Kalajs

I lördags var det stormiddag för att fira O:s 35-årsdag som infaller idag (hurra, hurra, HURRAAA! - skånsk trefaldigt till skåningen, helt enkelt). Jag fick en idé om höstmeny som O godkände på stående fot förra veckan och han shoppade sedan loss medan jag fick M:s godkännande att åka ut tidigare efter ungarnas tennis på lördagen och hjälpa till (farmor och farfar tog sedan hand om guldklimparna mot kvällen så att M kunde ansluta). Vi fick en fin eftermiddag i köket med koncentrerat matlagande och tid för att snacka om allt det där som vi inte har hunnit snacka om på så länge. Stora vinsten för mig även om kvällen också blev oerhört lyckad. Givetvis glömde jag att ta med mig kameran, så det här blir enbart skrivna ordets makt.
Vad lagade vi då? Jo, till förrätt blev det jordärtskockssoppa med baconflis, parmesanchips och lite tryffelolja stilfullt ripplat vid servering. Därefter helgrillad entrecote, potatis/rotfruktsgratäng och rödvinssås med en fräsch grönsallad vid sidan. Efterrätten den oerhört goda men inte så tunga vita chokladkrämen från "Två systrars söta" som M gör så himla bra.

Till soppan googlade jag fram ett recept som funkade finfint. Givetvis kan jag inte finna det nu, men det finns hur många som helst. Den vi gjorde baserades på kockorna sällskapade av lök och palsternacka, grönsaksbuljong och vispgrädde. Tillbehören är vedertagna, men tryffeloljan känner jag nog att det är min egen idé, rätta mig om jag har fel. Det gäller dock att vara väldigt försiktig och bara rippla några droppar från liten tesked - annars smakar det bensin, typ. Eller som en av gästerna ropade när vi började servera: "det luktar gas!". Vi kunde snabbt lugna henne och det blev sjukt gott till förrätt.

Till potatisgratängen satte vi även palsternacka, morot och lite jordärtskocka, vilket blev lyckat till av O omsorgsfullt grillad entrecote. Rödvinssåsen blev mitt lilla projekt och jag pulade rätt länge med den. Två pannor av Aussie Red fick koka in till dryga litern med rätt mycket av grovhackade grönsaker (rotselleri, palsternacka, morot, lök, vitlök), ett-två lagerblad, svartpepparkorn och en kanelstång. Sedan silades all fast materia bort och smaksättning under kontinuerlig avsmakning tog vid med soja, mörk oxbuljong och råsocker. Jag tror det trillade i lite sweet chili också...och lite sirap... Ytterligare lite reducering av mängden och sedan redning med Beurre Manier (mjukt smör och mjöl, 50/50, rört samman till pasta). Det blev en förbannat god sås!

Vi lyckades även skrapa ihop sjutton kaffekoppar under förberedelserna och fyllde dem med vit chokladkräm. Till serveringen hade vi sedan på björnbär och hallon och avslutade med att pudra över florsocker. Snyggt. Supergott. Och inte alltför tungt efter mastig mat.

Alla verkade översvallande nöjda med maten. Och det är ju en sån egotripp att laga gott och få en massa kärlek efteråt! Det är därför jag är in the game, inser jag. Eller i alla fall till viss del. Stämningen var på topp och fortsatte så till fyra på morgonen. Men det fick jag höra efteråt, för jag åkte hem med M vid midnatt så att hon inte skulle behöva köra eget race med ungarna dan därpå.