Rule Britannia

Så infernaliskt onyttigt - så infernaliskt gott.

Jag har sagt det förut

Det finns bara en falukorv; läs mina hyllningar här och här. Detta med anledning av dagens artikel i Aftonbladet samt listan över de korvar med högst kötthalt.

Den eviga diskussionen hemmavid

Idag kommuniceras på bred front, bl.a. i SvD och DN, hur hushållen slänger prima mat och bidrar till onödig miljöbelastning genom att inte lukta och smaka utan i stället lita blint på bäst före-datum. Jag hävdar att M gör likadant. Hon hävdar att jag är dum i huvet och har helt fel. Hon luktar och smakar också tydligen...ja, jag får väl be om ursäkt då! Kanske...

Det enda jag med säkerhet vet är att mitt eget samvete är rent. Så rent blir det bara när man smakat på en öppnad vispgrädde och varit tvungen att kasta sig till toaletten för att spy. Då är man hardcore.

Micke 53 år!

Så han bjöd på prinsesstårta till fikat idag. Jag ääälskar prinsesstårta! Något av en kännare, om jag får säga det själv. Denna tårta, från Vivels Konditori, var perfekt i sin balans mellan sockerkaka, hallonsylt, marsan, grädde och marsipan. Fem Bosse av fem möjliga!

Drinkar i stan

Jag har verkligen inte koll på schyssta barer i stan längre. El Mundo är tydligen the place to be om jag förstått saken rätt. Sen undrar jag om mitt gamla favorithak från 90-talet - Gondolen - fortfarande är bra? När det var nyöppnat hade de excellent personal och det var lika fantastiskt varje gång att stå med en god drink i handen och se solnedgången över Mälaren.

Och himlen därtill har ju lite speciell miljö med utsikten, men är drinkarna så särskilt goda? Och mysfaktorn, den så viktiga, saknas enligt mig. Jag vill helt enkelt slå ett slag för baren på restaurang Il Tempo på Södermalm. Där hängde bästisen och jag en fredagkväll för ett tag sedan och blev serverade av en ytterst charmerande bartender som blandade finfina drinkar. Amaretto Sour är Bosses nya favorit. Jag har alltid gillat Amaretto - ända sedan mellanstadiet då jag boffade Björnklister...

Andra stockholmsbartips mottages tacksamt! Bra drinkar A och O men även hög mysfaktor efterfrågas!

Förkyld (igen)

Min tenniskollega som även är läkare berättade att det finns ungefär 200 virus att ta ställning till under vinterhalvåret. Känns som att jag nu avverkat en rejäl avsmakningsmeny - kan jag få betala och gå, tack?

Gårdagens dessert

Mmm...C är ett sånt proffs. Hemgjord vaniljglass med chokladkaka direkt från ugnen - när man sätter gaffeln i den trögrinner det ljuvliga och varma innehållet ut på tallriken. Ännu mer materotik, helt enkelt.

Eller är det bara en ond dröm..?

Skön morgon

Det är så härligt att kunna knata bort till Gamla Enskede Bageri och köpa deras absolut bästa bröd "Frö" och sedan njuta av det vid frukostbordet med morsans pomeransmarmelad och favoritteet från Fortnum & Mason - Smoky Earl Grey!

Men... 

I morse var jag så trött att jag knappt kunde ta mig upp ur sängen. M hade dock bespetsat sig på goda brödet, så vad göra? Till slut drog jag på mig min morgonrock och klev i de vinterfodrade stövlarna, satte mig i bilen och åkte den korta sträckan till bageriet för att sömndrucken stappla in och genomföra köpet. Möttes plötsligt av glada tillrop; ägarinnan (en av två) kom emot mig med uppsträckta händer och ropade "Yes, yes!" och tanter log varmt åt mig. Insåg att min outfit väckte denna glädje och jag informerades snabbt att det var första gången det inträffade - att någon kom i morgonrock - sedan bageriet öppnat. Fick en brioche i pris som jag delade med M efter frukostbrödet. Riktigt roligt!

Briochen var helt enkelt fantastisk...ren erotik! Jag har alltid haft nybakt Pain au Chocolat i Paris som tyngst favorit, men den här slog banne mig den upplevelsen med hästlängder! Jösses.

Fetaostkransen

Fick just receptet från sköna grannarna som hade inflyttningsfest i lördags:

5dl mjölk
50gr jäst
75gr smör
2 tsk salt
2 msk honung
ca 15 dl mjöl

Fyllning:
smör
200gr fetaost
1/2 dl färsk oregano
ca 10soltorkade tomater, klippta i bitar
oliver utan kärnor

Gör degen och låt jäsa 45 min.
Dela i två delar.
Kavla ut & bre på smör, smula osten, strö oreganon, oliverna+ tomaterna.
Rulla ihop & vrid några varv. Forma till runda kransar.
Pensla med vatten och strö på antingen flingsalt eller sesamfrö.
Låt jäsa 20min.
Gör några snitt+grädda först i 5 min på 250 grader och sedan ytterligare 25 min på 200grader

Jönköping-Stockholm

Aah...wallenbergare! Jag ääälskar wallenbergare! Kastas omedelbart tillbaka till de glada arbetsdagarna i Gamla Stan under 90-talet då vi ofta lade..."arbetslunch"...på Järnet med underhållande österrikiska ägarna Rudi und Hansi skojandes omkring (nä, de hette inte så men nåt åt det hållet). De gånger wallenbergare serverades var en högtidsstund. Bättre har jag aldrig ätit.

Dagens wallis var mycket god, men jag funderar verkligen på hur SJ-kockarna tänker när de lägger lingonsylten i tallriken som står på värmning. Varm lingonsylt är inte gott! I och för sig var det väl rårörda lingon från början men efter en timme eller två i värmeskåp påminde det mer om lingonsylt. Med gråbrunröda lingon. De rara sockerärtorna var halvt kremerade, men man kan väl inte vänta sig något annat när maten lastas i Malmö och man själv stiger på i Nässjö... Tomat- och bönsalladen alltid god och charmig äppelkompott med Arlas genidrag kardemummamjölk till efterrätt.

Ett annat genidrag av Arla är den svarta mellanmjölksförpackningen inför Earth Hour. Jag menar - hur smarta är de inte? Profilerar sig som ytterst miljömedvetna när de faktiskt har en hel del att stå till svars för med exempelvis produktionsbasens nötkreatur som fiser ut den högpotenta växthusgasen metan, alla transporter och förpackningsberget. Jaja, alla ansatser i rätt riktning är väl bra, antar jag - bara Arla lever upp till sina vackra föresatser också.

Ännu en dag i mitt liv

Så har man avverkat årets stora branschmässa i dagarna tre! Igår höll jag föredrag och fick tillfälle att profilera mig hårt inför högsta chefen som var moderator. Bra där! Fick en handduk stor som en picknick-filt som tack och sånt passar ju alltid bra (men den roligaste "tack-för-att-du-höll-föredrag-presenten" fick jag nog en gång i Gävle). På torsdagen är det som vanligt stora middagen och för att vara ärlig tycker jag den trevligaste biten är när man sitter med några kunder innan på en bar eller pub och snackar lite skit över en öl. Igår var vi på Bishops Arms i hjärtat av Jkpg som åh så gärna vill vara en genuin pub. Och jag måste berömma dem för deras stora utbud av öl!

Därefter taxi upp till Elmia-mässan som är en rätt absurd festmiljö; stora stora lokaler och människor överallt. Mysfaktorn infinner sig inte riktigt i sådana sammanhang - det enda stället som lyckas med det är nog Blå Hallen. 900 personer skall utfodras samtidigt och jag antar att det är en rejäl logistisk utmaning. Maten var dock mycket bättre än förra årets katastrof, men fortfarande fanns en hel del att önska.

Men visst, visst...de måste ju få kredd för att de faktiskt klarar logistiken utmärkt. Menyn lät ambitiös: Soya- och wasabimarinerad lax med tomat- och ingefärscoulis. Oxfilé med portvinssås, ostronskivling och kalvbacon som serveras med parmesanpotatis och fänkålstimbal . Crème Catalana med björnbär. Vad en "coulis" är har jag ingen aning om, men om jag googlar på det får jag fram att det är en gucka som är silad. Så där låg en liten plutt med tomat- och ingefärscoulis på tallriken som smakade...tomat.

Laxen hade inte en tillstymmelse till smak av soja och wasabi utan gick mer åt det väldigt fiskiga hållet på det mindre bra sättet, om man säger så. Dessutom var den iskall - hur svårt kan det vara att ta fram ur kylen lite tidigare?

Varmrätten är värd både ris och ros. Väldigt fin oxfilé och alltid gott med ostronskivling. Och riktigt lattjo med kalvbacon! Men portvinssåsen smakade pulversås och "fänkålstimbalen" var direkt otrevlig...för att inte nämna ursäkten till "parmesanpotatis" som utgjordes av pliktskyldigast ugnsrostad kokpotatis med några skivor av urkig ost (absolut inte Parmesan) i slarvigt lagda skivor ovanuppå. Osten smakade gammal och kändes som att tugga på plast. Huga.

Efterrätten...strange. Crème Catalana är en äggkräm som bäst serveras ljummen. Men även denna var iskall så att inga smaker kom fram. Läbbigt med farinsocker på toppen och sura björnbär.

Men OJ vad jag klagar!! Motsäger ju mina ambitioner att vara positiv och inspirerande på denna blogg. Ja, sorry, men ibland måste man ta till yxan också.

Till Elmias försvar måste jag ju som sagt framhålla att det inte kan vara så lätt med så mycket gäster. Och vinen var goda! Glömde dock kolla vad det var.

Efter maten var det traditionsenlig underhållning, i år med bandet The Refreshments som enligt alla som förstår sig på (läs: Mats Olsson på Expressen) ska vara jättebra. Men jag tyckte det var...sådär. Fläskig umpa-umpa-rockabilly med extremt högt ljud som gjorde att jag knappt hörde vad jag tänkte. Men jag blev riktigt rörd över att se hur duktiga många var på att bugga. Kul!

Nostalgi

Med anledning av att debutalbumet "Ten" nu släpps igen.

Radiopremiären avklarad

Och det gick ju riktigt bra, om jag själv får säga det. Och vad kul det var! Fick kraftiga impulser att börja trycka på alla roliga knappar runt omkring mig, men lyckades hålla dem tillbaka. För er som missade min stund i rampljuset (eller...rampljudet), lyssna här - klicka på 25/3 och tidsintervallet 17.00-17.30.

Stockholm-Jönköping

Sitter på tåget söderut och undrar lite stilla vad jag har gett mig in på...tala i radio, se där! Syster min - erfaren från år av nyhetsläsande och reportage på SR - gav mig några råd; drick vatten, andas lugnt och låtsas att du pratar i telefon. Jahapp, det ska la´ gå bra! Att jag är på väg till Jönköping tyckte radiomannen inte var något problem - de fixar studio därnere och det är bara för mig att traska dit. Håhåjaja.

Maten ombord här på tåget höll återigen hög klass smakmässigt (bildmässigt: katastrof) med köttfärsbiff, fetoströra, bacon, tomatgucka och ugnsgrillade potatisar. Fräsch bön- och tomatsallad till det och pannacotta med äppelkompott därefter.

Hoppsan då

Radio Stockholm vill att jag ska vara med och prata bloggar i allmänhet och matbloggar i synnerhet. Eller nåt. Kl. 17 idag.

Vårmusik

Viss musik är verkligen perfekt när solen börjar värma och kung Bore drar sig tillbaka. The Sound of Arrows gör vårens soundtrack i och med "M.A.G.I.C."

Även idag kom vi ihåg att ta ut fisken ur frysen

Så jag gjorde goda fiskgratängen igen. I avsaknaden av citron tog jag en rejäl klick delikatesskryddad tomatpuré i stället samt några skvättar malen muskotnöt. Blev ännu godare än förra gången!

Långlunch

Detta var precis vad jag behövde idag! Efter konstruktivt förmiddagsmöte kastade jag på mig vinterkläderna för rask marsch i isande vindar men dock skinande sol till Djurgården och restaurang Blå Porten. Där sammanstrålade jag med M och vännen C med lille underbare H vid sin sida. Luncherna på Blå Porten är mycket bra och idag högg jag in på ljuvliga merguez med ugnsgrillad potatis och en kikärtsröra som var så god att jag var tvungen att gå ut i köket och fråga hur de hade gjort den. Det visade sig att förutom då kikärtor, olivolja och vitlök hade de i tomatpuré och finhackade ärtskott. Så god, så fräsch och frisk!

Efter lunchen gick vi över till Liljevalchs för att i sista skälvande stund bevista Vårsalongen. Jag blev väldigt upprymd och konstaterade att den höll en kvalitet rakt igenom som jag aldrig tidigare varit med om. Bästa Vårsalongen i mitt liv hittills, helt enkelt. Kul! Skynda, skynda om ni inte har varit där - sista dan på söndag!

Chokladsamvete

Gunilla von Hall skriver tankeväckande i SvD om kakaoproduktionens baksida. Inget nytt under solen för de insatta, men jag tycker det är lika viktigt varje gång någon påminner om hur man faktiskt bör agera: sluta inte köpa utan byt till varor med transparent produktion, märkta med exempelvis Rättvisemärkt eller Gröna Grodan.

