Ännu en dag i mitt liv

Så har man avverkat årets stora branschmässa i dagarna tre! Igår höll jag föredrag och fick tillfälle att profilera mig hårt inför högsta chefen som var moderator. Bra där! Fick en handduk stor som en picknick-filt som tack och sånt passar ju alltid bra (men den roligaste "tack-för-att-du-höll-föredrag-presenten" fick jag nog en gång i Gävle). På torsdagen är det som vanligt stora middagen och för att vara ärlig tycker jag den trevligaste biten är när man sitter med några kunder innan på en bar eller pub och snackar lite skit över en öl. Igår var vi på Bishops Arms i hjärtat av Jkpg som åh så gärna vill vara en genuin pub. Och jag måste berömma dem för deras stora utbud av öl!

Därefter taxi upp till Elmia-mässan som är en rätt absurd festmiljö; stora stora lokaler och människor överallt. Mysfaktorn infinner sig inte riktigt i sådana sammanhang - det enda stället som lyckas med det är nog Blå Hallen. 900 personer skall utfodras samtidigt och jag antar att det är en rejäl logistisk utmaning. Maten var dock mycket bättre än förra årets katastrof, men fortfarande fanns en hel del att önska.

Men visst, visst...de måste ju få kredd för att de faktiskt klarar logistiken utmärkt. Menyn lät ambitiös: Soya- och wasabimarinerad lax med tomat- och ingefärscoulis. Oxfilé med portvinssås, ostronskivling och kalvbacon som serveras med parmesanpotatis och fänkålstimbal . Crème Catalana med björnbär. Vad en "coulis" är har jag ingen aning om, men om jag googlar på det får jag fram att det är en gucka som är silad. Så där låg en liten plutt med tomat- och ingefärscoulis på tallriken som smakade...tomat.

Laxen hade inte en tillstymmelse till smak av soja och wasabi utan gick mer åt det väldigt fiskiga hållet på det mindre bra sättet, om man säger så. Dessutom var den iskall - hur svårt kan det vara att ta fram ur kylen lite tidigare?

Varmrätten är värd både ris och ros. Väldigt fin oxfilé och alltid gott med ostronskivling. Och riktigt lattjo med kalvbacon! Men portvinssåsen smakade pulversås och "fänkålstimbalen" var direkt otrevlig...för att inte nämna ursäkten till "parmesanpotatis" som utgjordes av pliktskyldigast ugnsrostad kokpotatis med några skivor av urkig ost (absolut inte Parmesan) i slarvigt lagda skivor ovanuppå. Osten smakade gammal och kändes som att tugga på plast. Huga.

Efterrätten...strange. Crème Catalana är en äggkräm som bäst serveras ljummen. Men även denna var iskall så att inga smaker kom fram. Läbbigt med farinsocker på toppen och sura björnbär.

Men OJ vad jag klagar!! Motsäger ju mina ambitioner att vara positiv och inspirerande på denna blogg. Ja, sorry, men ibland måste man ta till yxan också.

Till Elmias försvar måste jag ju som sagt framhålla att det inte kan vara så lätt med så mycket gäster. Och vinen var goda! Glömde dock kolla vad det var.

Efter maten var det traditionsenlig underhållning, i år med bandet The Refreshments som enligt alla som förstår sig på (läs: Mats Olsson på Expressen) ska vara jättebra. Men jag tyckte det var...sådär. Fläskig umpa-umpa-rockabilly med extremt högt ljud som gjorde att jag knappt hörde vad jag tänkte. Men jag blev riktigt rörd över att se hur duktiga många var på att bugga. Kul!