Det är en sanslös njutning

Nu har jag äntligen fått äta surströmming. Jag kan verkligen rekommendera årets produktion av Röda Ulven, närmast perfekt till smak och konsistens. 

Veckoschema 36

• Måndag: Spaghetti och köttfärssås, vitkålssallad
• Tisdag: Mikrokokt sejfilé med ägg och smör, kokt potatis och morotsstavar
• Onsdag: Ugnsgratinerad falukorv med potatismos, gröna ärtor
• Torsdag: F:s första lektion på Streetdance-kursen! Snabb middag krävs...ICA:s köttbullar med makaroner, grönsallad
• Ugnsbakad lax med kantarellsås och kokt potatis, grönsallad

Musiktips från P

Maskinen är inte bara bra. Maskinen är riktigt bra.

Tillbaka i stan

Så vad kan man säga? Att man blir fruktansvärt trött av att festa två dagar i rad. Den stora behållningen dessa dagar var tre timmars föreläsning av en viss Nisse Simonsson. Alla verkar veta vem han är, men jag hade aldrig hört talas om karln. Hursomhaver var det en fantastisk liten föreläsning om hur man kan må fan så mycket bättre genom att ändra attityd till livet, att i alla lägen försöka tänka positivt. Jag upplever mig själv som en rätt glad och utåtriktad tjomme, men efter att ha lyssnat på den gode Nisse inser jag att jag har en hel del att jobba på. Väldigt tankeväckande. Tre timmar gick i rasande fart och man skrattade mycket. Så om ni funderar på vad ni ska fylla kick-off eller andra företagsaktiviteter med, är detta ett från hjärtat ärligt tips.

Matmässigt var det snudd på katastrof, men vad kan man begära när det är så många människor som ska ha skaffning samtidigt? Gamla Gavlerinken har fått en "face lift" och är numera Läkerol Arena. Igår var det stora galakvällen där med buffébord längs med hockeyrinken och sittning inuti den. Översaltad potatisgratäng och kallskuret av standardslaget (rostbiff, kalkon, skinka), ointressanta tillbehör och surt vin. Huga. Men lite fascinerande ändå, mitt i eländet. Dock lite flashbacks från vårens hallabaloo på Elmiamässan. Vinet verkar vara det man sparar in på först...

När jag vanligtvis är i Gävle är det vardag och relativt folktomt. I förmiddags när jag gick ner till tåget ramlade jag in på den lokala motsvarigheten till Bondens Marknad. Folkligt! Festligt! Fullsatt! Jättefina stånd med ostar, lammkött, grönsaker och bärprodukter och sådär lite lördagsmysigt. Värt ett besök kanske?

Gävle revisited

Så var det dags att dra norrut igen. Två dagar i residensstaden i X län, jo ja tackar ja! Späckat schema hur som helst; affärsområdesträff i morgon med middag på kvällen och utbildningsdag med stora festen på fredag. 2000 personer ska lattja på Läkerol Arena - det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot detta. Kanske det slinker ner en långkorv också, vad vet jag?

Om jag nu läser lite noggrannare...

...i de länkar jag själv lägger upp, finns informationen att Ruben Madsens egna bl.a. finns i Hötorgshallen. Men det förefaller även som att det är en unik produkt som är helt slutsåld. Tji fick jag. Buhu.

Det blir ingen surströmming ikväll

Men jag överlever...vi tar det på söndag i stället. Längtar dit medan minnena från förra årets premiär ligger mig varmt om tungan.

I år blev det Mannerström som kammade hem segern i Surströmmingsakademiens test. Skall provas! Det gläder mig att även Röda Ulven fick goda omdömen i SvD, lätt att få tag på i storburk. Sen är jag otroligt nyfiken på Surströmmingsakademiens ordförandes egen, "Saltör Madsens 11,5", men vet inte riktigt var jag kan få tag på den i Stockholm. Anyone?

Dessutom har jag ju två burkar Måsens kvar i kylen sedan förra året. Tror att de är perfekta nu eftersom jag tyckte de var något omogna då. Känner mig direkt pirrig.

