Ljuva sommar

Jahaja. Tillbaka efter en inte fullt så solig semester som jag hoppats på, men o så skön ändå. Sex veckor tillsammans med barnen och M, bland annat i hyrda stugan i vackra Roslagen (som vi efter fyra veckor gav upp efter total mygginvasion) och sedan lite hopp till svärmor (bilden nedan är från hennes underbara badklippa som vi fick två riktigt riktigt fina dagar på, i 28-gradig värme och inte alls så mycket alger i vattnet) för att slutligen ta en helgrunda med F till mina föräldrar i Grebbestad. West coast på slutet alltså och oj vad härligt att efter två års frånvaro få vila ögonen på kala klippor med gråsilvriga sjöbodar och insprängd ljung i full violett blom; havets oändlighet där utanför och flyta som en kork i salt vatten med lyckligt tjoande F böjd över krabbhinkens egenfiskade små rackare.

Matupplevelserna har varit många och härliga, innovativa ibland med trasig spis utan fungerande ugn och bara två plattor. Jag vet inte riktigt var jag ska börja... Jo! På Väddö! Eller närmare bestämt Muskö rökeri - en liten gårdsverksamhet med butik som ligger mitt emellan Norrtälje och Grisslehamn, en kilometer in på avtagsvägen mot Simpnäs (följ skylten "Rökeri" - öppet tisdagkvällar efter 16.30). Vilken otroligt god alrökt skinka de har! Och då är det stora maffiga bitar skinka som hängs in i röken - inte nån formpressad fejk - innan rimmad i saltlag och till sist hårdrökt med alved. Nyrökt säljs den sedan på plats och det är en mjäll och fin skinka som nästan smälter på tungan. Den åldras tyvärr inte med den äran om man köper uppskivad i plastförpackning, men om man inte orkar åka upp till gårdsbutiken, finns den på ICA Maxi i Nacka. Kom ihåg att förbruka så snabbt som möjligt!

Vad kan man då använda denna läckerbit till? Som sagt hårdrökt, vilket kanske kan få vissa att backa. Men på färskt bröd med stark ost som konkurrent om smaklökarna och därtill en stark café au lait är en gudomlig fika. Eller bräckt i lite smör på rostat bröd och stekt ägg till lättlunch. På Gräddö valde jag att improvisera ihop en potatisomelett för två personer som blev fantastisk, enligt följande:

Finhacka 2-3 msk gräslök. Strimla några skivor Väddöskinka - kanske 100 gram. Skär upp 5-6 rejäla skivor av stark ost - Västerbotten, lagrad Präst eller dylikt. Skala och skiva 2-3 kokta potatisar. Vispa ihop 4 ägg med 4 msk vatten, en nypa salt och några varv på svartpepparkvarnen (alt. vitpeppar). Stek potatisskivorna gyllenbruna i olivolja, peta i lite mer olja och vält sedan i äggblandningen. Rör runt lite försiktigt med slev eller stekspade tills omeletten börjar stanna. Lägg på ostskivorna för att smälta ned och när stekytan sedan är vackert brungul (lyft försiktigt och kolla) och ovansidan upplevs ha en viss krämighet är det läge att sprinkla på skinkan och gräslöken för att sedan snyggt välta upp omeletten med en snygg vikning på ett serveringsfat. Första tillfället jag gjorde detta hade jag en fint fungerande teflonpanna och det blev kalassnyggt. Därefter fick jag till hands en mindre bra panna och resultatet fick mer likhet av Freddie Kruegers ansikte, men vafan - lika gott är det! M och jag delade denna omelett med stor njutning och härligt mogna körsbärstomater vid sidan om.

Det var det. Fortsättning med nya spännande recept följer inom den närmaste tiden. Tjing!