Jag och vännen FW utgör kärnan i ett gäng som ibland träffas för att dricka öl och äta kött och potatis. I fredags var det bara vi två och kosan styrdes mot Källaren Moldau vid Bergsunds Strand. Rustik miljö är ett väldigt blygsamt epitet. Robust måste läggas till och kanske även skogshuggarromantiskt. Det är en skön restaurang med möbler huggna direkt ur en tall, fryntliga servitriser i livstycken av läder, god öl samt mat som mättar för dagar framåt. Dessutom god mat. Denna gång tog jag en Schweizerschnitzel, dvs panerat kalvkött med ost och rökt skinka i mitten. Till denna en ljuvlig rösti med högaromatisk potatis.
En kul detalj i menyn är följande formulering: "Om du absolut måste ha ansjovis och kapris till din schnitzel, tillkommer en straffavgift på 20 kr!!". Jag gillar sådan handfast humor! Visste faktiskt inte att det var ett franskt påfund, vilket servitrisen upplyste mig om. Tycker dessutom om just dessa tillbehör. Men man vill ju inte reta upp kocken, så det fick räcka med en citronklyfta. Gott det med!
Veckans öl var en tjeckisk lager vid namn Primator - en ny bekantskap för mig som kommer att fortsätta i livslång vänskap!
Efter maten bidde det Apfelstrudel för den gode FW och Palatschinken till mig. Sött och mastigt som jag nog hade kunnat klara mig utan. Men det var gott med mörka Bernard till! Rullade hem därefter.
De enda tillbehören man egentligen får ha till sin schnitzel är citron och lingon av något slag, men ansjovis och kapris är i alla fall inte lika mycket av ett helgerån som SÅS! Usch! Hedningar!
(Förhoppningsvis) mitt i livet och pappa till två fantastiska ungar som utmanar mig ständigt.
Maten och musiken är det viktigaste utöver dem och jag letar ständigt efter inspiration och nya uppslag. Denna blogg svävar ibland ut på slingrande tankevägar, men huvudsyftet är att skapa känslan av att det är enkelt och roligt att laga mat. Och att det är livsviktigt med musik.
4 kommentarer:
De enda tillbehören man egentligen får ha till sin schnitzel är citron och lingon av något slag, men ansjovis och kapris är i alla fall inte lika mycket av ett helgerån som SÅS! Usch! Hedningar!
Ja där går banne mig gränsen!
:-)
Nästa gång ni går och äter ett nyslaktat djur, hör av dig.
You bet.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida