Hur man frångår sina principer

Idag åt jag panerad torsk och dessutom semla till efterrätt. Jag har ju som tidigare skyltats slutat köpa utrotningshotad fisk och har dessutom koleriskt försvarat min rätt att inte äta semla innan fettisdagen. Jag får skylla allt på O, för det var hos honom vi var på middag. Och jag har faktiskt slutat köpa torsk. Men denna blev jag bjuden på. Och semlan var ju så god. Och det var en för övrigt mycket trevlig onsdagskväll. Jag slutade tidigt och så åkte vi ut till O och flickorna i Nacka. Medan barnen lekte satt vi och snackade innan det blev dags för att laga middag med gemensamma krafter.

Fisken blev jättegod tillsammans med potatis och remouladsås (Felix köpta var förvånande god, men egentillverkad med creme fraiche franska örter/majonäs/bostongurka/citron var snäppet bättre) och ungarna åt med god aptit. Sen de goda semlorna och till slut även tryfflar som O fixade ihop precis när vi kom (mer om dem i senare inlägg). Och sen lyckades vi pimpla i oss två pannor vin sådär på onsdagskvällen. Tur att M var med, för hon körde hem. Inte helt utan knot, men hon såg min njutningsfyllda blick efter att ha testat den så fruktat goda Ripasson och bet ihop för min skull. Tack, älskling!

Till tryffeln blev det kaffedags, men eftersom jag inte kan sova om jag dricker en espresso på kvällen nöjde jag mig med att sippa lite från O:s. Han har en finfin apparat i rostfritt stål och det blev en ljuvlig arom tillsammans med stabil crema. Jag är inte särskilt haj på kaffe, men denna var utomordentlig med en lite rökig ton i smaken.

Väl hemma lyckades vi få ungarna att somna precis innan Entourage. Denna galna och ibland läskiga TV-serie som jag uppskattar så djupt. Läste i en intervju med Johan Renck att den tydligen speglar livet i Hollywood med exakthet. Rubbat.