Ännu ett steg framåt för mänskligheten

Singoalla Lakrits

Provade den för första gången idag. Den var...god. Den var äcklig. Den var god. Den var äcklig...nej, god...äcklig, god, äcklig, god, äcklig...god...god....GOD.

Det här är oerhört viktigt

Om vi vill ha fungerande antibiotikavapen i framtiden måste vi alla lära oss att bita ihop och inte springa till lättpåverkade doktorn och begära penicillin titt som tätt. Påvisbar infektion? Jepp, då kan man tugga antibiotika. Inte annars.

Grillfavorit

Teriyakimarinerade kycklingspett på grillen, en satay puttrandes på spisen i sällskap med sjudande jasminris. Vitkålssallad med morot och limebaserad dressing...kan det bli bättre? Jo, om man haft en Gewürztraminer hemma hade det varit fulländat - nu fick vi nöja oss med en Chardonnay som passade...sisådär.

F åt fem grillspett, säkert 300 g kött - killen växer så det knakar.

Middag med nyvunna vänner

Och då vill man ju göra sig lite till. Utgick ifrån det så goda receptet på sojakokt fläskkarré från den förträffliga kokboken Snabb sund mat som jag har sån nytta av. Men den här gången ville jag grilla, så jag tog en tvåkilos benfri fläskkarré, delade den i två lika stora bitar och lade dem i dubbla plastpåsar. Sen hällde jag i en blandning bestående av 2 dl japansk soja, 1 dl torr sherry, 4 st stjärnanis, 2 kanelstänger och 4 msk farinsocker. Knöt till och masserade sedan dubbelpåsen så att köttet fick close encounter med den goda marinaden. Ner i bunke och in i kylen 24 timmar (med lite massage då & då och faktiskt avlägsnande av 75% av stjärnanisen - 3 st, eller hur? - efter några timmar så att inte allt skulle smaka lakrits...).

Kvällen därpå tog jag fram de vackra köttbitarna, körde in en termometer i en av dem och därefter upp på grillen. Efter fin ytgrillning fick de sedan ligga på den glödfria delen av Webergallret och under lock. Vände på dem lite ibland och följde innertemperaturen upp till 75-77 °, tog väl sisådär en halvtimme (och då hade jag haft köttet i rumstemperatur en timme innan grillen). Bort från hettan och in i folie för att vila till sig och stiga till dryga 80°. Marinaden hade jag sparat och kokade in. Protein från köttsaften bubblade häftigt upp till ytan och gick lätt att skumma bort tills homogen, nattsvart sky. Den fina saften det färdiga köttet gav ifrån sig i folien åkte också ner i kastrullen innan servering, åtföljd av ytterligare sherry och uppkok.

Blandsallad med roliga färger och vackra pistagenötter på toppen (plus den goda dressingen) som tillbehör i samklang med jasminris. Köttet i tunna skivor och den ljuvliga skyn därtill och en middag som väckte lust och fägring stor. Äh, det var så gott så att jag knappt kunde sluta äta. Och inte gästerna heller.

En ny härlig vinupplevelse i och med ännu en raring ur Allesverloren-stallet. Så ofantligt god och välpassande till maten. Hade flaskan haft läppar hade jag kysst den djupt.

Svampbob & jag

Barnen älskar Svampbob Fyrkant. Och jag kan själv finna nöje i vissa episoder som är så absurda att jag misstänker att skaparna, liksom jag anar om Teletubbies upphovsmän, provat rejäla mängder illegala substanser. Svampbobs huvudföda verkar utgöras av krabburgare som serveras på den lokala syltan nere på havsbotten.

Sålunda ville F ha krabburgare förra helgen. Och vad gör man inte för att glädja sina barn? Hackade därför upp ett gäng ingredienser fint, närmare bestämt laxfilé och crab sticks och blandade det med avvattnat krabbkött från burk. I med ägg, potatismjöl, salt, vitpeppar och lite finriven gul lök samt en släng hummerfond. Steka på lagom värme i smör och sen in mellan grova hamburgerbröd, dressing och grönsaker (isbergssallad, gurka & tomat).

Själv tog jag en klick av Lohmanders eminenta béarnaise i stället för hamburgerdressing vilket blev sjukt gott - kan rekommenderas!

