Hur man frångår sina principer

Idag åt jag panerad torsk och dessutom semla till efterrätt. Jag har ju som tidigare skyltats slutat köpa utrotningshotad fisk och har dessutom koleriskt försvarat min rätt att inte äta semla innan fettisdagen. Jag får skylla allt på O, för det var hos honom vi var på middag. Och jag har faktiskt slutat köpa torsk. Men denna blev jag bjuden på. Och semlan var ju så god. Och det var en för övrigt mycket trevlig onsdagskväll. Jag slutade tidigt och så åkte vi ut till O och flickorna i Nacka. Medan barnen lekte satt vi och snackade innan det blev dags för att laga middag med gemensamma krafter.

Fisken blev jättegod tillsammans med potatis och remouladsås (Felix köpta var förvånande god, men egentillverkad med creme fraiche franska örter/majonäs/bostongurka/citron var snäppet bättre) och ungarna åt med god aptit. Sen de goda semlorna och till slut även tryfflar som O fixade ihop precis när vi kom (mer om dem i senare inlägg). Och sen lyckades vi pimpla i oss två pannor vin sådär på onsdagskvällen. Tur att M var med, för hon körde hem. Inte helt utan knot, men hon såg min njutningsfyllda blick efter att ha testat den så fruktat goda Ripasson och bet ihop för min skull. Tack, älskling!

Till tryffeln blev det kaffedags, men eftersom jag inte kan sova om jag dricker en espresso på kvällen nöjde jag mig med att sippa lite från O:s. Han har en finfin apparat i rostfritt stål och det blev en ljuvlig arom tillsammans med stabil crema. Jag är inte särskilt haj på kaffe, men denna var utomordentlig med en lite rökig ton i smaken.

Väl hemma lyckades vi få ungarna att somna precis innan Entourage. Denna galna och ibland läskiga TV-serie som jag uppskattar så djupt. Läste i en intervju med Johan Renck att den tydligen speglar livet i Hollywood med exakthet. Rubbat.

Den så otroligt goda olivoljan

Jag har ett smakminne sedan 1999 som jag länge försökt återskapa. Vi var i Barcelona för att fira min mammas 60-årsdag och en kväll njöt vi en god middag på en förträfflig fiskrestaurang i hamnen, 7 Portes. Jag kan verkligen rekommendera den om ni har vägarna förbi denna urläckra stad. Jag minns inte vad jag tog till förrätt, men jag kommer aldrig att glömma vad min syster valde. På en enkel vit tallrik vilade ett antal sardellfiléer i olivolja. Bröd till det. Kändes inte särskilt exklusivt vid första anblick. Men efter att ha smakat...ögonen rullade bakåt och jag kunde inte tänka klart. Och min syster fick nog inte mycket till sig själv. Den mest fantastiska sardell med en mjäll konsistens och perfekt sälta i balans med en fräsch fisksmak. Och sedan olivoljan. Den var helt outstanding med en både gräsig och sötaktigt nötig karaktär. Kanske lite solmogen tomat också. Jag är absolut ingen finsmakare vad gäller olivolja, men detta var en omvälvande upplevelse. Och sedan har jag letat. Och letat. Tills i lördags, när H tog med sig denna oskuldsfulla jungfru till vår fest. Jag är så glad att ha fått återfinna en sån smaksensation.

Audi TT

Jag gillar coola bilar. Men inte för deras vridmoment, motorstyrka eller annat tekniskt tjafs. Det är bara design jag triggas av. Och nya Audi TT är otroligt snygg. Särskilt när H hämtade upp mig utanför Gröna Lund i lördags efter att jag lämnat M och barnen hos mormor. Den aggressiva fronten och i övrigt mjuka silvervarelsen fick mig knäsvag. Och glad blev jag när H hivade över nycklarna till mig och lät mig köra till den relativt nygifte FW som blev klart överraskad över att vi hade parkerat utanför hans fönster. Så inleddes en liten soft svensexa i efterskott som innebar att FW fick köra sin favvobil i några timmar (med antingen H eller mig nackspärrsinklämda i det minimala baksätet) innan Spa på Grand Hotel i Saltsjöbaden (riktigt najs - rekommenderas) och sist men inte minst middag hemma hos Bosse.

Jag hade dagen innan skördat jordärtskockor i trädgården och kört ned dem skivade i en gratäng i sällskap med potatis, palsternacka och morötter. Och så lök, vitlök, grädde, parmesan och vällagrad cheddar förstås. Och peppar och salt. Bakat i ugnen och sedan kylt ned till den stora dagen. Parallellt med detta gjorde jag otroliga vinsåsen och handlade finfina 350-grams entrecôter på Latinamerikanska livsmedel i Hötorgshallen. Och killens favoritvin just nu - Laughing Magpie. Väl hemma inledde vi med att pimpla öl (Red Seal!) tillsammans med av H införskaffade delikatesser från NK - fantastisk tryffelsalami, vildsvinssalsiccia, tapenade och den så otroligt goda olivoljan, som förtjänar ett eget inlägg längre fram, i par med gott bröd. G anslöt till sällskapet och vid nio körde vi förrätt med skagenröra (från Hav) och Kalixrom på smörstekt toast tillsammans med av absent friend sponsrad champagne. Därefter det maffiga köttet med gratäng och sås. Sen var vi rätt mätta och slog oss in på vindrickande och prat. Vid ettsnåret dök efterrätten upp, chokladmousse från Lux, och sedan fortsatte vi prata. En fantastiskt trevlig dag.

Så enkelt så gott

Det uttrycket har jag nog använt rätt ofta, men aldrig passar det så väl in som nu. Skala räkor. Koka spaghetti. Fräs på champinjoner i lite smör. Kör på en riven vitlöksklyfta. Smält ned babyspenat. Salta och svartpeppra. Lägg i kokta spaghettin tillsammans med ett fång finriven parmesan. Blanda runt och kanske lite smör igen. Upp på tallrik och på med räkorna. Så j-vla gott!

Jag har varit med om hotfulla situationer i Italien, där någon i mitt sällskap nästan blivit utslängd från restaurangen när denne begärt parmesan till skaldjurspastan. Men det skiter jag i nu - detta är gott.

Veckoschema 5

• Måndag: Tortellini och vitkålssallad
• Tisdag: Wokad kyckling med grönsaker och ris
• Onsdag: Mikrokokt sej med ägg, skirat smör och potatis, morotsstavar
• Torsdag: Spaghetti och köttfärssås, grönsallad
• Fredag: Fläskkarré, ugnsgrillade rotfrukter och bearnaisesås

Fryst makrillfilé

Jag läste på nån blogg för ett tag sedan om hur perfekt det var med ICA:s frysta makrillfilé. Har väl egentligen aldrig övervägt att köpa färsk makrill här på ostkusten eftersom det känns som att kvaliteten aldrig kan bli densamma som när man köper den på Sveriges framsida. Fet fisk tappar sin fräschör rätt snabbt. Så det lät ändå intressant med den frysta. Tills jag idag läste på förpackningen under min veckohandling. Firren är fångad i Nordostatlanten. Men förpackad i Kina. Say what?? Eller...jag vet ju om detta sedan tidigare rörande exempelvis fiskpinnar. Men när det gäller just makrill känns det inte helt bekvämt när en sådan känslig produkt forslas kors och tvärs över jordklotet innan den når våra magar. Eller inte min då, eftersom jag inte kommer att köpa den. Dessutom - och än mer tungt vägande - kan det inte vara särskilt klimatsmart med denna typ av logistik.

Äntligen någon som tar bladet från munnen

På myndighetsnivå. Jag har skrivit om det förut - de givna fiskekvoterna för Östersjön är vansinne.

Experimentlusta

Idag är dagis stängt och jag är hemma med F och J. Till lunch blev det ett säkert kort - makaroner och köttbullar. Efteråt stoppade F i sig tomat tillsammans med blodapelsin - hävdade att det var jättegott. Fan tro´t, men samtidigt tyckte jag att det kändes roligt att han vill testa olika smakkombinationer.

Efter den smöriga kycklingen

Glömde berätta. Jag ville ha något yoghurtbaserat till efterrätt, så vi svängde ihop en rackarns god smoothie. Till fyra vuxna och tre barn körde vi en liter vaniljyoghurt, tre väl mogna bananer, ett paket (250 g) frusen mango och ett paket frusen ananas i mixer (tur att vi har Krups absolut största). Den blev lite sorbetaktig i konsistensen och det blev som en fin liten piff när jag toppade de vuxnas med rostade kokosflingor. Jag hade tänkt att ha i kardemumma också, men M trodde att gästerna inte skulle uppskatta det upptåget. Dock på det hela taget en utsökt dessert för sugrörsinmundigande.

Middagsfrid

Det här har man ju läst om ett tag och det låter som en bra affärsidé. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att detta befäster en situation som innebär att folk kan fortsätta jobba ihjäl sig. Men det var nog en naiv synvinkel - fördelarna med mindre stress därhemma överväger förmodligen. Jag kanske ska sluta publicera mina veckoplaneringar och i stället ta betalt? För 700 spänn kommer jag hem till er med ingredienserna! Konkurrens är bra.

Nu har jag tänkt klart

1. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
2. Jakob Hellman - Och stora havet
3. ABBA - Arrival
4. Broder Daniel - Broder Daniel Forever
5. Kent - Isola
6. Neneh Cherry - Raw like Sushi
7. The Soundtrack of our Lives - Welcome to the infant freebase
8. Kaah - Beats, melodier & Baby Kaah
9. Ratata - Jackie
10. Jojje Wadenius - Goda´Goda´

Hästpojken

Alltså...jag håller nog Broder Daniels "Broder Daniel Forever" som en av de tio bästa svenska någonsin. Jag har egentligen inte tänkt klart om denna topp tio, men både Håkan Hellströms och Jakob Hellmans debutplattor finns där också. Och ABBA Arrival... Bad Cash Quartet kvalar inte in men deras debutplatta uppskattade jag hårt. Killarna var typ tolv år och gjorde utmärkt pop. Hästpojken består av sångaren från BCQ och Poplars från BD. OK, jag är snart fyrtio; men det hindrar inte mig från att bli alldeles pirrig av nyfikenhet. Det är lysande musik och jag ser verkligen fram emot plattan Caligula som släpps 30 januari - det är ju så schysst att hålla ett riktigt konvolut i sin hand!

Jag tror på hajpen

Pascal - garagerock från Gotland.

Sen har vi Idiot Kid - lysande.

Och så måste jag tjata om Sambassadeur - briljant från Skövde.

Heja Sverige.

Bra att ha

För oss som inte kan så mycket om vin.

Och här lite bakgrund.

Den smöriga kycklingen

Eller Murgh Makhani. Det var en del fix, men absolut värt besväret! Jag orkar inte skriva ned receptet här och vill dessutom unna Jens Linder sina royalties, så jag vill helt enkelt uppmana alla att köpa hans kokbok "Långkok". Det var kul att dygnsmarinera kyckling i yoghurt, vitlök, färsk ingefära och ett gäng olika kryddor.

Det var lika roligt att koka ihop en tomatsås med bockhornsklöver, nejlika och chili för att sedan blanda med hutlöst mycket smör (jag gjorde dessutom dubbel sats, så det var 200 g smör rakt ner i grytan) - där spiskummin fått fräsa innan - och kycklingen som fått baka i ugnen i 10 minuter.

Jag snodde ihop lite tillbehör på eget bevåg. Dels gröna linser som jag blandade med finhackad schalottenlök och balsamicovinaigrette (balanserad med råsocker och uppiffad med oregano och vitlök) och en sallad med röda och gula cocktailtomater, rödlök, pistagenötter, kikärtor och kidney beans som också fick besök av vinaigretten. Härligt att smaka till den fantastiska kycklingen tillsammans med basmatiris och naanbröd.

Måste ha schnitzel

Satt och läste DN:s senaste smakduell där de jämför olika kapris. Och då kommer de in på att det tydligen bara är svenskar som äter kapris till schnitzel. Och då kom jag in på hur infernaliskt förtjust jag är i schnitzel. Med just kapris, ansjovis och citron. Vi var i Wien 1987 och då åt jag den mest fantastiska schnitzel i en mysig källarrestaurang. Uppenbarligen utan kapris. Men mitt största (i flera bemärkelser) schnitzelminne härrör sig från en släktfest i Skåne för bra länge sen - jag kan inte ha varit äldre än 10-12 år - och det var pappas moster eller pappas mosters man som fyllde jämnt. Vi var på Margretetorps Gästgifvaregård ett rejält stenkast från Helsingborg där de serverade schnitzlar stora som elefantöron. Med kapris, citron, ansjovis och gröna ärtor till samt stekt potatis (tror jag). Mitt bestående minne är den initiala chocken när tallriken kom in och den efterföljande chocken av att jag faktiskt åt upp den. För den var ju så god! Kommer även ihåg hur totalt övermätt jag var efter att till dessert ha tryckt i mig en dallrande vit pudding med cocktailbär i. Huga.

Men nu måste jag komma på var man får tag på schyssta schnitzlar i Stockholm idag! Östgötakällaren var bra när jag hängde där på 90-talet - undrar hur det står till idag. Svejken lär väl också ha helt godkända? Några andra tips?

Kul

Såg det genuint trevliga programmet Smakbitar på SVT2 igår kväll (sänds i repris 24/1 och 26/1 men finns även på SVT Play). I en sekvens visade restauratören Erik Videgård sin ryska personal hur man lär sig att känna konsistensen på kött som steks: "medium-rare" motsvaras av känslan när man trycker med fingret på kinden, "medium" av nästippen och "well done" av när man trycker mellan ögonbrynen. Det var gulligt att se och helt nytt för mig dessutom. Säkert ingen nyhet för initierade. Undrar var man ska trycka för att uppleva "rare"...

Veckoschema 4

• Måndag: Kelda tomatsoppa med makaroner, plättar
• Tisdag: Mikrokokt ryggfilé av Alaska Pollock med pressad potatis och hummersås, grönsallad
• Onsdag: Stekt kycklinglårfilé med kantarellsås och ris, kokt broccoli
• Torsdag: Pasta med räkor, champinjoner och babyspenat (räkor till F och champinjoner till J - tutti barutti till M & mig; triple-win!)
• Fredag: Texas Longhorn!

Perfect storm

Eller Clash of the Bologneses.

Idag var vi i Vasaparken och åkte skridskor tillsammans med FW och hans son C. Najs. Efter det skulle vi fika, men grabbarna ville i stället fortsätta leka hemma hos C, så vi slog spontant ihop våra eftermiddags- och kvällsplaner för middag på Söööders hujder. Jag hade dock lämnat en batch med den köttiga köttfärssåsen på upptining därhemma, så medan M och FW tog barnen på fyrans buss åkte jag hem till good ol´Enskede och hämtade skaffning. Väl på Knivsöder visade det sig att även FW hade en sats Bolognese i frysen så vi lät de båda mötas i järngrytan för vän sammansmältning till ett. Och så gott det blev! Precis som i filmen med George Clooney, där lågtryck, havsströmmar och andra fenomen sammanstrålar till den perfekta stormen, gifte sig smakerna i grytan till en perfekt Bolognese. FW kör med rotselleri medan jag har övergått till palsternacka. Han kokar även in sin med först vitt vin och därefter mjölk, vilket ger ett fantastiskt djup i aromen. Tillsammans spelade smakerna harpa och flöjt uppe i Lucullus näste och det blev en suverän söndagmiddag med perfekt kokt pasta, nyriven parmesan och en flarra Zinfandel i sällskap.

