A fishy week

I söndags grillade jag den goda muscovadogravade laxen och njöt den med potatismos, citron och edama...förvällda sojabönor, helt enkelt. Gott! Men eftersom jag alltid tar i så jag spricker hade jag en rejäl bit gravad lax på kanske 700 gram kvar. Ikväll blev det därför fiskfärsbiffar, eller fishcakes om man ska vara världsvan, med torsk, räkor och nämnda lax. Hälften av råvarorna hackade jag i kuber på kanske en halv centimeter, resten finhackade jag till färsliknande status. Ner i bunke, på med ägg, potatismjöl, skorpmjöl, lite salt, vitpeppar, curry, fisksås och några skvättar Maggisås. Röra ordentligt och sedan steka på medelvärme i lite smör parat med rapsolja.

Räkskalen körde jag ner i en kastrull, täckte med vatten, lite salt, tomatpuré och några vitpepparkorn. Koka koka i cirkus en halvtimme och sila sedan bort skalen. Koka upp och koka in till kanske 1 dl koncentrerad fond, i med lite fisksås och matlagningsgrädde. Koka upp igen och du har en fantastisk liten sås. Till kalaset även basmatiris och petit pois, eller små fina ärtor på ren svenska.

Grillad gravad lax

Ett underskattat nöje. Har gjort muscovadogravad lax förut och imponerats av den fylliga smaken, så jag googlade fram receptet igen och körde igång. Nu ska fisken ligga i kylen i två dygn och sedan tänder jag grillen! Btw, jag struntade i att frysa in den innan gravningen eftersom jag ändå ska grilla laxen - om man ska äta den gravad spot on är tipset att faktiskt ta död på eventuella mikrober medelst frysning.

Har jag berättat?

Hur trevligt det är med lammentrecôte, en kärleksfullt tillagad vinsky samt en rotfruktsgratäng? Kanske inte. Men nu måste jag verkligen understyrka charmen i att bjuda på det! Vinsky...enkelt egentligen: palsternacka, lök, morot, rotselleri, vitlök, timjan, peppar och salt samt en tärning mörk oxbuljong. Fräs torkad timjan i lite olivolja, vräk på de grovhackade grönsakerna och salta något. Rör runt på medelhög värme och låt allt svettas ett tag. Häll på en tetra av typ Aussie red och släng i buljontärningen, låt det hela puttra lääänge och sila sedan av rubbet. Koka ner vätskan till koncentrerade smaker och smaka av med vitpeppar, salt och honung för att balansera syran. Beurre meuniere (rumsvarmt smör blandat med vetemjöl) rörs ner och sedan får det koka upp till skön konsistens.

Och rotfruktsgratängen får inte glömmas! Gör den under tiden och följ klassiskt receptet för potatisgratäng men ersätt delar av potatisen med palsternacka, morot och jordärtskocka. Och icke att förglömma - röj ner riven Appenzeller och inget annat.

Okej, okej, okeeeej!

Ni tjatar ju så mycket!

Tar upp bloggen igen, fick lite inspiration när en kompis på FB bad om mattips och det liksom bara rann ur mig...:

Oooh...det är enkelt! Stick till Kvantum i Sickla och köp trattkantareller, bacon, matlagningsgrädde, vitlök, parmesan och såna där spaghettisar som e lite platta. Och färsk timjan! Stek baconet i bitar, ta upp och fräs svampen i fettet - kör på grädde och riven parmesan, typ två rivna vitlöksklyftor, svartpeppar och lite salt. Koka upp och släng sedan ner bacon, kokta pastan och timjansblad. Rör runt och servera hett!

Glömde dock skriva att man ska koka bort vätskan från svampen innan grädden åker i. Tjo!

Hade en halloumi i kylen

Och även lammfärs. I frysen hittade jag örtkryddor Provencale. Osten var kryddad med peppar och jag kunde först inte förstå varför jag köpt den. Men efter att ha tänkt ett litet tag kom jag ihåg att det var en sådan där gratisvara man ibland får från ICA som en liten teaser. Och det tar man ju för det mesta emot.

Fick hur som helst idén att tärna ner halloumin i lammfärsen tillsammans med örtkryddorna, ägg, salt, peppar, riven vitlök och gul lök, lite garam masala och kanel samt potatismjöl och ströbröd på en höft. Blandade alltsammans väl och lät det stå till sig i kylen medan jag preparerade en tzatziki enligt konstens regler (dock turkisk yoghurt, inte grekisk - vad är egentligen skillnaden...bara namnet antar jag). Färsen ut igen och tillverkning av små nätta biffar som jag stekte långsamt i medelvarm panna och olivolja. Suveränt gott med tzatzikin och ugnsbakad klyftpotatis till.

Klockrent

Gjorde en lammstek idag. Det är i och för sig ingen raketvetenskap, men det var kul att fristajla med livsmedel som fanns hemma. Späckade först lammet med flisor av vitlök och ingefära genom att skära små fickor i köttet både på över- och undersidan och trycka in bitarna. I ugnsformen lade jag sedan mer ingefära och vitlök i chunky bits tillsammans med färska ananasbitar, en skvätt vitt vin samt några stänk med malen kanel och curry. Lammet fick en rejäl kur med salt och vitlökspeppar innan ner i formen och några stadiga stänk med kinesisk soja ovanuppå. Sedan skjuts in i ugnen (2 kg = nästan 2 timmar) på 175 grader. Under tiden preparerade jag en potatisgratäng som dessutom parades ihop med tunt skurna skivor av min älskade palsternacka. Denna åkte in under lammsteken när det var en halvtimme kvar på den senare. Tick tock och därefter ut med lammet och upp med gratängen på gallret för ytterligare bakning i kanske 45 minuter. Steken fick vila på ett fat under löst ditsatt ugnsfolie medan såsen fick sin genesis.

Pressade sålunda ner saften från en apelsin i ugnsformen och skvätte på några matskedar med torr sherry, mosade rubbet med potatisstöt och silade sedan över det hela i en kastrull. Guckan i silen pressade jag rejält med en sked för att få ut maximalt av alla goda smaker. Tog en julmust men insåg efter halva flaskan att jag inte var sugen, så resten åkte ner i goda skyn. Därtill lite socker för att balansera upp en något för hög syra samt en liten bit av en kött- och grönsaksbuljongtärning. Koka koka ner till halva volymen och en skvätt över i tättslutande (liten) burk för att att skaka med lite vetemjöl. En två-och-en-halva med matlagningsgrädde ner i skyn tillsammans med köttsaften från vilande steken och sedan redningen för att avsluta med uppkok och sjudning några minuter. Och vilken sås! V-i-l-k-e-n s-å-s!! Min hittills bästa. Med perfekt rosa lamm och en välbakad potatis-/palsternacksgratäng blev det en ljuvlig middag.

Baconinlindat är publikfrieri

Men oj så gott det kan bli. Och nu blev det nästan poesi! När jag rimmar och står i...

Näe, till ämnet: idag gjorde jag baconinlindad kycklingfilé till (en något flottig men ack så god) middag - fräste på dem i panna och sedan in i ugnen 20-25 minuter i 175 °. Bacon/kycklingflottet lät jag sedan tjäna som underlag till tärnad potatis som fick råsteka till lagom spänst och yta. Parallellt med detta vitlöksfräste jag champinjoner i skivor som därpå åkte ner i en kastrull med grädde, vitpeppar, en skvätt cognac, soja och flytande kantarellfond. Koka upp och sedan toppredning med välskakat mjöl och vatten under hetsig omrörning för att få koka upp igen och sjuda i några minuter. Tätt följt av lite avsmakning och slutligen en rent delikat svampsås. Ut med kycklingen ur ugnen, vila en liten stund medan köttsaften på rymmen fick göra sällskap med potatisen - ett litet trick jag hittat på som ger en god smak och lite..."glaze-ad" kartoffel. Filéerna i centimetertjocka skivor och upp på tallrik tillsammans med sås och potatis. Gudagott och fullt med kalorier!

Bacon is the shit. Fungerar även till torsk.

Jordärtskocksoppa

Jag har tjatat om dem förut, mina så kära kockor. Nu var det dags för skördepremiär för detta år, lagom till lördagen då härliga vänner skulle komma på middag och lämna sin son för övernattning med F. Och vilket utfall! Det räckte med en av de tre meter höga plantorna för att få sex-sju stycken fina kockor - två stycken stora som tennisbollar.

Efter att ha spolat av dem summariskt traskade jag nöjd iväg till Gamla Enskede Bageri för att köpa deras Levain "Vit" som ackompanjemang till soppan. Där träffade jag vännen Ingela - en av delägarna till Brasserie Bobonne och även medarbetare på bageriet (har jag berättat om hennes kokböcker förresten?) - som tipsade mig om att rosta kockorna i en stekpanna innan soppmakandet. Jag hade faktiskt tänkt att göra detta fast i ugnen, men började sakta inse att en rejäl påstekning med smör i stället kanske gör rotfrukterna sådär perfekt karamelliserade till smak så att jag slutligen finner nyckeln till det som varit min jordärtskocksoppe-gåta-och-drivkraft sedan den där middagen på Prinsen. Så hemma igen skalade och högg jag upp kockorna i lagoma bitar samt även en palsternacka och en potatis. Alla dessa stekte jag på hög värme i smör tills de rostats till vacker brun patina, säg en 10 minuter.

Därefter fräste jag lite hackad lök och vitlök i en gryta med olivolja, körde ner rotfrukterna med några deciliter vitt vin och vatten så att allting täcktes. I med en tärning kycklingbuljong och koka under lock i kanske 10 minuter till och körde allt med stavmixer till en slät och fin puré. Spädde ut soppan med lätt crème fraiche och matlagningsgrädde till lagom konsistens för att slutligen smaka av med salt och vitpeppar. En fantastiskt god soppa! Men fortfarande inte lika bra som Prinsens....jag kanske måste vara mer djärv vid rostningen nästa gång. Eller kanske experimentera med messmör? Nja...

Till soppan serverade jag baconflisor som friterats i sitt eget fett (samt torkat på hushållspapper) och droppvis med tryffelolja. Jag vet att denna senare produkt bara är fejk, men jag tycker att den ger en skön smak till jordärtskocksoppa i kontrollerat små mängder.

Nej förresten! Jag glömde tryffeloljan! Den hade jag till risotton jag serverade till varmrätt. Gott det med! Risotto enligt konstens regler med räkor, brässerad kycklinginnerfilé, champinjoner och petit pois. Sjukt gott, om jag får säga.

Jag är ju så himla bra

Om man nu får skryta. Och det vill jag. För när man får ihop en sådan god soppa som jag fick igår, till förrätt, då vill man sprätta som en tupp! Vi hade goda vänner på middag och jag hade fått ett bra flow redan på dagen när jag prutade ner trattkantareller från 199 kr kilot till 80 kr i ett av stånden på Hötorget. Hemma i värmen hackade jag två gula lökar och en palsternacka grovt som sedan fick svettas i olivolja och smör. Ner med en liter vatten, en burk creme fraiche (lätt) och 5 dl matlagningsgrädde. Två tärningar kycklingbuljong fick sällskapa ner i grytan med ett halvt kilo trattkantareller som jag fräst vattnet ur i en stekpanna med smör. Salt, vitpeppar och lite soja tillkom samt en näve riven parmesan och några nypor timjan. Jag hade dessutom rostat ytterligare en palsternacka i bitar i ugnen på 225 ° i 10 minuter - dessa rörde jag också ner i soppan innan allt mixades noggrant. Sist men inte minst åkte 1 dl torr sherry i och alkoholen sjöds bort. Så ofantligt ljuvligt god - räckte till sex vuxna och tre barn.

Varmrätten utgjordes av de goda kycklingfrikadellerna i en fyratimmars tomatsås (denna gång med skållade och skalade tomater samt de helt fantastiska Kung Markattas krossade tomater) tillsammans med papardelle och riven parmesan. Dessertdrottningen M tog därefter över scenen med sin mascarponeglass, den ljuvliga romsåsen och den patenterade chokladsåsen (kakao + vispgrädde + socker + sirap - koka koka till valfri konsistens). Varför ändra ett vinnande koncept?

Fiskkaka

Är ett rätt horribelt ord egentligen, men det var precis vad jag gjorde till middag idag. Succé hos barnen! Eller...hos 67 % av dem i alla fall (vän av ordning undrar kanske då hur 67 % av två barn räknas, men faktum är att F hade med sig en kompis hem).

Jag hade i morse tagit fram ett torskblock ur frysen med föresatsen att göra min goda fiskgratäng till middag. Men efter en minst sagt flottig kost på Mallorca förra veckan - vilket fick min lust att laga en ostsås idag att falna - och samtidigt en fortsatt längtan efter..."spanska" smaker, tänkte jag helt om efter att ha kommit hem från jobbet. Sålunda började jag med att hacka ner en urkärnad röd paprika till småbitar, skiva tre vitlöksklyftor och finhacka en halv gul lök. Fräste dessa ingredienser i en skvätt olivolja innan fyra upphackade och kviststamsborttagna tomater landades i kastrullen. En matsked balsamvinäger och en tesked flytande honung parades ihop med svartpeppar och salt plus en liten skvätt sweet chili. Koka under lock i 30 minuter.

Under tiden hackade jag även upp den tinade fisken, hälften fint och den andra grovt. Blandade i bunke med två ägg, två matskedar potatismjöl, en matsked ströbröd, en halv grovriven gul lök, en finriven vitlöksklyfta, vitpeppar och en rejäl nypa salt. Skvätte även i lite flytande hummerfond om jag inte missminner mig. Sedan fick fiskfärsen stå till sig i 20 minuter medan jag skar skalade potatisar i rejält stora kuber som fick steka i olivolja och smör, först i det fria och när ytan var etablerad under lock. Säcken knöts ihop genom att steka fiskefärsen i små kakor i smör och mixa tomat/paprikaröran för att sedan servera rubbet med god stekt potatis och morotsstavar. Fruktansvärt gott och en fräsch upplevelse. Till matlagningen lyssnade jag först på The xx och sedan på Band of Horses - underbar musik, de sistnämnda skäggrock när den är som bäst.

Gjorde en liten middag i somras

Vad som kan synas vara vidbrända halloumistycken, var faktiskt lite välgrillade men ändå goda halloumistycken. Till det kryddade lammfärsbiffar - dito grillade - och klyftpotatis enligt konstens regler. Vad jag tänkte komma till var den utsökta röran, som jag gjorde på ugnsrostade zucchini, aubergine och röd paprika, noggrant mixade tillsammans med vitlök, en släng olivolja, balsamvinäger och råsocker. Och salt och peppar förstås. Oj så god!

Till förrätt små crostini med den absolut godaste tapenaden som någonsin beträtt moder jord.

Rasande enkelt, rasande gott

Tog fram ett torskblock (jo, jag har börjat äta fisken igen - från säkrade bestånd) ur frysen idag och skulle väl egentligen göra den där goda gratängen. Men så kom jag plötsligt ihåg att en dagiskompismamma hade berättat om sonens favorit - baconinlindad torsk. Och bacon hade jag ju hemma. Googlade och hittade högst upp ICA:s recept, med broccolimos till. Och visst var det ju så att jag hade både broccoli och turkisk yoghurt i kylen som jag inte riktigt hade förbrukat enligt plan! Så jag såg det som ett tecken, körde igång (kompletterade mosreceptet med två palsternackor) och fick en enkel och utsökt middag. Och barnen? De slukade fisken i ett huj, moset gick fetbort. Jag hade anat det och lämnat kokt potatis och broccoli i dess ursprungsform till de små rara. Som tur var.

Räkpasta med spenat

Den här rätten har jag skrivit om förut. Men då var det med champinjoner också. Denna gång kokade vi i vanlig ordning räkskalen med vatten, salt och vitpepparkorn plus lite annat gott (vitlök, torr sherry, tomatpuré och lite råsocker), silade fram spadet och reducerade det rejält till explosiv styrka. I med en klick smör och några skvätt med matlagningsgrädde. Blandade därefter ner bladspenat (hade i frysen - tinade och pressade varje uns vatten ur). Räkor, svartpeppar och spaghetti till det - nada parmesan - och en fin liten middag.

Rent sensuellt

Idag hittade jag lammentrecôte i kylen. Bad M gnida in den med fina rara örtoljan och en riven

vitlöksklyfta medan jag var iväg för att veckohandla tillsammans med J. Väl hemma drog jag igång grillen och tog ur köttet från kylen för att låta det komma upp i temperatur. Grillade sedan med fantastiska dofter stigandes upp i min hjärna på lagom glöd och med en massa entusiasm.

Till köttet åt vi ugnsgrillade grönsaker i sällskap med chilihoummus och salsa på tomat och kronärtskocka. Sensationellt gott och rent sensuell matlagning.

Goda pizzan

När man har bråttom och ändå vill göra pizza hemma, är de där illgröna förpackningarna med färdigkavlad deg och en burk tomatsås överlägsna! Idag rullade jag upp ett rör deg och döm om min förvåning när skiten nästan exploderade i ansiktet på mig. Poff! M undrade från övervåningen vad jag höll på med, men jag kunde snabbt lugna ner henne. Trots denna fadäs är min uppskattning för produkten intakt.

Dagens pålägg utgjordes av nämnda tomatsås, riven ost, stekt lök blandad med färsk timjan, rosmarin och salvia, röd paprika, urkärnade kalamataoliver samt teeny-weeny bitar av prima sardell. Jag blev nöjd.

Fiskpudding är en estetisk upplevelse

Receptet hittar du här.

Lasagneexperiment

I fredags hade jag mina kära kursare från Berghs på middag. Hade därtill en idé om en lasagne utan tjompig bechamelsås och skred till verket redan torsdag kväll med förberedelser. Först en långkokande tomatsås som bestod av en gul lök, två vitlöksklyftor och en röd chili, finhackade och mjukfrästa i olivolja, tre burkar Mutti-tomater och en rejäl slev delikatesskryddad tomatpuré, 2-3 msk balsamvinäger, 2 msk råsocker, svartpeppar efter tycke och smak samt en tesked salt, 2 kalvbuljongstärningar och 2 dl vatten. Lägg därtill en liten näve timjan och oregano samt kokning i 3 timmar och undrens tid är inte förbi. Under svalnandet av såsen rörde jag även ner 1 msk torkad basilika (har fått för mig att denna krydda inte tål kokning...).

Sedan choppade jag upp 2 zucchini och 2 stora auberginer i mandolinen med en tjocklek på 5 mm. Grillade dem i het het panna och olivolja med modesta mängder salt och svartpeppar samt tunna skivor vitlök (lägg på dem precis mot slutet - annars blir de förkolnade), skurna i min eminenta tryffelskärare som fortfarande väntar på sin moderprodukt (en dag ska jag skaffa tryffehund och åka till Gotland...).

Fredag eftermiddag och hem från jobbet - ringde M och bad henne riva upp en liter parmesan medan jag zoomade förbi Hötorgshallen för att köpa lammfärs. På Latinamerikanska Livsmedel har de en grovmalen färs som inte verkar innehålla många procent fett. För det är otroligt viktigt att man inte står med en flottig sörja i stekpannan efter fräsning! ICA, Coop och de andra tillhandahåller ljusröd färs med hög fetthalt - på L.L. är det nästan bara muskler.

Hem med gröna linjen och raskt på med förklädet. Fräsa 1 kg lammfärs i heta pannan och sedan krydda med 1 tsk salt, svartpeppar, 2 msk soja och en näve timjan + rosmarin samt 2 finrivna vitlöksklyftor. 

Därefter dags för lagerbyggnation. Smörja stooora ugnspannan (ja, ni ser ju mängderna!) med höga kanter för att sedan börja med ett tunt lager tomatsås. Pastaplattor på det (det gick åt ca. 1,5 paket). Sedan varvade jag lammfärs, grillade grönsaker och hälften av parmesanosten med pastaplattor för att avsluta typ 5 centimeter högre upp med grillade grönsaker, tomatsås och resten av osten on top. Skjuts in i ugnen på 225 grader i 25 minuter och sedan skjuts ut ur ugnen för att vila 10 minuter. Och det blev så gott. Så infernaliskt jävla gott! Jag kunde inte sluta äta, kändes det som. Och gästerna verkade lika nöjda. Det här var mängder för säkert 10 personer - skala av proportionellt om ni blir färre. Sallad med roliga olika, tomat, gurka, rödlök, fetaost och härliga dressingen passade lysande till.

Innan maten tvingade jag upp korken ur en av de champagneflaskor jag införskaffat på inrådan av min körkollega och tillika skumpakonnässör. Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blancs 2002 är en förbannat god skumpa!

Grillfavorit

Teriyakimarinerade kycklingspett på grillen, en satay puttrandes på spisen i sällskap med sjudande jasminris. Vitkålssallad med morot och limebaserad dressing...kan det bli bättre? Jo, om man haft en Gewürztraminer hemma hade det varit fulländat - nu fick vi nöja oss med en Chardonnay som passade...sisådär.

F åt fem grillspett, säkert 300 g kött - killen växer så det knakar.

Middag med nyvunna vänner

Och då vill man ju göra sig lite till. Utgick ifrån det så goda receptet på sojakokt fläskkarré från den förträffliga kokboken Snabb sund mat som jag har sån nytta av. Men den här gången ville jag grilla, så jag tog en tvåkilos benfri fläskkarré, delade den i två lika stora bitar och lade dem i dubbla plastpåsar. Sen hällde jag i en blandning bestående av 2 dl japansk soja, 1 dl torr sherry, 4 st stjärnanis, 2 kanelstänger och 4 msk farinsocker. Knöt till och masserade sedan dubbelpåsen så att köttet fick close encounter med den goda marinaden. Ner i bunke och in i kylen 24 timmar (med lite massage då & då och faktiskt avlägsnande av 75% av stjärnanisen - 3 st, eller hur? - efter några timmar så att inte allt skulle smaka lakrits...).

Kvällen därpå tog jag fram de vackra köttbitarna, körde in en termometer i en av dem och därefter upp på grillen. Efter fin ytgrillning fick de sedan ligga på den glödfria delen av Webergallret och under lock. Vände på dem lite ibland och följde innertemperaturen upp till 75-77 °, tog väl sisådär en halvtimme (och då hade jag haft köttet i rumstemperatur en timme innan grillen). Bort från hettan och in i folie för att vila till sig och stiga till dryga 80°. Marinaden hade jag sparat och kokade in. Protein från köttsaften bubblade häftigt upp till ytan och gick lätt att skumma bort tills homogen, nattsvart sky. Den fina saften det färdiga köttet gav ifrån sig i folien åkte också ner i kastrullen innan servering, åtföljd av ytterligare sherry och uppkok.

Blandsallad med roliga färger och vackra pistagenötter på toppen (plus den goda dressingen) som tillbehör i samklang med jasminris. Köttet i tunna skivor och den ljuvliga skyn därtill och en middag som väckte lust och fägring stor. Äh, det var så gott så att jag knappt kunde sluta äta. Och inte gästerna heller.

En ny härlig vinupplevelse i och med ännu en raring ur Allesverloren-stallet. Så ofantligt god och välpassande till maten. Hade flaskan haft läppar hade jag kysst den djupt.

Valborg och dess konsekvenser

På Valborgsmässoafton hade vi full rulle med två familjer på besök. Jag körde favorit i repris eftersom det är så enkelt att laga mycket: lammfärsbiffar och tzatziki. Denna gång gjorde jag smeten efter konstens alla regler med ströbröd och potatismjöl i mjölk, ägg, lök etcetera. I stället för våghalsig indisk touch vräkte jag i finskurna basilikablad, timjan och persilja i sällskap med harissa och vitlök. Men när jag går enligt boken blir det alltid konstigt..smeten blev så lös och jag fick ett litet helvete när jag skulle grilla biffarna.

Till slut löste det sig dock och vi njöt fullt ut av den återigen perfekta tzatzikin, välsmakande lammfärsbiffar och klyftpotatis. M hade även gjort Annas underbara auberginekaviar som kompletterade bra. Kompisen M gjorde en sallad (ruccola, babyspenat, rödlök, gula och röda tomater) som var himmelsk, helt ekologiska produkter med fetaosten och kalamataoliverna som pricken över i:et. Efterrätten var då den tidigare omnämnda och av kompisen M2 gjorda hallonrabarbersvissen.

Igår hade vi ett gäng rester och det blev en fin lunch. Idag hade vi fortfarande kvar lammfärsbiffar som var alldeles för goda för att inte hitta på nåt med. Så jag drog ihop en tomatsås lite snabbt med Mutti-tomater, tomatpuré, rödvin, vitlök, svartpeppar och grönsaksbuljong som fick puttra en timme. Därefter mosade jag lammbiffarna noggrant med en gaffel och vräkte ner i såsen för ytterligare en halvtimmes kokning. Jag blev lite nervös att barnen inte skulle tycka om den lite rökta grillsmaken, men de åt med god aptit. Personligen tycker jag faktiskt att det blev en av de godaste köttfärssåser jag nånsin gjort. Lustigt.