis innan sömn söndag kväll ringer M och berättar att det är dags igen. Mer dropp till lillan och ännu en konstig natt. Måndag morgon är hon tack och lov bättre och 10 minuter innan deadline för att hinna med planet får vi klartecken att åka. Skakig resa hem, men det går, och till slut tillbaka i huset. Lättnaden tar över och insikten att det ännu en gång löste sig dominerar. Tröttheten slår till som en slägga.

Några ljuspunkter blev det ändå. F och L lekte nonstop och var så härliga tillsammans. Kråkjakten blev höjdpunkten då de fick ge sig iväg på egen hand över fälten. Men de fick ingen kråka. Några stunder i sol och med god mat (pita med renskav! lufttorkat älgkött! rökt älghjärta!) hanns med. Och tack kära E och H för lättsam inställning till kaoset och 20 mil för att få in F och M till Östersund.