Fläskpannkaka

Denna suveräna helgmat! Med lingonsylt, morot och (iskall) mjölk. Nuförtiden räcker inte en plåt till oss - det är strid på kniven om de sista bitarna. Undrar om jag ens behöver skriva recept, men till en plåt ändå behövs 2-300 gram rimmat fläsk. Klipp/skär av svålen och dela upp i små bitar, storlek efter behag. Oj! Glömde... Det är bäst att göra smeten först, så att den får stå till sig och mogna. Blanda 2,5 dl vetemjöl med 0,5 tsk salt i skål eller tillbringare. Vispa med 3 dl mjölk till jämn smet och häll sedan i 3 dl mjölk till under lätt vispning. Sedan i med 3 ägg och vispa på en stund. Tillbaka till fläskbitarna: bryn dem på plåten i 225 grader och i sällskap med lite fett, kanske 5-10 minuter. Håll koll så att de inte bränns vid. Ta ut plåten och lägg eventuellt i lite mer fett, häll sedan över smeten. Grädda i 20-25 minuter.

Som en tavla

Framtid

Idag var jag på framtidsseminarium hos Docere framåt sena eftermiddagen. Jätteintressant att se i backspegeln på 2008 redan nu. En av de heta trenderna är ekologisk och närproducerad mat (jag trodde det redan var etablerat) och i pausen bjöds sedermera på ekovin och ekoöl samt närproducerad korv, ost etc. En riktigt kul grej var syltade granskott från Loos. Jag har aldrig stött på det och det var en rackarns trevlig bekantskap. Det smakade...gran (no kiddin´!?). Precis sådär som när jag tuggade på granskott som barn, i Dalslands vida skogar. Och passade finfint med rökta korven. Det berättades sedan för mig att de syltade granskotten är tänkta som sällskap till just charkuterier. Men jag kände att det behövdes endast små mängder av denna stickiga produkt. Rätt dominant smak, om man säger så.

Och här ett recept för den som vill tillverka själv.

Nu får jag ta mig i kragen

För fiskens skull. Den utrotningshotade alltså. Jag har i och för sig decimerat mina inköp av torsk och andra hotade arter till säkert en tiondel jämfört med förr. Men som ni kanske konstaterat har jag både skaffat tigerräkor och torsk när andra godkända arter är slut eller när Samvetet har tryckts ned i en mörk källare av det håriga monstret Egoisten. Och så länge det finns konsumtion blir det produktion. Så nu får jag fan lägga ned.
Fascinerande egentligen att fiskhandlarna fortsätter sälja marulk, hälleflundra, torsk och uer när de verkligen är på väg ut för alltid. Eller snarast tragiskt. Argumentet att verksamheten får slå igen håller inte särskilt långt. Det används ju även av yrkesfiskarna. Vad väljer ni - några år av fortsatt arbete i utförsläge och sen stopp för alltid eller en långsiktigt hållbar nivå? Använd hjärnan. Men som sagt, det är vi konsumenter som kan påverka och nu är det inte bara fem i tolv, snarare 30 sekunder kvar. Sent ska syndaren vakna.

Läs mer här och i synnerhet här. Och här är Världsnaturfondens lista över hotade/godkända arter. Jag vill även avsluta i en positiv ton.

Ansjovis

En av mina absoluta favoriter alla kategorier - kokt ägg på smörad knäckemacka och ansjovisfiléer på topp. Kanske lite svartpeppar också. Väldigt basalt, men ack så delikat. Rödlök eller gräslök platsar också, men är inte av nödvändighet.

Läste i DN:s senaste smakduell (tycker fortfarande att det är ett riktigt kul grepp generellt) om huruvida färdigfiléad ansjovis står sig mot hela på burk. Det stod i själva testet att egenrensad är absolut godast på äggmacka. Jag har varken tålamod eller rätt knivar för att rensa de små raringarna, men jag får väl ge mig på det någon gång framöver! Och jag har ju faktiskt haft lyxen att växa upp med en mamma som rensat noggrant för Jansson m.m.

