Biff Bosse

Vilken succé. Inte. Oxfilén som jag tinat från frysen visade sig vara sojamarinerad fläskkarré och den grova skånska senapen var slut. Så nu blir det inte Biff Rydberg till middag, det blir Biff Bosse med fläskkarré, stekt potatis och lök samt dijonsenapsgrädde. Men det går väl bra antar jag.

Vinbutiken i Söderhallarna

Igår gjorde jag de där goda frikadellerna i en fyllig tomatsås baserad på skållade färska samt Kung Markattas överlägsna krossade som fick koka i 8 timmar (riktigt gott om jag får säga det själv!). I fredags gick jag därför förbi Vinbutiken i Söderhallarna som, om jag inte missminner mig, har störst andel sommelierutbildade i personalen av alla butiker. Och jag har aldrig blivit besviken när jag stolpar fram och beskriver vad jag ska laga. Denna gång rekommenderades jag en balanserad italienare (låter som en motsägelse) vid namn Picàie, som jag aldrig provat förut. Och den var klockren. Verkligen perfekt till denna typ av mat.

Men visst

Landet Brunsås är riktigt bra TV.

Fick en leverans från Paris

Jag är enormt frankofil trots att jag inte kan många ord franska (på frifranska kommer man dock långt!). Men mina många minnen från resor runt Bretagne, alperna, rivieran, Paris och små halvanonyma orter som Pau (där jag åt en helt otrolig halstrad gåslever med vindruvssky en gång...visste ni förresten att Karl XIV Johan kom därifrån?) är starka och kretsar ofta kring all den fantastiska mat jag har haft ynnesten att få äta. Och skidåkning i pudersnö - men det är en helt annan, om än glädjetårsframkallande, historia.

Både M och jag (och kanske en miljard människor till) är djupt förälskade i Paris. Hon har varit au pair i denna stad och själv har jag gjort många affärsresor dit. Och så har vi förstås turistat en hel del, båda två. Ingen av oss hade dock någon som helst koll på Ladurée. Det var alldeles nyligen som M läste en artikel i Family Living om denna butik/restaurang/café men om jag inte missminner mig flödade kakorna (eller macarons som de heter) i Sophia Coppolas film Marie Antoinette också. Hur som helst så hookade M på de fantastiska förpackningarna de hade, som det förpackningsfreak hon är.

Så vad göra när M:s mamma åkte till Paris förra veckan? Jo, be henne pipa in på Ladurée och köpa hem ett gäng macarons. Hon gick dit i början på sin vistelse, men när personalen fick höra att hon skulle ha hem dom fyra dagar senare närmast vägrade de sälja till henne med hänvisning till att kakorna är en extrem färskvara. Lite coolt. Så hon fick snällt (men inte särskilt motvilligt) återkomma dagen innan hemfärd för att köpa. När hon väl var hemma fick vi åka och hämta kakorna på studs mot löfte att direkt stoppa i oss dem.

Och vilka otroligt snygga förpackningar! Jag blev helt sinnesrubbad. Macaronissarna var fina att titta på men ärligt talat tyckte jag de smakade...väldigt parfymerat. Överlag dock en stor upplevelse.

Världens minsta hamburgare

Jag vet inte hur bekanta ni är med Rekordbyrån och Gillis. Hur som helst ett väldigt lyckat TV-program där barnen kan skicka in allehanda rekordförsök och få publicitet. F har tidigare skickat in världens minsta loppa (ni vet en sån där i papp) men fick nu idén att skicka in en bild på världens minsta hamburgare. Farmor levererar ibland goda rågsiktskakor inklusive det bortskurna...hålet, som uppskattas stort av barnen som små minibullar. Så vad passade inte bättre än att använda en sådan hålbulle till rekordförsöket? Små små biffar stektes sedan och lades ihop med bröden, ost, sallad, gurka och ketchup. Rart.

Det är så mycket man inte vet

Eller kanske inte bryr sig att skaffa kunskap om. Man lever i sin lilla bubbla och tror gott om det mesta, i det här fallet att djur generellt slaktas under bedövning. Men så är det inte. I dagens SvD beskrivs hur europeiska slakterier till stor del tar livet av djur utan bedövning, till stort lidande under flera minuter innan de slutligen dör. Se även grafiken för att förstå exakt hur det går till.

Ok, den enklaste lösningen är att göra gemensam sak med Morrissey, Peter Wahlbeck och miljoner andra - att inte äta kött. Men jag gillar kött, mår bra av kött och kommer att fortsätta äta det. Huvudsaken är att ställa krav på att djuret har slaktats på ett så skonsamt sätt som möjligt. Känns plötsligt bra att jag genom alla tider har köpt svenskt kött från svenskt uppfödda och slaktade djur. Så får man hoppas att det inte fipplas med ursprungsmärkningen bara.

