Chilispetsad äppelglögg

Ni som bor i Enskede kanske undrade över det täcke av brandrök som sakta spred sig över bygden idag. Jag kan intyga att det inte var någon fara och att branden skedde under kontrollerade former! Det var bara min käre granne, björnstore T - smakernas mästare, som firade julgransplundring. Familjens tradition är tydligen att elda upp sin nyss utkastade gran. Och när jag märkte T:s gulspritsindränkta förberedelser med björkved i en gammal och gigantisk gjutjärnsgryta blev jag givetvis nyfiken. Pinnade raskt över och bjöd in mig själv och barn och hämtade slutligen vår tillika nyss utslängda gran. Och där stod vi sen och sågade/knipsade gran, eldade och dansade ring medan värmen från elden spred sin livgivande kraft. Dessutom en rätt tjock och bråkig rök. Jag är fortfarande förvånad att ingen av barnen svimmade av rökförgiftning eller grannarna ringde brandkåren.

Medan barnen fick godispåsar smuttade vi vuxna på het glögg. Rödvinsglögg av mer ordinär typ - gott men inte sensationellt. Mindes dock att T pratat om sin egenkryddade glögg, den som är gjord på hemgjorda äppelvinet och glöggkryddor, spetsad med sprit, lime, en herrans massa ingefära samt chili. Så jag tjatade tills sköna M gick in och beredde en termos med denna så ädla dryck. Tacksam fick jag uppleva en veritabel smaksensation; en glögg med rejält sting, nötig karaktär av de mustade äpplenas kärnhus samt perfekt sötma. Bästa glöggen hittills i mitt liv, hör du det, T!? Men han muttrade mest att man skulle haft en släng cognac i som pricken över i. Och det ska jag prova ikväll - jag fick med mig det sista ur glöggdunken hem.