Grillad fläskkarré

Vännerna O och A kom på besök i sommarstugan när det var som allra finast med sol och värme. Vi fiskade en hel del, men fick inte ens upp en ynka mört. Östersjön ligger risigt till, det är jag övertygad om. Läste en upprörande artikel i tidningen Vi om hur cyniska politiska beslut och lobbyverksamhet drar det stackars inhavet mot total kollaps. 1980 fanns det 700 000 ton levande, lekande torsk i Östersjön. Numera 80 000 ton. Ändå har EU för 2007 godkänt en fiskekvot på 60 000 ton torsk. Vilken normalt funtad person som helst inser att det är totalt vansinne. Läsplikt här.

Nu drog jag iväg åt ett helt annat håll...tillbaka till sommaren på Gräddö: kollegan och vännen O är en riktig drinkmaster. Jag har druckit många Bloody Mary´s, men hans hantverksmässiga matdrink slår alla. Definitivt. Killen kompromissar inte när det gäller råvaror, om man säger så. Rutinerad som han är från ett antal besök på Sweden Rock i Norje, hade han stuffat frysväskan full med isklampar och öl, så det bjöds även på iskalla pilsner i eftermiddagssolen. Till middag hade jag anammat rockerstemat och ville bjuda på köttig mat. Vad passar inte bättre än grillad fläskkarré, cole slaw och timjanstekt potatis? Okej, timjan är kanske inte så mycket rock, men så är jag ju också en väldigt mjuk kille innerst inne. Två kilo hel fläskkarré hade jag köpt tidigare i Stockholm, fryst in och använt som big big kylklamp vid resan upp till stugan. Nu tinad och fin, uppskuren i maffiga biffar och marinerad i plastpåse med Caj P, denna så trevliga ready-made när man hellre vill bada än stå i köket. B-grillen fungerade faktiskt utmärkt eftersom jag hade tålamod att vänta in perfekta glöden (blir så mycket lättare när vänner och drinkar finns att tillgå) och köttet fick sedan den tid det behövde. En lysande sommarkväll, helt enkelt.