Jag skiter i vad Bromma-smartness säger

De var ju så...smarta.

Tacos (enligt pulvermixregler) på en fredag är väldigt gott och väldigt mysigt.

Termosmuggens och Dijonsenapens lov

Jag har börjat tågpendla till Gävle 2-3 dagar i veckan. En ny upplevelse att dagligen ta samma T-bana kl. 6.58 från Sandsborg och sedan samma regionaltåg kl. 7.28 upp till Gästriklands pärla. Men ibland är det bra med rutiner, kan bara inte komma ifrån en svag känsla av Groundhog Day. Hur som helst så njuter jag av medhavd frukost och tidningen en stund på Gävletåget innan jag jobbar i dryga timmen. Och jag har införskaffat en termosmugg på ICA Maxi som inte bara är snygg (faktiskt...fast förstås, den här var ännu snyggare) utan även ger mig möjligheten att ta med mig mitt favoritte, Fortnum & Mason´s Smoky Earl Grey (finns på Tehuset Java i Stockholm och Lund), med lite honung och en skvätt mjölk därtill. Och sedan två dubbelmackor med cheddar och kokt skinka. Och så den lilla piffen – Dijonsenap. Lagom mycket ger den ett så underbart smakrikt sting till en annars väldigt ordinär smörgås. En perfekt start på dagen.

Spring och köp

Nu är blodapelsinerna så rackarns fina och det är närmast böter på att inte överdosera dessa gyllene skapelser.

Chilispetsad äppelglögg

Ni som bor i Enskede kanske undrade över det täcke av brandrök som sakta spred sig över bygden idag. Jag kan intyga att det inte var någon fara och att branden skedde under kontrollerade former! Det var bara min käre granne, björnstore T - smakernas mästare, som firade julgransplundring. Familjens tradition är tydligen att elda upp sin nyss utkastade gran. Och när jag märkte T:s gulspritsindränkta förberedelser med björkved i en gammal och gigantisk gjutjärnsgryta blev jag givetvis nyfiken. Pinnade raskt över och bjöd in mig själv och barn och hämtade slutligen vår tillika nyss utslängda gran. Och där stod vi sen och sågade/knipsade gran, eldade och dansade ring medan värmen från elden spred sin livgivande kraft. Dessutom en rätt tjock och bråkig rök. Jag är fortfarande förvånad att ingen av barnen svimmade av rökförgiftning eller grannarna ringde brandkåren.

Medan barnen fick godispåsar smuttade vi vuxna på het glögg. Rödvinsglögg av mer ordinär typ - gott men inte sensationellt. Mindes dock att T pratat om sin egenkryddade glögg, den som är gjord på hemgjorda äppelvinet och glöggkryddor, spetsad med sprit, lime, en herrans massa ingefära samt chili. Så jag tjatade tills sköna M gick in och beredde en termos med denna så ädla dryck. Tacksam fick jag uppleva en veritabel smaksensation; en glögg med rejält sting, nötig karaktär av de mustade äpplenas kärnhus samt perfekt sötma. Bästa glöggen hittills i mitt liv, hör du det, T!? Men han muttrade mest att man skulle haft en släng cognac i som pricken över i. Och det ska jag prova ikväll - jag fick med mig det sista ur glöggdunken hem.

En stabil källa till matglädje

Jens Linder. My man. Så snart jag kan ska jag göra hans guckor och ha Afternoon tea med sandvikare i stället för kakor.

Bröd i Svenskan

Det här receptet vill jag baka. Tänkte jag raskt efter att ha läst det. Sedan blev jag plötsligt provocerad - 60 gram jäst. Har någon totalt missat att svenska jästpaket innehåller 50 gram? Ska jag skala av 10 gram från ytterligare ett paket och sen plötsligt stå där med 40 oanvändbara gram? Mutter, mutter...

Måndagstips

Hur länge sedan var det man hängde på Cliffan egentligen? Åratal...mitten på nittiotalet? Jag tror det. Men ikväll sågs jag där med övriga medlemmar ur styrelsen för min kära kör och möte. I menyn utlovades "Cheap Monday" dvs. för- och varmrätt för 190 kr. Och girig som jag är valde jag givetvis de dyraste rätterna. Näe, det var faktiskt magen och smaklökarna som fick styra. Hur som helst fick jag en utsökt blini med löjrom samt en underbart god entrecôte med chilibéarnaise för detta facila pris i stället för dryga fyrhundringen. Riktigt god mat i en stämningsfull (nästan helt tom) lokal. Så samla ihop måndagsdeppiga vänner och ramla dit efter jobbet helt enkelt!

