Kokt långkorv

Igår var jag på huvudkontoret i Gävle. Alltid lika roligt att träffa kollegorna. Gävle är en medelstor stad med ett, som på så många andra ställen, på 60- och 70-talet nedrivet centrum ersatt av boxar i formpressad betong och sten. Men det finns mycket vackra kvarter kring strömmen som nu forsar fram med härlig vårkraft. Dåliga dagar ligger vinden på från massafabriken i Skutskär vilket retar en främlingnäsa betänkligt. Bra dagar sveps staden in i aromatiska sköndofter från rosteriet på Gevalia. Alla dagar finns tillgång till en lokal specialitet kallad långkorv. En nästan vanlig kokt med bröd med det särskiljande draget att den är en halvmeter lång. Generellt glad i varmkorv och imponerad av det facila priset 12 kr provade jag vid ett av mina första besök denna Gästrikespecialitet. Nu är det bara det, att brödet till korven är av normalsize. Så där står man med en liten brödbit och en dubbelimpotent korv i formen av ett upp-och-nedvänt U vars pålägg av ketchup och senap sakta rinner av och i sämsta fall geggar ner de så svårtvättade nubuck-dojjorna. Löjeskänslan smyger sig på och blir inte bättre av att man för de första tuggorna måste lyfta korven mot skyn, tilta huvudet och docka mot munnen.

Men vad har då denna måltid för ursprung? Jag frågar intresserad och matkulturförväntansfull kollegan som med en axelryckning svarar att den kom med killen i högra korvståndet för 5-10 år sen. Jahaja. Sen blev det världens långkorvsbattle när killen i vänstra korvståndet också förde upp den på sin meny (går väl att jämföra med det famösa kebabkriget på Folkungagatan under 90-talet), vilket gagnade konsumenterna prismässigt och därmed skapade en efterfrågan.
På tåget hem igår kväll funderade jag vidare på långkorvens ursprung och insåg plötsligt att det måste vara ett utfall av produktivitetseffektiviseringsundret Sveriges samlade industri blivit så världskänd för. Det måste ju förhålla sig så, att det lokala charkuteriet kom på att i stället för att knyta korven tre gånger per halvmeter och således skapa tre korvar av normalstorlek, effektiviserades verksamheten genom att den knöts bara en gång (per halvmeter). Smarta charkuterisäljare lyckades därefter kränga in detta till högerkillen när han drog igång sin verksamhet. Jepp, så måste det vara.