Merguez med rödbets- och chèvrerösti

Nu är jag lite stolt. Denna rätt har jag hittat på själv. Och det blev gott! Mycket gott. Jag orkade aldrig ta mig till Saluhallen idag, så jag tog en sväng förbi Matlust i Gamla Enskede efter att ha hämtat barnen på dagis. Där hade de attraktiva merguez som bara väntade på att få följa med hem. Så tre av dem gjorde så. Lagade först kyckling och tagliatelle till F och J innan jag slog mig in på att grovriva en morot, två (fasta) potatisar, en palsternacka, en liten lök och två (okokta) rödbetor. Detta blandade jag sedan med en finriven vitlök, ett kryddmått torkad timjan samt ett kryddmått salt respektive vitpeppar. Typ. Det flög nog i lite örtsalt också. Tjoff ned i het och oljad panna för att sedan brynas på medelvärme i 5-10 minuter (tog hjälp av ett lock för att få det snabbare genomkokt). Sedan på med chunks of chèvre som M hade tagit bort "skalet" på och som tilläts smälta ned i röstin:

Sedan var det dags för konststycket att vända på den kära röstin. Gick sisådär. Jag hade smort in ett stort lock med olivolja så att den skulle glida av ordentligt. Problemet var bara att det hade stekt fast. Men så går det när man envisas med att använda en stekpanna som för länge sedan borde ha körts till tippen... Nåväl, efter svordomar och stekspadsbearbetning samt benäget bistånd från M lyckades jag välta upp röstin i locket och sedan låta den glida tillbaka med ostekta sidan nedåt. Tryck tryck med stekspaden för att återfå fina platta formen och sedan steka 5 minuter till. Voila!

Det blev ruggigt gott där korvens lamm-, spiskummin- och koriandersmaker gifte sig finfint med rotfrukternas sötma och getostens karaktär. Jag är ett geni.