Middag med nyvunna vänner

Och då vill man ju göra sig lite till. Utgick ifrån det så goda receptet på sojakokt fläskkarré från den förträffliga kokboken Snabb sund mat som jag har sån nytta av. Men den här gången ville jag grilla, så jag tog en tvåkilos benfri fläskkarré, delade den i två lika stora bitar och lade dem i dubbla plastpåsar. Sen hällde jag i en blandning bestående av 2 dl japansk soja, 1 dl torr sherry, 4 st stjärnanis, 2 kanelstänger och 4 msk farinsocker. Knöt till och masserade sedan dubbelpåsen så att köttet fick close encounter med den goda marinaden. Ner i bunke och in i kylen 24 timmar (med lite massage då & då och faktiskt avlägsnande av 75% av stjärnanisen - 3 st, eller hur? - efter några timmar så att inte allt skulle smaka lakrits...).

Kvällen därpå tog jag fram de vackra köttbitarna, körde in en termometer i en av dem och därefter upp på grillen. Efter fin ytgrillning fick de sedan ligga på den glödfria delen av Webergallret och under lock. Vände på dem lite ibland och följde innertemperaturen upp till 75-77 °, tog väl sisådär en halvtimme (och då hade jag haft köttet i rumstemperatur en timme innan grillen). Bort från hettan och in i folie för att vila till sig och stiga till dryga 80°. Marinaden hade jag sparat och kokade in. Protein från köttsaften bubblade häftigt upp till ytan och gick lätt att skumma bort tills homogen, nattsvart sky. Den fina saften det färdiga köttet gav ifrån sig i folien åkte också ner i kastrullen innan servering, åtföljd av ytterligare sherry och uppkok.

Blandsallad med roliga färger och vackra pistagenötter på toppen (plus den goda dressingen) som tillbehör i samklang med jasminris. Köttet i tunna skivor och den ljuvliga skyn därtill och en middag som väckte lust och fägring stor. Äh, det var så gott så att jag knappt kunde sluta äta. Och inte gästerna heller.

En ny härlig vinupplevelse i och med ännu en raring ur Allesverloren-stallet. Så ofantligt god och välpassande till maten. Hade flaskan haft läppar hade jag kysst den djupt.