Ha! Jag minns en stor fest i Medelpad där värdinnan fick stackars svågern att rensa typ hundratals firrar till nattvickningens frestelse. Men hon har alltid varit väldigt kvalitetsmedveten och det blev ju väldigt gott. Så såhär flera år försent: tack Martin! En annan fest däruppe, med egenfiskade flodkräftor i pittoresk fäbod: jag fick i uppdrag av samma värdinnas pappa att rensa en burk surströmming - lite på kul, för att inviga alla 08:or i den sköna upplevelsen med surströmmingsklämma innan kräftkalaset. Så där stod jag i regnet (fick ju inte vara inomhus med doften) i finskor och skjorta, envist rensandes, och blev blötare och blötare. Vill minnas att jag hade ett paraply, men försök själv att rensa surströmming med det fastklämt mellan axeln och käken...inte helt lätt. Familjen U har en unik förmåga att få folk att ställa upp på de mest tokiga saker. Min insats uppskattades...sisådär av övriga.

Sist men inte minst vill jag ifrågasätta ansjovis på tub, som verkar vara Abbas senaste snilleblixt. Har det inte gått för långt då?

Carolina Gynning

När jag kom ner från min dusch efter tennisen ikväll, hade M fastnat framför denna kvinnas nya program på Kanal 5 - "I huvudet på Gynning". Med bedjande och närmast skräckslagen blick vände hon sig mot mig: "Snälla...säg att det bara är på låtsas!".

Helgen som gick

Det var så schysst väder i söndags! Vi rustade oss med långkalsonger, Festis och Mariekex och tog oss ut till M:s mammas land för att säga hej till havet. Det blåste rejält men var så tokigt skönt att få stå med solen i ansiktet och känna att det bara är några månader kvar tills vi kan näcka och kasta oss ut från badklippan.

Det blev lite kallt till slut, eftersom husnycklarna som skulle ligga på sin vanliga plats inte alls gjorde det. Jag gjorde några tafatta försök att bända upp köksfönstret med en kofot utan framgång. Men med kyla kommer hunger! Väl hemma gjorde jag cannelloni tillsammans med ungarna. It´s a kladdig business, but someone´s gotta do it... Det var riktigt trevligt att tjoffa i den köttiga såsen i de torkade rören - jag har aldrig sett barnen så koncentrerade (jag fick till och med åthutningar av J när jag spillde för mycket). Väl fyllda hällde jag över parmesanstinn bechamel och skjuts in i ugnen på 180 grader i 40 minuter. Det blev saligt gott - fett och kolhydrater har en tendens att bli det - tillsammans med krispig vitkålssallad. Och det var så schysst med bitar av kött i såsen i stället för den där vanliga som man inte behöver tugga i nämnvärd utsträckning.

Veckoschema 3

• Måndag: Kyckling i curry, ris och gröna ärtor
• Tisdag: Stekt falukorv och stuvade makaroner, grönsallad
• Onsdag: Mikrokokt torsk (ja, det var slut på sej) med ägg, skirat smör och kokt potatis (pepparrot till mig och M!), morotsstavar
• Torsdag: Spaghetti och köttfärssås, vitkålssallad
• Fredag: Den där smöriga indiska kycklingen som inte blev av i fredags

Many moons ago

I något av Jamie Olivers femtielva programformat, gav han sig på att laga en Bolognese såsom de måste ha gjort innan köttkvarnen blev uppfunnen. Medeltiden, typ. Han tryckkokade (hade de sådana på medeltiden??) en big big köttbit på ben samtidigt som han gjorde en tomatsås vid sidan om. När köttet var klart och mört kunde han liksom fransa av småbitar med en gaffel för att sedan tillsätta dem till såsen.

Klart inspirerad av detta tog jag mig för att använda 1,6 kg högrev som jag inte fick plats med i frysen till en liknande tillämpning. Jag drog igång en tomatsås med det vanliga, dvs palsternacka, gul lök, morot, krossade tomater m.m. och helbrynte sedan de maffiga köttstyckena långsamt. Lät dem koka med i tomatsåsen i en-och-en-halv timme för att sedan ta upp dem och gaffla ned till fransiga småbitar.

