Le Rouge

Igår var barnen hos farmor och farfar över natten. M och jag gick då på restaurangen Le Rouge som Danyel Couet och Melker Andersson nyligen öppnat i före detta Källaren Dianas lokaler i Gamla Stan. De har även tagit över huset där Eriks/Pontus in the Green House tidigare huserade. Där har de en bar i två plan med dito meny och i den började vi kvällen. Vilken skön, röd miljö som har skapats! Känns som jag hittat min egen lilla livmoder och en ny favoritbar om de bara får ordning på smått förvirrad personal, ofräsch toalett och lite lätt disigt med tung doft av stekt kött - måste ha varit fläktarna i köket under som inte funkade igår.

När vi väl tog oss ner till själva restaurangen på Brunnsgränd, möttes vi av en trevlig garderobiär (och fräscha toaletter). Jag har faktiskt aldrig hängt på Diana - var väl mest känt som fem-i-tre-raggens Mecka under 90-talet och inte så mycket att hänga i gran - och fick en ny kul upplevelse när vi tog oss ner till källarvalvet som uppenbarligen gjorts om drastiskt. Hur häftigt som helst med rödmurrig (och smått porrig - lite Eyes Wide Shut, sådär) lokal utrustad med tunga tygstycken och konstreplikat längs hela taket! Personalen var proffsig och väldigt lågmäld. Temat för hela konceptet är Frankrike, så det kändes lite udda med så sordinerad stämning när man är van vid de rätt kaotiska sammanhang även de bästa restauranger i originallandet kan visa upp. Men menyn inbjöd till nöje och var lättöverskådlig med en femrätters, en trerätters och två à la carte-rätter. Både jag och M tog femrättersmenyn med Mälargösen som vald huvudroll. Den inleddes efter en liten amuse med en "Löjrom toast Melba" som var en potatis- och torskpuré som toppades av en citronkräm och sist då löjrommen med runda, tunna kex som mellanlager. Mycket god. Förrätt nummer två var "Ravioli med skogssvamp och pancetta". Otroligt gott och fina fina såsen som jag sög upp ordentligt med det gooooda brödet vi fick till.

Sen kom Mälargösen... My god, vilken upplevelse! Perfekt (ång)kokt i sällskap med musslor, räkor, bläckfisk, havskräftskjärtar, fänkål och tunna potatisskivor i ett spad som hade perfekt balans mellan havssmak och tomatsyra. När jag får tunnelseende och repetitivt utstöter små Mmh! samtidigt som det känns som att jag hela tiden blir hungrigare - då är det jävligt bra! Mina ovationer.

Efter denna höjdpunkt följde ett utvalt antal ostar som var som de är mest och sist men absolut inte minst en efterrätt med höstfrukter (vinkokta päron, äpplen, fikon m.m.) i Champagnesabayon och en äppel-päronsorbet på toppen plus en mjuk pepparkaka (Pain d´Epice) vid sidan. En sån fantastisk kombination av raka smaker! Och med vinpaketets Tokaj till blev det en grym förhöjning. Vinpaketet var även i övrigt väl anpassat till de olika rätterna och middagen kändes på det hela som väldigt väldigt tillfredsställande. Heja! M, som är allergisk mot äpplen och päron fick i stället en Crème Brûlée till efterrätt som hade perfekt skorpa och den lenaste krämen därunder som jag någonsin upplevt. Bättre än i Frankrike.

Små chokladkompisar till notan och sen var jag mycket mätt men inte tokmätt. Och väldigt nöjd. Det lustiga är att jag hade låga förväntningar efter sågning i lokalblaskan City dagarna innan och egentligen hade försökt att få med mig M till Mat-Niklas nya, 1900, i stället (dock utan framgång). Men jag inser att Citys matpatrull består av ett gäng amatörer.