Yoghurtglass

Ojoj...nu känner jag att jag halkar efter. Det har varit så mycket i mitt liv på sistone med plugg, jobb, trädgårdsskötsel och familjeliv att jag inte hunnit skriva. Men nu så! Minns ni den goda marängsvissen för ett tag sedan? Det fina i det hela var att vi hade kvar en hel del av den härliga rabarberhallonguckan. Efter några dagar kokade M in den, silade saften och blandade den med härlig turkisk yoghurt samt lite socker. Ner i glassmaskinen och efterföljande frys - därefter en sötsyrlig delikatess till efterrätt!

Mer med kunder

Lite event igår med kunder, eller snarare presumtiva kunder, på Royal Viking. Efteråt vin & mingel och liten buffé med snittar. God god gazpacho i nubbeglas, limemarinerade räkor, aubergineröra, kavringstubbar med gubbröra, västerbottenpaj med löjrom och godaste lilla kycklingspettet på den sidan Norra Bantorget.

Precis när jag skulle till att ta en omgång till, kom jag ihåg att jag skulle sammanstråla med kursarna från Berghs för avslutningsmiddag på kära Tranan. Kul att de lyckas hålla samma jämna nivå genom åren! Lite som Prinsen, fast ändå inte. Trots min klokhet att inte backa på snittarna var jag relativt mätt (kan ju även bero på att jag smet in på Duvel på vägen till Odenplan för en stund med en god Bel och tidningen) när jag anlände till restaurangen så det blev endast varmrätt: rimmad lax med dillstuvad potatis. Så fantastiskt gott och en alla tiders favorit! Nils Oscar Pils till det och när vi slutligen ramlade ner i källaren rundade jag av med en ljuvlig Amaretto Sour innan duktig-pojke-hemgång.

Nej, jag hade fel!

Ursprungsresturangen har tagit över lunchåtagandena! Hoppet vänder åter, allt ter sig så mycket vackrare igen.

Chock

Stämde träff med gode vännen för lunch på Arirang Vega idag. Men...Arirang Vega is no more. I stället ligger där en högst ordinär thaikrog. Jag sörjer djupt och får hålla mig till originalrestaurangen i fortsättningen - dock serveras där ingen lunch.

Tisdagsmusik

Jag gillade verkligen Adiam Dymott´s första singel "Miss you". Nu älskar jag nya singeln "Pizza". Mat & musik...där kommer det igen! Och Tomas Rusiak är ett geni.

Fredagsmusik

Jag har missat det här med Theresa Andersson. Till nu, när min kollega upplyste mig om henne. Vi brukar utbyta musiktips då och då, denna gång kunde jag kontra med Gallows som inte är min kopp te men definitivt hans. Tillbaka till Theresa Andersson - hon är ju fullkomligt briljant!! Lyssna mer här. Och kolla DN:s recension här.

Smakernas mästare kommenterar vidare

Apropå min kommentar till förra inlägget.

Tjuvskjutet björnkött provade jag på varuhuset Kärnan, Östersund. Året var 1975 och det smakade sk-t.
En liten köttkub kostade 5 kr. Kolsvart och stenhårt och segt. Ruggig smak och framför allt lukt. Aldrig mer.
Den fd. björnen sköts i Ragunda kommun av en man vars namn jag vet, inflyttad bilhandlare, samma by som min. En dum j--el.
Björnen sköts därför att den rev ihjäl En Dum Jäv-ls Jämtspets (jakthund).
Hunden hade varit lös och förföljt björnen kilometervis. Till slut tröttnade björnen och rev livet ur hunden.
För vilket björnen fick plikta med livet. Tack för kaffet!!
---
Värst av allt var dock bäver:
Bygranne Torsten kom förbi. Om jag ville med och skåda bäver? Visst!
(Men vad gjorde hagelgeväret på axeln och varför ett spinnspö i handen?)
Vi traskar iväg nån kilometer. Stannar vid en tjärn på vår mark. Bäver! En handdfull bävrar simmar omkring och dom har fällt några björkar mot vattnet, strippar nu grenarna av träden...ser oss inte. Sschhhhhh! .....

Alltgårfortnu...Torsten kastar över spinnspöt till mej:
"Vev in dom mä spinnar´n!"...lägger an hagelbössan, skjuter två. Laddar om. Två till. Han står lågt och de hagel som inte smackar in i bäverkropparna studsar över vattenspegeln och svischar in i porsbuskarna på andra sidan. Jag i halvchock står där och kastar gäddraget och försöker få
fast det i bäverkropparna... "Di sjunk snabbt annorlejs, bävra´n!". Tre får vi in till land. Torsten langar upp dom över axeln. Han är nöjd. Ska nu hem o dra skinnen av djuren.
Någon dag senare dyker han upp på gården med ett flin och en burk med ett långkok, som vi "Ba´ar måst´ prö´öv!.
Det luktar sumpråtta lång väg. Jag tackar för omtanken och dumpar bäverjoxet på komposten så fort Torsten lufsat iväg.
Ridå för bäverkött.

Kommentar från smakernas mästare

Eller kommentar och kommentar...novell är väl mer passande!

Balou här. Och tack själv du, gulleponken, för visad kärlek till mina kött/köksgeggor. Fast marinader är mer som matlagningsparfymeri. Lite fubbigt, sådär. Dock finns ett kökskemicentrum i Basel, Schweiz, där man seriöst forskar i matlagningens kemi och fysik..."Varför skall ägg i maträtter inte värmas till mer än 55 grader?" ..."Vad händer med kollagenet i kött som hårdsteks?" Deras forskning kring smaker och kombinationer av smaker är riktigt spännande: Varför trivs rödvin och mörk choklad så oväntat bra tillsammans? Och skräckexemplet Kaffe ihop med Basilika, varför funkar inte det??

Svaret var: Den Molekylära Likheten. Smaker som trivs ihop är helt enkelt lika i sin molekylära sammansättning. Såna som smakar päck o brottarbralla ihop är olika.
Så, all världens stjärnkockar prenumererar tydligen - för dyra pengar - på dessa forskningsresultat, så slipper dom stå i köken o blanda geggor på måfå. Som jag. Men vad säjer du Bosse? Kaffe o Basilika...kan du få till nåt göttigöttgött där??
(attans också) ..det går ju inte att skriva lite längre inlägg här!! Jag fortsätter mitt mässande på din matblogg...och där ska det skrivas om KÖTT så det står härliga till (tjött...vilket fult ord..)

Kött, var det. Kött ska det bli. Kött skall Du åter bliva.
- Man ska vara stark i tjöttet, Vetja! som Tjorven skulle formulerat det.
Vildsvinsfärsen var ett fynd, och djuret nedlagd personligen av Hr Jocke Leining, Matnära, Enskede. Tack för det. Tror också att det var hagel i bössan Jocke, med tanke på utmalningsgrad och textur!! Inte kula, som sig bör.
Kanonkött dock. Och tack Melker Andersson för tipset om rökt sidfläsk eller bacon i burjarna, och köksmagin med ättiksgurkspadet i färsen och inget ägg- mjölk eller annat klafs i smeten. Mkt bra.
Lamm är bra och minst lika "eko" som vildsvinet. Men OBS! lamm på svenska betyder ofta FÅR eftersom man slaktar för sent här. Och könsmogna djur är Får per definition och köttet blir grovt och smakar kofta. Urk!
Nä, köp i stället Halal-slaktat muslimlamm från butik Amouris i Rågsveds centrum. Billigt dessutom, och man slipper svenska veterinärstämplar på slaktsidorna. Och halalslakt garanterar ju att djuret vänds mot Mekka och tappas på allt blod innan det knivslaktas.

Älg, diverse svensk vildfågel och värst av allt, Hare. Dissas! pga. Äcklo!
Kanin och Hjort, mkt gott. Rådjur och Ren, OK.
Bäst av allt är killing (get) som är ett ljust, mört, magert och väldigt välsmakande. Dock osäljbart, och följdaktligen oköpbart. Vilket jag vet av egen erfarenhet från egen getfarm på 70-talet. Vi slaktade själva ett 50-tal bockkillingar årligen som vi försökte kränga till Konsum Jämtland...

Smakernas mästare

I lördags var vi bjudna på middag till grannarna, de kära. Björnstore T hade som vanligt tagit fram sin trollerilåda och fått ihop smaker som gudarna avundas. Och i vanlig ordning ryckte han på axlarna när jag frågade vad de bestod av och mumlade något om "det som finns i skåpen". Lime, chili och koriander spårade jag ganska lätt, i övrigt är det väl som vanligt - en massa olika. Jag är så seriöst bestämd med att T skall skapa en serie marinader för fisk, lamm, kyckling etcetera och börja kränga. Jag menar, kunde Paul Newman sätta sin feja på en dressing så... Jag skall bearbeta vidare.

Första smaksensationen utgjordes av de Stiltonfyllda champinjonhattarna. Så fruktansvärt goda! Woken sedan, med rotselleri, palsternacka, nyskördad vitkål, broccoli, tomater, spetspaprika och lök var så fräsch, så spänstig och så perfekt som tillbehör. De icke-köttätande fick halstrad lax (som jag givetvis snodde åt mig en bit av) med skön sötsyrlig smak, vi andra fick långtidsmarinerade lammkotletter och de finaste vildsvinsfärsbiffar man kan tänka sig, med bl.a. jägarbacon som beståndsdel.

T är inte bara en rackare på att laga mat, smakernas mästare blandar även perfekta Mojitos vilka vi njöt av i kvällssolen medan vi hjälptes åt med grillandet. Jag hade släpat dit min Weber som komplement till grannarnas fasta installation, så vi fick klar all mat samtidigt.

Väl till bords lyckades vi klämma den sista värmen ur den nedåtgående solen och njöt in absurdum av de goda smakerna. Rejält mätta fick vi avvakta ett bra tag innan M:s så härliga Mascarponeglass. Det blev även ett sås-battle mellan M:s jamaicanska romsås och T:s chokladsås med ingefära och chili. Vem som vann? Dött lopp...båda var fantastiska på sitt sätt. Grannen M hade även lurat fram en burk med "Lingon Vargtass" - lingon i sockerlag med citron- och pepparvodka, om jag inte minns fel. Sjukt gott det med, till glassen.

Genomgående hade vi sällskap av en närmast absurd men charmig liten varelse - en kinesisk nakenkatt (?). Jag trodde först att jag hade kastats in i filmen "Gremlins", men katten var lugn och harmonisk och kastade inga knivar efter mig när jag i skymundan skvätte lite vatten på henne för att testa...

Snart 40 år

Jösses vad tiden går fort när man har kul! Känns som att det var igår jag var 25.

Jag sa idag till M att jag absolut inte vill ha en endaste kokbok i present, för vi har så många. Men den här bara måste jag få önska mig!? Sen är det stopp.

Plötsligt händer det

J, som aldrig tidigare ens gjort en ansats till att försöka äta med pinnar, tog igår upp dem och började äta sin laxsushi som om det vore den naturligaste saken i världen. Hon är 4 år. Otroligt.

Valborg och dess konsekvenser

På Valborgsmässoafton hade vi full rulle med två familjer på besök. Jag körde favorit i repris eftersom det är så enkelt att laga mycket: lammfärsbiffar och tzatziki. Denna gång gjorde jag smeten efter konstens alla regler med ströbröd och potatismjöl i mjölk, ägg, lök etcetera. I stället för våghalsig indisk touch vräkte jag i finskurna basilikablad, timjan och persilja i sällskap med harissa och vitlök. Men när jag går enligt boken blir det alltid konstigt..smeten blev så lös och jag fick ett litet helvete när jag skulle grilla biffarna.

Till slut löste det sig dock och vi njöt fullt ut av den återigen perfekta tzatzikin, välsmakande lammfärsbiffar och klyftpotatis. M hade även gjort Annas underbara auberginekaviar som kompletterade bra. Kompisen M gjorde en sallad (ruccola, babyspenat, rödlök, gula och röda tomater) som var himmelsk, helt ekologiska produkter med fetaosten och kalamataoliverna som pricken över i:et. Efterrätten var då den tidigare omnämnda och av kompisen M2 gjorda hallonrabarbersvissen.

Igår hade vi ett gäng rester och det blev en fin lunch. Idag hade vi fortfarande kvar lammfärsbiffar som var alldeles för goda för att inte hitta på nåt med. Så jag drog ihop en tomatsås lite snabbt med Mutti-tomater, tomatpuré, rödvin, vitlök, svartpeppar och grönsaksbuljong som fick puttra en timme. Därefter mosade jag lammbiffarna noggrant med en gaffel och vräkte ner i såsen för ytterligare en halvtimmes kokning. Jag blev lite nervös att barnen inte skulle tycka om den lite rökta grillsmaken, men de åt med god aptit. Personligen tycker jag faktiskt att det blev en av de godaste köttfärssåser jag nånsin gjort. Lustigt.

Första maj

Dags för lite arbetarmusik!