Måste ha schnitzel

Satt och läste DN:s senaste smakduell där de jämför olika kapris. Och då kommer de in på att det tydligen bara är svenskar som äter kapris till schnitzel. Och då kom jag in på hur infernaliskt förtjust jag är i schnitzel. Med just kapris, ansjovis och citron. Vi var i Wien 1987 och då åt jag den mest fantastiska schnitzel i en mysig källarrestaurang. Uppenbarligen utan kapris. Men mitt största (i flera bemärkelser) schnitzelminne härrör sig från en släktfest i Skåne för bra länge sen - jag kan inte ha varit äldre än 10-12 år - och det var pappas moster eller pappas mosters man som fyllde jämnt. Vi var på Margretetorps Gästgifvaregård ett rejält stenkast från Helsingborg där de serverade schnitzlar stora som elefantöron. Med kapris, citron, ansjovis och gröna ärtor till samt stekt potatis (tror jag). Mitt bestående minne är den initiala chocken när tallriken kom in och den efterföljande chocken av att jag faktiskt åt upp den. För den var ju så god! Kommer även ihåg hur totalt övermätt jag var efter att till dessert ha tryckt i mig en dallrande vit pudding med cocktailbär i. Huga.

Men nu måste jag komma på var man får tag på schyssta schnitzlar i Stockholm idag! Östgötakällaren var bra när jag hängde där på 90-talet - undrar hur det står till idag. Svejken lär väl också ha helt godkända? Några andra tips?