Hade en lammstek i frysen

Som jag faktiskt kom ihåg att ta fram därur fredag morgon inför middag med goda vännerna igår kväll. Hade en liten idé om att 24-timmarsmarinera med samma upplägg som den totala midsommarsuccén förra året. Så fredag kväll letade jag upp mitt gamla inlägg, plitade ner ingredienserna på ett A4 och rotade fram det behövda, samt lite till. Grannen T:s devis med "det är bara att köra på med det som är gott" funkar utmärkt. 

Blanda i skål och över lammsteken som sedan fick gona till sig i plastpåse i kylen fram till anrättning. Då körde jag den i litet oljat ugnsfat tillsammans med vackra klyftor av rödlök på 125° längst ned i varmluftsugn med termometer. Målsättningen var en innertemperatur på 65° för att sedan ta ut den och låta den stiga till 70° inbäddad i folie. Det tog sina goda 2 timmar för en kylskåpskall stek på 1,5 kg. Jag öste lammrackaren två ggr med marinaden också. Övrig marinad kokade jag in till fin reduktion som därefter fick tillskott av den goda (silade) såsen från ugnsfatet och köttsaften från foliepaketet (kokade därefter in den lite till med ytterligare en släng honung för att balansera upp syran från balsamico och lime samt smälte slutligen ner en inte helt blygsam klick smör - kom även ihåg att skeda bort lammfettet som skiktade sig på ytan). När lammsteken var klar skivade jag den tunt.

 
Som tillbehör hade jag fnulat på glasnudelsallad med lite roliga ingredienser som jag samlade på mig under ett lördagsmorgonsbesök på BEA i Svedmyra. Det blev en skön anrättning med chili, mangosås, kokos, vitlöksstänger, vårlök och färsk mango. Lite fisk- respektive Maggisås slank ned också. Och nån nypa salt eller två. Frrrresh! Hade jag inte bränt all lime till marinaden hade det säkert adderats lite juice från den också.

Och hur gott blev det? Jodå: jättejättegott. Faktiskt otroligt jättegott. Så jag fick som vanligt hybris och började berömma mig själv. Tur att vännerna och sambo är av överseende natur. Men de tyckte som jag, att det var sanslöst lyckade smakkombinationer.

Vino Fino till det som introducerats i mitt liv av käre O. Jag gillar titeln på vinet, "Allesverloren". Det ligger liksom som ett tragiskt-romantiskt skimmer över det namnet. 

Efterrätten lämnade jag som oftast med varm hand över till älskade M: hemgjord mascarponeglass med en smörsås på vällagrad rom. Den var så...innerligt god! Den förtjänar ett eget inlägg längre fram.