En släng av sleven

Skrattar så jag kiknar åt Berglins, i synnerhet denna strip (klicka på bilden)! Så klockren. SvD har två vinnare i Berglins och Stockholmsnatt. DN kontrar dock fint med Rocky och Ernie.

Ålandslamm och citrondessert

Nu börjar det bli tungt fokus på lammkött, men så blir det bara ibland. Senaste lammsteken hade min svärmor fått direkt från en vän på Gotland. Högklassigt kött. Igår hade jag ynnesten att få tillaga en stek levererad av kära vännen C via hennes mamma som är bördig från Åland och har släkt som håller sig med lamm. Underbart kött det med. Och jag gjorde samma sak som förra gången - det var ju så gott - med den enda skillnaden att jag inte hade något vitt vin eller någon julmust hemma. Men det gick bra med bara sherry! Och om jag inte missminner mig körde jag i garam masala i ugnsformen också. Annars var det same same. Och gott blev det, ja jösses. Till maten drack vi Domaine du Vieux Lazaret som var helt OK och passade fint till, men ärligt talat har jag fått större upplevelser av viner runt hundralappen. Å andra sidan har jag nu blivit informerad om att A från Alpha Zeta är det nya svart, så den är min nästa target.

Men nu till varför jag skriver detta inlägg. Hade bestämt mig för att göra en citrontarte till efterrätt och slögooglade därför runt igår förmiddag. Fastnade för detta recept (scrolla nedåt) och tillverkade tarten enligt konstens regler - hade tålamod att röra röra citronkrämen länge på låg värme och den blev banne mig perfekt. Funderade ett varv till och tänkte att de tre äggvitorna borde ligga i pole position för att få bli ett härligt marängtäcke ovanuppå. Googlade igen och såg att fyra äggvitor kräver 250 g socker, så jag tog helt enkelt 75 % av den mängden plus en halv matsked citronsaft, vispade det hela till en fast smet (ja ni vet, det där med att vända upp och ned på bunken utan att smeten ramlar ur) och spred ut det hela över tarten lite arty sisådär. In i ugnen 2 minuter på högsta temperatur med grill och ut kom en vacker och sjutusan så god dessert.

Konsum Zinkensdamm

Eller det heter väl Coop...nånting. Min farfar skulle säkert vända sig i sin grav, den gamle KF-mannen, om han kunde bevittna den utveckling Kooperationen har tagit sedan 70-talet. Men jag tycker personligen att de så sakteliga börjar få ordning på saker och ting. Lever mer i samtiden, så att säga. Själv är jag numera ICA-frälst - förmodligen för att jag växte upp med blåvita produkter, återbäringskvittohelvetet och stabbiga Domusluncher. Samtidigt hyser jag en sorts respekt för ursprungsidén med Kooperationen liksom jag hyser densamma för Socialdemokratins - att alla skall ha samma förutsättningar i samhället (att jag sedan inte tål populisten Mona Sahlin är en helt annan historia).

Åter till ämnet: när vi bodde på Lundagatan så var Konsum vid Zinkensdamm vår stambutik. En då rätt saggig affär med minst sagt tråkiga produkter. Döm om min förvåning när jag idag efter att ha lämnat av M vid Crimson släntrade ner till butiken och fann en fräsch inrättning med en väldigt stor ekologisk avdelning. Heja, heja!

Hade en halloumi i kylen

Och även lammfärs. I frysen hittade jag örtkryddor Provencale. Osten var kryddad med peppar och jag kunde först inte förstå varför jag köpt den. Men efter att ha tänkt ett litet tag kom jag ihåg att det var en sådan där gratisvara man ibland får från ICA som en liten teaser. Och det tar man ju för det mesta emot.

Fick hur som helst idén att tärna ner halloumin i lammfärsen tillsammans med örtkryddorna, ägg, salt, peppar, riven vitlök och gul lök, lite garam masala och kanel samt potatismjöl och ströbröd på en höft. Blandade alltsammans väl och lät det stå till sig i kylen medan jag preparerade en tzatziki enligt konstens regler (dock turkisk yoghurt, inte grekisk - vad är egentligen skillnaden...bara namnet antar jag). Färsen ut igen och tillverkning av små nätta biffar som jag stekte långsamt i medelvarm panna och olivolja. Suveränt gott med tzatzikin och ugnsbakad klyftpotatis till.