Rödbetsdressing

Om ni någonsin har vägarna förbi mitt kära Grebbestad är tipset att gå till Telegrafen för att få prisvärd och god mat. Där åt vi goood lunch i somras och vid salladsbuffén fanns det en illrödlila dressing som var mycket effektfull på salladstallriken och hade fin rödbetssmak. Jag frågade intresserat om de hade gjort den på färska rödbetor, men svaret visade att det var mycket enklare än så. De hade helt enkelt mixat inlagda betor med en skvätt av lagen som sedan blandades med kallpressad rapsolja. Därefter kryddat med svartpeppar, salt och örter.
Kul! Jag ska experimentera lite och fnular på om det inte vore roligt att ha i en bit fetaost i mixern också...rapport kommer längre fram.

Svamparna vs. Bosse: 1-1

Nu är jag lycklig. Igår morse väckte J mig halv sju. Hon somnade igen, men inte jag. Dagarna innan hade jag läst nånstans att skogarna formligen svämmar över av Karl-Johan, så där i morgonstunden tog jag mig samman; gick upp, åt frukost, borstade tänderna, skrev en lapp till mina älskade och körde sedan ut till Ingarö iförd höga stövlar och med regnställ och svampkniv i högsta hugg. Och vilken morgon! Kvart i åtta stod jag i den ångande skogen som var sådär andningsknipande vacker med sol och daggdroppar. Första timmen gick sisådär, två maskätna stensoppar och två kantareller blev skörden. Timme två exploderade det och jag kunde i sankmarkerna runt den lilla sjön plocka papperspåsen full med potenta svampar. Det är lika kul varje gång det händer.

Väl hemma kokade jag in den omsorgsfullt rensade svampen och ikväll njöt M och jag av en grym Linguine ai funghi porcini Bosse stylee. Svampen fick sällskap av smör, salt, persilja och finriven vitlök i en het panna där sedan nykokt linguine brottades ner. Röra röra och upp i IKEA:s så otroligt pastavänliga skålar (365+) och sedan på med svartpeppar och nyriven parmesan. Sexuellt.

En kantarell slank tydligen med också. Massa svamp kvar som åker in i frysen för senare höstäventyr.

Veckoschema 35

• Måndag: Fiskpinnar med kokt potatis och grönsallad
• Tisdag: Kyckling i lergryta
• Onsdag: Surströmming! Laxburgare till barnen...
• Torsdag: Köttbullar med kokt potatis, brunsås och gröna ärtor
• Fredag: Grillad fläskkarré med béarnaisesås och ugnsgrillade grönsaker, tomatsallad

Snygg bardisk

I onsdags hade jag glädjen att få se några av vännerna efter lång sommar över en bit mat. Vi drog till Zink Grill, en köttig inrättning som har tagit över efter Soffan på Biblioteksgatan. Vi inledde i baren med den väldigt vackra och patinerade zinkdisken och möttes av en mycket trevlig och tillmötesgående bartender. Till deras egen goda lager, Underdog, fick vi små koppar med färskost- & prosciuttoröra i sällskap med uppenbarligen hembakade grissini. Absolut jättegott som tilltugg. Väl vid bordet samma fina uppassning och efter att ha nagelfarit menyn bestämde vi oss för att dela på  "Zink´s stora charkblock" som förrätt. Till saken hör att lokalens blickfång utgörs av en gigantisk skärmaskin, lackerad i vinrött (när jag beundrade den upplyste bartendern mig sådär lite i förbigående att den gick lös på 250 tusen loppor...), så det var ju givet att vi ville prova de finskurna delikatesserna. Och in kom ett marmorblock med olika lufttorkade skinkor, bresaola, fänkålssalami och chorizo tillverkad med Pata Negra-fläsk. Till allt detta små tapas av olika slag. Utsökt.

Efter denna urladdning gick vi alla fyra vidare med  lätt grillad Steak Tartar och gängse tillbehör. Den måltiden gjorde sin plikt och efterlämnade tre nöjda F och en nöjd O. Mätta och belåtna rullade vi sedan ut på gatan igen.

Några minus: det öppna köket som låg i anslutning till borden såg rätt slarvigt ut. Grilloset låg dessutom tungt över hela lokalen vilket inte kändes fräscht. De tågkupéliknande bordsbåsen var dessutom sjukt trånga och sofforna obekväma. Å andra sidan blev det rätt mysigt med den bordskonstruktionen, så där får man väl bita ihop.

På det hela taget hamnar Zink Grill på plussidan och kommer få återbesök av Bosse. Och det är det inte alla ställen som kan räkna med...

Korrigering

Tack vare en kommentar till förra inlägget från Anonym inser jag att jag blandat ihop siffror och mått. Slarvigt Bosse! Sålunda: svenskar gör ett avtryck med 2150 kubikmeter vattenförbrukning per år och person, dvs. 5,89 kubikmeter per dag. Så glöm det där jag skrev om att vi enligt faktarutan går fria! Sorry.

Jag är en femkubikare

Läste i SvD om hur mycket vatten det går åt för att producera våra livsmedel. Det är ingen nyhet att det slukas en ruskig massa ändliga resurser för att hålla människans ständigt ökande behov av mat, kapitalvaror m.m. under armarna. Om man skulle mäkta med en livscykelanalys på sitt årliga intag av föda skulle det nog bli ett chockerande resultat. Att vara en femkubikare i vattenförbrukning, enligt John Anthony Allans måttstock, är knappast något att vara stolt över. Vi har diskuterat därhemma, om det vore möjligt att dra ner på konsumtionen av nötkött. Men det är väl i så fall lika motiverat att säga ajöken till såväl kyckling, ägg och fisk och bli en av Morrisseys lakejer. Jag kommer att få svårt att klara det. Och ännu svårare att övertyga mina barn om att äta vegetariskt. Men mitt långsiktiga mål får bli att komma ner på "hindunivå" - att bli en två-och-en-halvkubikare åtminstone. Fan vet hur det ska gå till...

Faktarutan i artikeln löser väl mitt problem? Vi svenskar förbrukar enligt den enbart 2,1 kubikmeter vatten per person och år. Lägg därtill att vattnet i Sverige är en närmast oändlig resurs så går jag väl helt fri!? Tjaa...det går väl att resonera så till viss mån. Att öka sin förbrukning av närproducerade varor är ett steg i rätt riktning. Samtidigt krävs en hållbar utveckling för alla de tredjevärldenländer vars ekonomiska lyft är helt beroende av exporten till den rika delen av världen. Och hur ska det då gå till? Jag får i mångt och mycket bli svaret skyldig, men jag tror stenhårt på åtgärder som att bistånd utgörs av miljöteknik, ekologiskt hållbara odlingsmetoder, mikrokrediter som lyfter företagandet och ekonomin lokalt/regionalt. Vi måste också inse att tillgången på vad som helst när som helst är så 00-talet. Globaliseringen som den ser ut idag har nått vägs ände. Vi kommer givetvis att fortsätta ha ett kontinuerligt utbyte av varor och tjänster, det går inte att stoppa. Men detta utbyte måste baseras på sunda principer, där den resurs som krävts för att producera den vara/tjänst som du köper balanseras upp av vad för resurser du sparat in på annat håll.

Men nu är jag ute på djupt vatten, känner jag. Det enklaste vore kanske att en global miljödiktator ändå tar makten, som vissa hoppas på?

Veckoschema 34

Och så var det dags att dra igång det ordnade livet igen! Men jag har haft en lång skön sommar med både pappaledighet och semester - 8 lediga veckor totalt - så det känns helt OK att börja jobba igen i morgon.

• Måndag: Lasagne och vitkålssallad
• Tisdag: Stekt kycklinglårfilé med champinjoner och broccoli, kokt potatis
• Onsdag: Lax i ugn asian stylee, jasminris och vitkålsallad med sweeet chili
• Torsdag: Stekt falukorv med makaroner, tomatsallad (tomaterna är fina nu!)
• Fredag: Biff Rydberg, grönsallad

Svamparna vs. Bosse: 1-0

Så var vi tillbaka från skogen med totalt nedslående resultat. Men det är ju så det blir när många ska samsas om en relativt begränsad skogsyta och längtan efter svamp har varit stor - helt renplockat. Jag misstänker dock att vissa plockar med sig vad som helst, dvs även kantareller som inte blivit mer än knappstora. Fult. Men vi hade det himla kul ändå i regnet. Ungarna var imponerande tappra när de halkade omkring över stock och sten (och även M, som trots ryggont hängde med bra) och bedårande söta i sina röda respektive gula regnställ. Mysig matsäck vid lilla sjön bestående av Festis, Digestivekex, äpple och bananer.

Laxburgaren

Den som finns med i bildsviten här nedanför. Väldigt väldigt god och dito uppskattad av ungarna. Minus rödlök då, vill säga. Till fyra burgare skar jag loss skinnet från 500 g laxfilé. Hälften hackade jag fint, andra hälften grovt. Blandade sedan i bunke med 1 msk ströbröd, 1 ägg, 1 msk potatismjöl, en liten finriven vitlöksklyfta, en skvätt hummerfond samt vitpeppar och salt (här kan man ju freestajla rätt hårt vad gäller kryddningen). Laxfärsen fick sedan vila 30 minuter i kylen medan tillbehör såsom isbergssallad, gurka, tomat, rödlök och majonäs med bostongurka bereddes. När det var dags att steka det hele insåg jag att smeten var alldeles för lös för att forma burgare med händerna, så jag skvilpade med slev upp fyra rättvisa högar i brynt smör och medelvarm panna som jag sedan plattade till och formade med hjälp av stekspaden. Vände försiktigt efter 3-4 minuter och stekte igenom ungefär lika länge igen. Schysst lunch!

Living on the edge

Idag packade jag korgen full med tunga varor. Handtaget höll på att brista när jag lyfte upp den. Men jag klarade mig till kassan.

Några bilder från sommaren

Rättvisemärkt fika

Idag hade M och jag lite egentid inne på Södermalm. Vi fikade på Barista Fair Trade Coffee som är inhyst i gamla biograf Victoria på Götgatan. Vi fick plats i en sanslöst trevlig och stor soffa där vi kunde halvligga och prata ostörda. Lägg därtill gott te och fullt godkända bakverk samt ett lite renare samvete och fullträffen infinner sig.

Underbart

Ännu ett stöd för min tes att musik och mat är som häst och vagn!

Men för att vara ärlig

Saften blev otroligt vacker, men smakade nästan ingenting. Jo, socker förstås. Vi ska pröva en gång till, med mer plommon till mängden vatten, röda vinbär, citron och ingefära. Och så funderar vi på att ersätta en del av det vita sockret med råsocker. Kan bli kul.

Idag har M kokat plommonmarmelad med kanelstång i. Sjukt gott.

Och nu gör vi plommonsaft

Enklare än enkelt. 3-4 dl vatten kokas upp till 1 kg urkärnade plommon som sen åker ner i grytan. Puttra 30 minuter och sila sedan. Mät volymen och mät därefter upp 6 dl (500 g) socker per liter avrunnen saft. Koka upp saften, rör sedan ner sockret och koka upp igen. Häll saften i rena och varma flaskor, ända upp. Voilà!

Plommonmarmelad # 2

På allmän begäran kommer här receptet på plommonmarmeladen som M kokat kväll efter kväll (nu har vi källaren full med burkar). Börja med snudd på mogna 1 1/2 kg plommon, gärna Victoria, som sköljs och delas i halvor. Pilla ut kärnorna och spara! Lägg plommonen i en tjockbottnad gryta och skvätt över 1 dl vatten. Skapa en liten påse med silduk/tunt bomullstyg för kärnorna och knyt ihop ordentligt med steksnöre eller annan värmebeständig tråd. Kör ner kärnpåsen i grytan och koka under lock i 30 minuter - håll koll på att kärnorna goffar ner sig ordentligt i plommonkoket!

Ta upp kärnpåsen när plommonen kokat klart och pressa ur så mycket vätska som möjligt som återbördas till moderskeppet (=grytan). Häll därefter ner 12 dl (ca 1 kg) strösocker och saften från 2 pressade citroner. Koka därefter sakta utan lock i 55 minuter - det ska vara klart synliga bubblor i grytan men värmen får inte bli för hög. Skumma kontinuerligt av marmeladen. Längs vägen brukar vi smaka av och om det är för syrligt hälla i 1 dl råsocker. Blir en finfin fyllighet! Man kan givetvis på motsvarande sätt balansera en för sötsliskig marmelad med citron... En annan skön twist är att finhacka en skalad tumstor ingefära och ha i tillsammans med sockret och citronen - men då ska man gilla ingefärasmak. Vilket jag gör. Så jag är skitnöjd. M är mer skeptisk. Vi gjorde även en batch med ingefära och vaniljstång. Men där har vi inte riktigt bestämt oss ännu vad vi tyckte om den... M spånade även om att ha i kanelstång (minus ingefära och vanilj), men den har vi inte provat ännu.

Nåväl...när marmeladen kokat klart är det dags att spilla upp den i väl rengjorda, varma och torra burkar. Fyll ända upp och förslut omedelbums med lock. Förvara svalt.

Man kan även göra god god plommonchutney. Då kör man första steget som ovan. När det är dags för sockret kör man även i 4-5 msk salt, 1/2 kg skalad och grovt hackad röd lök, skalade och hackade klyftor av 1 hel stor vitlök, 3 dl balsamvinäger, 1/2 dl gula senapsfrön, 2 msk hel koriander och slutligen 1 tsk chilipulver. Koka det hele i 55-75 minuter. Smaka av med 1-2 tsk cayennepeppar. Chutneyn blir lösare än marmeladen, men det är helt OK och i det stora hela är den en perfekt gåbortpresent.

Och ja. Ovanstående är taget från Annas Mat. Men något omarbetat. Lycka till!

Jordgubbar

I nummer 2 av nämnda magasin Filter skriver Erik Almqvist i artikeln "Vart tog de goa gubbarna vägen?" mycket intressant och tankeväckande om hur man i branschen har gått från sorter som har god smak och sötma - men med låg hållbarhet - till tåliga honeoye som smakar syrligt och obetydligt. Det är denna sort som dominerar marknaden till 75 %. Vill man ha goda jordgubbar är sentensen att man bör odla själv eller ta sig till självplock och söka efter sorterna bounty, polka, glima eller korona. Som sagt, mycket intressant läsning. Om ni vill ta del av artikeln är tipset att låna nr 2 av någon lyckligt lottad eller ta reda på hur man kan köpa numret via Filters webb!

Reklam

Nu har jag haft det stora nöjet att lusläsa två nummer av magasinet Filter. Helt överlägsen tidskrift, à mon avis. Trean har just släppts och jag kan knappt bärga mig innan jag får slå klorna i den. Spring och köp!

Lax med lime och smör

Och lite annat. Det här är ingen raketvetenskap och väldigt enkelt att göra. Blir dessutom rasande gott. Och ungarna äter så att man kan tro att de aldrig sett mat förut. Allt tar sin början med en laxsida på kanske 600 g som man skär loss skinnet ifrån. I en ugnsform som matchar laxens storlek blandar jag sedan en marinad med saften från två lime (och zest från en av dem), två finrivna vitlöksklyftor, några skvättar sweet chili, salt och vitpeppar, den utkramade saften från en finriven tumme ingefära samt lite honung alternativt råsocker. Ner med laxen (snitta lite i köttet) och vänd runt ett par gånger och sedan skjuts in i kylen med lite plast runt formen. Marinera i, säg, 30 minuter och ut kommer sedan en ceviche-liknande uppenbarelse som beströs med några rejäla klickar smör. På med folie över det hela och skjuts in i ugnen (alltså inklusive marinaden) i 175°C och 25-30 minuter. Typ. Jasminris till det och en finskuren vitkålssallad vars dressing består av sesamolja, sweet chili, risvinäger och lite salt. Underbar kombination i det hela. På ICA i Stavsnäs fanns det inte sesamolja, så jag köpte i stället sesamfrön som fick rosta i en panna för att sedan samsas med vitkålen. Oljan utgjordes då av kallpressad ekologisk rapsolja. Inte dumt det heller!

Det är lite meckigt och kladdigt att skära bort skinnet från laxen och om man har brådis är det en säker källa till svordomar och onda besvärjelser över Bosse. Jag antar att det funkar bra att behålla skinnet på och endast marinera köttsidan och sedan köra tutti barrutti i ugnen. Men det blir liksom inte samma känsla...och förmodligen flottigare. Men tipset blir väl då att i alla fall fjälla av skinnet ordentligt.

Plommonmarmelad

M står i köket och lagar plommonmarmelad. I mängder. Trädet i trädgården formligen dignar av Victoriaplommon...jag har aldrig sett så många förut. Tyvärr har det gått åt pipan - grenar har knäckts och stammen har brustit mitt itu. Synd på ett sånt fint träd. Men så går det när man är bortrest hela sommaren. Och det kanske går att rädda det mesta med en järnring runt stammen och hård beskärning.

F fick smaka lite av marmeladen och kläckte det sköna omdömet: "Den var kärleksfull". Vår lille poet.

Tillbaka

Hoppas ni har saknat mig.

Sommaren har varit utmärkt! Sol, värme och vackra morgnar med stilla fjärd och tilltalande vattentemperatur. Tack för det. God mat i mängder, förstås. Vet inte var jag ska börja...jo förresten! Med M:s suveräna kolaglass. Eller Liz Franklins, för att vara rättvis. M kom ihåg att det fanns en gammal glassmaskin på landet och tog med sig boken Glassfavoriter (B. Wahlströms förlag, 2006) för vidare excesser. Kolaglassen var enkel att göra och blev sådär god så att M, M:s moster, M:s mamma et moi nästan slogs om den. 

Börja med att hetta upp 200 g (2,5 dl) strösocker på medelhög värme i en tjockbottnad kastrull tills sockret löst sig helt. Öka värmen och koka blandningen tills den blivit mörkt bärnstensfärgad (154°C, om sockertermometer finns att tillgå). Pensla kontinuerligt ner sockret som fastnar på kastrullens kanter med en fuktad brödpensel...fan vet varför, men det står så. Ta bort kastrullen från värmen när rätt färg uppnåtts och häll försiktigt i 6 dl vispgrädde. Det kan stänka och bränna fast just när man gör det. Ställ tillbaka blandningen på värmen och rör om på svag värme tills det smälta sockret har löst sig helt och hållet i grädden (här vittnade M om att det såg helt kaiko ut till en början men att det rätade upp sig till slut). Låt svalna.

Koka upp 1,5 dl standardmjölk i en separat kastrull. Ta av från värmen och häll långsamt ner mjölken i 6 vispade äggulor. Under omrörning, antar jag. Rör om tills det blir slätt. Häll tillbaka allt i kastrullen och sjud på svag värme tills blandningen tjocknat till samma konsistens som ovispad grädde. Låt svalna helt och rör sedan ner smeten i kolablandningen. Kör i glassmaskin och flytta sen över i lämplig bunke för vidare infrysning i det där vita skåpet med magnetpoesi på dörren som ni ju alla har hemma, eller hur?

Om man nu inte har någon glassmaskin går det lika bra med muskelkraft. Och en frys, förstås. Samt en grund skål. Vispa blandningen slät med ballongvisp när den nästan frusit. Tjoff in i frysen igen och upprepa sedan detta två gånger. Good luck.