Men där stötte jag på patrull - köttet var i och för sig väl mörkokt, men inte alls så fint att en gaffel kunde besegra dess struktur (föga oväntat eftersom det saknades ben). Ja, ja. Med en kockkniv kunde jag dela upp köttet i små små bitar längs med muskelfibrerna och det blev också bra. Körde därefter tomatsåsen med stavmixer - eftersom jag hade gjort väl chunky bits av grönsakerna - och i med köttet. Maffigt!

Hjälte från förr

Talking Heads´David Byrne om IKEA.

Skumpa och snittar

Jag älskar att bli salongsberusad på champagne. Men vad funkar egentligen bäst till? Jag har väl ett hum men utmanar er härmed, kära läsare, att ge mig era bästa tips. Var inte blyga nu - hjälp mig att fylla på min erfarenhetsbank ytterligare!

Fredagslyx # 10

Bli spontanbjudna på middag hos dagiskompisfamilj. Indiska kycklingen får anstå.

Korv igen

Idag hade jag bråttomlunch och det fick bli wurre igen. Denna gång följde jag tipset från Ligurien och tog mig förbi Korvståndet på Nybrogatan för en Tirolerwurst i frasigt grillad baguette med starka såsen och surkål. Underbart!

Glödbröd

Satt och slötittade på TV ikväll och fastnade för "Frufritt" på SVT2. Ett gäng samesnubbar i Övre Soppero blir övergivna av sin fruar som drar till Kenya. Där står de med alla hushållssysslor, som de klarar mer eller mindre bra. En av dem gav sig på att baka glödbröd och det såg så smaskens ut att jag genast begav mig upp till datorn och googlade fram ett recept med bakpulver eftersom jag inte hade jäst hemma. Halv sats bara på skoj, vilket innebar 2,5 dl vatten i 25 g smält smör. Ner i bunke och 1 matsked sirap samt 0,5 tesked salt blandas i. Röra ned 6 dl vetemjöl blandat med 1 tsk bakpulver och sedan upp på mjölat bord för noggrann knådning. Fem bitar och kavla till tunna kakor som sedan steks på vardera sidan i lite smör på högsta värme. Supergott sådär nygjorda med smör och cheddar! Vet inte om jag kommer att tycka lika mycket om dem i morgon bitti... Och köket blev osigare än någonsin - spisfläkten på trean dög inte och jag var tvungen att öppna korsdrag i kylan för att inte väcka ungarna med brandlarmet. Men det var en kul impulshandling!

Superschlechtes Wetter

Det är ju nästan som ett hån. Nollgradigt och regn. Fanns bara en sak att göra denna första jobblunch för året: åka till NK Korv & Glass och köpa en NK Special. En rejäl grillad bratwurst i bröd med (Heinz) ketchup och deras så goda starka senap. Vandrade sedan Hamngatan ned med blicken lyft över det grå och alldeles varm inombords. Att så lite kan göra så mycket. I vanliga fall brukar jag äta deras eminenta varmkorv, men idag var jag tvungen att ta fram det tunga artilleriet.

Tänkvärt # 3

Läste detta om trötthet.

Säsongens första blodapelsin

Kan inte förstå varför jag väntat så länge. Som vanligt kanongott - iskall och äten i klyftor. Göra juice är en annan härlig tillämpning, vilket jag vittnat om tidigare.

von Fersen

Horace Engdahl skämtade på senaste Akademiträffen. Gårdagens nyhet igen, men jag tyckte den kunde utgöra en snygg ingress till detta inlägg om mina senaste experiment med färs. Ja, inte så särskilt våghalsiga, men de blev ruggigt goda. Två tillfällen; en med bra-iga lammfärsen från Hötorgshallen (mycket kött, lagom med fett) och senast med blandfärs. Med lammfärs blev det absolut bäst. Till fyra vuxna och två barn använde jag 800 g färs som jag blandade med ett ägg, två finrivna vitlöksklyftor, en finriven gul lök, en tesked av vardera kanel, garam masala och spiskummin, en tesked torkad timjan (ja, det kan ju låta som skvatt galet att kombinera med föregående kryddor men blev riktigt bra), en finriven palsternacka, några skvättar Maggi-sås (finns på asiatiska livs) och slutligen 1-2 tsk salt och ett gäng varv på vitpepparkvarnen. Blanda blanda noggrant och sedan skapa järpar för stekning. Bryna i smör och olivolja för att sedan slutstekas i ugnen under folie där potatishalvorna redan står och bakas. Därefter dags för såsen!

Och där blev det Cajsa Warg för hela slanten... Vispade ur pannan med lite vatten och tillsatte sedan 3-4 dl matlagningsgrädde. Kokade in stillsamt medan jag smakade av med svartvinbärssaft (hade ingen gelé), timjan, kanel, Maggi-sås, vitpeppar och soja. Till slut tog jag fram järparna ur ugnen och körde ner i såsen (inklusive den goda saften som de små färsingarna släppt ifrån sig). Underbart gott med en skön kryddning och subtil smak av palsternacka.

Veckoschema 2

• Måndag: Pasta med kycklingfärs, zucchini och champinjoner
• Tisdag: Ugnsgratinerad falukorv, potatismos och gröna ärtor
• Onsdag: Wokad lax med grönsaker och nudlar
• Torsdag: Biff Stroganoff med ris
• Fredag: Indisk kycklinggryta (från Jens Linders "Långkok")
  

Se där

Jag är tydligen född i tuppens år. "Earth rooster".

Coq au vin.

Musik

Nu har jag fått hem skivor (jepp, jag köper fortfarande - för att stötta artister som är värda pengarna och för att jag älskar riktiga skivkonvolut) med:

Band of Horses - Cease to begin
A Mountain of One - Collected Works
Sambassadeur - Migration

Rekommenderas.

Schysst lunch

Idag tog jag mig tid att göra fiskpudding med skirat smör och morotsstavar till. J åt mer än jag.

Skönt nyår

Åh, det var riktigt gott. Vi fick ihop nio rätter om jag räknar in efterrätten också. Den goda...åkte till Lux på morgonen och köpte dels passions- och vaniljtjofräs samt den ytterst estetiska och så innerligt goda chokladtårtan med tre lager (seg kaka med cashewnötter/kompakt mousse med tydlig hallonkaraktär/fluffig chokladmousse). M fick mycket att fotografera - resultaten ser ni nedan. Mina två första rätter, löjromstoast och tigerräkor, satt som en smäck. Följdes av zucchiniplättarna innan C och FW uträttade storverk med rolig sushi och köttbulledumplings till barnen, ångkokta räk- och kycklingknyten samt friterade vårrullar som innehöll risnudlar, kyckling, räkor, svamp m.m. Underbart att skåda samt att äta. Samtidigt med detta en biffsallad som verkligen var len och mjäll i sin söta syrlighet. Sen började vi bli riktigt mätta och en välbehövlig paus infann sig medan M lät barnen komponera sin egen dessert med maränger, fluff (flytande marshmallows), vaniljglass, vispad grädde och den f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a chokladsåsen som bara hon och hennes mamma kan göra.

På´t igen och dags för min falska Pekinganka. Morötter, gurka och vårlök skurna i stavar, mandarinpannkaka och Hoisinsås på det och lyckan var total. Jag hade lagt upp det rätt osnyggt på ett stort fat, men det blev ändå snyggt på nåt sätt sådär i sin spretighet. Men jag är väl inte riktigt kung på detaljerna, om man säger så.

Tolvslag och 67 % av barnen vakna. Taxi hem för gästerna och i säng med J som somnade halv ett. Jag passade därefter på att klämma sista skivan av Gudfadern II och sedan blodsockerspeedad i säng. Svårt att sova med så mycket mat i magen, men väl värt det!