Cinnamon

Jahaja. Så var det kanelbullens dag idag. Jag får alltid lite rysningar när en branschförening skapar en "dag" för att dess medlemmar ska lyckas sälja mer. Det blir lite inifrån och ut, om man säger så. Och det här antog jag innan jag såg på Wikipedia att det verkligen är så. Men kanelbulle är ju förstås jättegott, även om jag själv föredrar kardemummabulle. En lyckad kanelbulle har dock kardemumma i degen, enligt mitt sätt att se på saken, så det kvittar väl. Bara jag får mjölk till är allt som det ska.

I närheten av kontoret kan jag få tag på schyssta bullar på antingen Banér- eller Valhallabageriet. Riktigt riktigt bra. I Stockholm City hade de i morse ett bulltest och jag kan verkligen hålla med om att Saturnus frisbeestora är helt OK. Men vad jag inte kan förstå, är hur de kunde missa fantastiska Cinnamons också jättestora och oerhört goda kanelbullar! Stans bästa, definitivt. Jag har härliga minnen från försommarmorgnar när jag gick ner med ettårige F till Långholmsbadet från lägenheten på Lundagatan och då alltid passerade Cinnamon för att få med mig en god kaffe på pappersmugg och denna underbara bulle som räckte till oss båda flera gånger om. Hoppas denna institution bland västra söderbor lever vidare oförstörd och ambitiös i evighet, amen.

En annan vinkling rörande kanelbulle påminde mig FW om idag, nämligen Pågens kanelsnäckor. Oslagbara i vissa lägen. Jag har en fäbless för att langa in dom i mikron ca 15 sekunder och sen spisa dom varma och goa med just mjölk. Men även direkt ur påsen när blodsockret måste upp under parklekar är de som prickarna över ü. Brukar sluta med att jag ätit upp de flesta på barnens bekostnad...dååålig pappa!

Men till sist måste jag ändå konstatera att jag är tillsammans med bullbakerskan numero uno, alla kategorier. När M väl gör en rejäl sats så är det inte många kvar halvtimmen efter att de har svalnat. INGEN slår henne på fingrarna! Jag tror hemligheten ligger i mandelmasse-smör-kanel-guckan som hon smetar ut på degen innan upprullning... Och fina blir dom: