Stadshus-junkie

Aah, fredag kväll och mys med M efter att barnen har somnat. Vilket innebär att jag sitter och bloggar med Beirut (Gulag Orkestar!) i lurarna medan M letar roliga dessertrecept på nedervåningen. Men det är just vad vi vill göra just nu och mysigt på sitt sätt. Torsdag morgon åkte jag åter upp till Gävle för att fortsätta gå på konferens. Stannade över natten då det var stora middagen på kvällen. Och var var den då? Jo, i Stadshuset förstås! Börjar bli en vana. Min kollega hade dessutom bullat upp till förfest på sitt hotellrum och bjöd in mig tillsammans med några av hennes tidigare kurs- och arbetskamrater som även deltog på konferensen i egenskap av presumtiva kunder och arga konkurrenter till mig. Så det blev en intressant dialog där jag vägde mina ord när jag chit-chat-pratade med tjejen som innehar en viktig position på en för mig intressant marknad medan värsta konkurrenten satt bredvid och spetsade öronen. Crostini med tapenade slank ner tillsammans med champagne innan vi försenade tog oss till Stadshuset. Vilken cool lokal! Högt i tak och gyllene väggar med stora speglar och pelare i relief med joniska kolonner. Maten var riktigt budget och smakade i princip ingenting - inleddes med en ursäkt till förrätt bestående av kavring påbredd med färskost/kräftskärt/dill-blandning utan smak. Därefter fläskfilé som föreföll formpressad med sås och potatis. Efterrätten var pannacotta som knappt gick att penetrera med skeden, så det var nog liiite för mycket gelatin där. Jaja. Sällskapet gick inte att klaga på i alla fall och när taffeln bröts ramlade vi vidare till innestället no. 1 i Gävle - Heartbreak Hotel. Ingen dansade när vi kom, så då gjorde vi det i stället. Konkurrenttjejen var riktigt vass och jag trodde inte mina ögon när hon plötsligt började hjula fram och tillbaka framför mig. Surreal... Stammisarna uppskattade dock detta och började jubla och applådera. Charmerande galet på nåt sätt. Så fortsatte det tills jag smet tillbaka till hotellet vid halv ett. Den stora behållningen blev att min kollega imponerades av att jag inte tappade henne i golvet - som tydligen andra snubbar lyckats med - när jag snitsigt och på tangomanér välte ned henne över benet. Självklart inte.