
Jag har tjatat
om dem förut, mina så kära kockor. Nu var det dags för skördepremiär för detta år, lagom till lördagen då härliga vänner skulle komma på middag och lämna sin son för övernattning med F. Och vilket utfall! Det räckte med en av
de tre meter höga plantorna för att få sex-sju stycken fina kockor - två stycken stora som tennisbollar.

Efter att ha spolat av dem summariskt traskade jag nöjd iväg till
Gamla Enskede Bageri för att köpa deras Levain "Vit" som ackompanjemang till soppan. Där träffade jag vännen Ingela - en av delägarna till
Brasserie Bobonne och även medarbetare på bageriet (har jag berättat om
hennes kokböcker förresten?) - som tipsade mig om att rosta kockorna i en stekpanna innan soppmakandet. Jag hade faktiskt tänkt att göra detta fast i ugnen, men började sakta inse att en rejäl påstekning med smör i stället kanske gör rotfrukterna sådär perfekt karamelliserade till smak så att jag slutligen finner nyckeln till det som varit min jordärtskocksoppe-gåta-och-drivkraft sedan
den där middagen på Prinsen. Så hemma igen skalade och högg jag upp kockorna i lagoma bitar samt även en palsternacka och en potatis. Alla dessa stekte jag på hög värme i smör tills de rostats till vacker brun patina, säg en 10 minuter.
Därefter fräste jag lite hackad lök och vitlök i en gryta med olivolja, körde ner rotfrukterna med några deciliter vitt vin och vatten så att allting täcktes. I med en tärning kycklingbuljong och koka under lock i kanske 10 minuter till och körde allt med stavmixer till en slät och fin puré. Spädde ut soppan med lätt crème fraiche och matlagningsgrädde till lagom konsistens för att slutligen smaka av med salt och vitpeppar. En fantastiskt god soppa! Men fortfarande inte lika bra som Prinsens....jag kanske måste vara mer djärv vid rostningen nästa gång. Eller kanske experimentera med messmör? Nja...
Till soppan serverade jag baconflisor som friterats i sitt eget fett (samt torkat på hushållspapper) och droppvis med tryffelolja. Jag vet att denna senare produkt bara är fejk, men jag tycker att den ger en skön smak till jordärtskocksoppa i kontrollerat små mängder.
Nej förresten! Jag glömde tryffeloljan! Den hade jag till risotton jag serverade till varmrätt. Gott det med! Risotto enligt konstens regler med räkor, brässerad kycklinginnerfilé, champinjoner och petit pois. Sjukt gott, om jag får säga.
Etiketter: Förrättstips, Middagstips