Bosön

Jag har föresatt mig att denna blogg ska andas positivism och livsbejakelse, som en kontrast till den tuffa livssituation jag och allra främst M befinner oss i skapad av det konstanta smärttillstånd som belägrar hennes kropp. Men nu måste jag gnälla lite. Jag har i dagarna två varit med kollegorna på Bosön, Riksidrottsförbundets anläggning på Lidingö som även tar emot vanliga dödliga för team building/konferenser. Dag 1 började bra med utomhusövningar i solsken och vacker sensommar-höststämning som inleddes med att vi i två lag om tretton personer vardera skulle laga lunch i det fria och över öppen eld. Ingredienserna var lax, sej, räkor, lök, potatis, purjo, paprika, krossade tomater, fiskfond, vitt vin och allehanda kryddor. Vi fick ett recept som var löjligt enkelt och satte igång med att hacka och skära. Alla bidrog ödmjukt och jag var förbluffad över att inga konflikter à la Robinson uppstod. Jag bidrog själv därtill genom att kväva mina dominera-och-domdera-i-köket-impulser och kom med glada tillrop till initiativ som jag egentligen inte höll med om. Lustigt. Jag lyckades dock styra kryddningen i det fördolda med fisksås, panaengcurry och sweet chili och även tillredningen av fisken i slutändan så att den blev mjäll och fin. Vi fick till en väldigt god soppa med bra balans mellan smaker och bra konsistens på ingredienserna. Riktigt skoj och det ÄR ju så trevligt att äta varm mat utomhus när det är lite småkallt! Andra laget var också nöjda, men jag tyckte nog att de hade saltat rackarns mycket för mycket. Jag kände hur tungan liksom dzzz! och att njurarna tryckte på stora röda knappen. Vissa verkar tydligen gilla salt i mängder som jag själv tycker är outhärdligt.

När kommer gnället då? Jo, nu: efter en lyckad dag i det fria var det bastu/bad-relax i "Mästarvillan", Paul U Bergströms gamla residens med utsikt över Askrikefjärden. Middag därefter i stora matsalen - och det är nu jag börjar bli upprörd igen; förrätten utgjordes av en kall potatis- och purjolökssoppa med tydlig smak av fiskfond. En liten sparrisknopp badade däri sällskapad av en klutt löjrom. Det var verkligen inte gott och soppan påminde mer om överbliven fiskgratängsås. Hu! Till det serverades ett vitt vin som smakade ungefär som ingenting och som dessutom serverades måltiden igenom. Varmrätten kom in och visade sig bestå av grillad tonfisk modell mindre som dessutom var helt genomkokt och grådaskig i köttet. Denna pyttebit fisk låg på en tunn bädd av dekapiterade sparrisar (knopparna fick vi ju i soppan) relativt ogrillade röda och gula paprikabitar och två (2!) små små stekta potatisbitar. Denna ursäkt till måltid toppades av en centimetertjock aromsmörbit om 5x5 cm. Helt otroligt. Jag höll dock god min så gott jag kunde eftersom jag inte ville göra arrangerande funktionschefen stressad och ledsen. Hon satt mittemot mig och jag märkte att hon direkt blev nervös när hon såg min bistra uppsyn. Efterrätten fortsatte på samma oinspirerade tema - vispad grädde med chokladkross åtföljd av upptinade sura bär. Under all kritik och vad som är mest upprörande är att vi säkert fick betala en hel del per kuvert. Dessutom var personalen jävligt otrevlig. Lunchen idag var också horribel med hårdrökt kassler i en sås med för mycket tacokrydda och gråslemmiga bananskivor på toppen. Överkokt ris till det. Blä-hä.

Så summa summarum: om ni ska iväg på kick-off/team building/konferens etc. - undvik Bosön! Definitivt inte värt pengarna.