Populärkulturella ytterligheter

I torsdags gick jag från kontoret i Garnisonen ner till Zink Grill på Biblioteksgatan för att äta middag med gode vännen A. Vid Karlaplan stötte jag ihop med Benny Andersson, på Östermalmstorg med Dr. Alban. Jag kunde inte låta bli att reflektera en stund över det faktum att jag träffat populärkulturens ytterligheter på en och samma promenad. På Zink Grill hängde dessutom Alcazar...blev nästan lite overload i hjärnan när jag försökte placera dem på skalan. Närmare Dr. Alban än Benny Andersson i alla fall.

Och hur var det då på Zink? Jodå, det var bättre än förra gången - behövde inte sitta och se in i köket nu. Kunde inte låta bli att ta deras Steak Tartar igen för jag är ju så förtjust i råbiff! Och den var suverän. A kollade runt lite noggrannare i menyn och fick sig en god, halvmeterlång chorizo.

En fin kväll med god vän, rå oxfilé och goda husegna ölen Underdog!

Söndagen

Fatta!? Jag fick sova till 10.30!! Har inte hänt sedan vi fick barn. Tack kära övriga familj för denna ynnest! När jag väl skramlat igång var det dags att rota fram cyklarna ur trädgårdsboden. Lite roligt hur stolt man är varje höst efter optimerad fullpackning av boden med trädgårdsmöbler, cyklar, snöslungor etc. och hur lika arg man är på sig själv på vårkanten när man inser att Lillans cykel står längst in... Efter ett knölande och ålande och rätt mycket svordomar fick jag till slut fram barnens hojar och däcken pumpades snabbt. Till skolgården för säsongspremiär och träff med F:s kompis plus pappa. Riktigt mysigt. Och sen kom snöstormen...

Men vi hann faktiskt hem innan. Och där var det dags för källarröjning och upp med massor på vinden. Varpå jag givetvis ramlar ner från stegen och slår mig blågul på diverse kroppsdelar. Aj! Middag till slut - goda broccolisoppan och Frödinge ostkaka med olika sylter och vispgrädde. Åh, jag älskar verkligen denna dessert! Jordgubbs- och hjortronsylt funkade, men hallon kändes lite fel. Frödinges är helt OK, men aldrig ska jag glömma en gång i tiden när våra kunder i Tranås kom upp till kontoret i Gamla Stan med stora formar med hemgjord ostkaka. Lika hemlagad hjortronsylt därtill. Aldrig har det smakat godare.

Lördagen

Dagen började i en sån där skönt långsam takt som man så ofta saknar och så sällan får. Vi gjorde i princip ingenting fram till eftermiddagen då M åkte till Chokladfabriken för att fika med kompis och jag tog med mig ungarna hem till farmor och farfar för underbara hembakade semlor (som passade utmärkt för hetvägg). Hemma igen var det dags att göra oss fina och traska iväg till grannarnas inflyttningsfest i grymma etagelägenheten. Och vilket buffébord! Tapas-stuket med hembakat oliv- 0ch fetabröd, hemgjorda heta räkor (inget Ridderhielm-bjafs där inte!) och en massa annat godis. Goda förbubblet följdes av varma och fruktiga Inycon som passade utmärkt till maten. J kastade in handduken vid 21.30, så jag tog hem henne för nattning; missade tryfflar och jordgubbar. Men jag kan leva med det - maten innan var så ljuvligt god.

Fredagen

Ungarna ville ha spaghetti med färdigköttbullar till middag, vilket jag och M absolut inte ville. Men vi föll till föga för deras önskemål med ansatsen att det fick vara en del av fredagsmyset. Och beslutet var lätt att ta när jag kom ihåg att vi hade en burk kvar i frysen med skörden från i höstas, förvälld och klar. Så fram med den, koka in och pytsa i en klick smör. Lite vitlök och blanda med pastan. Riven parmesan och persilja på toppen - njutning.

Och vin hade vi hemma också! Närmare bestämt en flarra som vi köpte i Milano för nio år sedan, som skulle lagras till något tillfälle i framtiden. Som råkade bli i fredags, då. En 95:a av Sagrantino di Montefalco som bråkade rejält med tungan vid första smakningen - strävt och hög syra. Men efter första tuggan av den goda svamppastan ändrade vinet tack och lov karaktär och blev riktigt njutbart.

Sen var jag så trött, så trött. Somnade tidigt och drömde sköna drömmar om att ha en vingård i Italien.

Favoritdrink

Vännen K lärde oss denna alkoholfria drink som läskar skönt och som till och med får en inbiten spritman som jag att dricka. Sanbitter Röd tillsammans med god apelsinjuice et voilà! En halv flaska Sanbitter och fyll sedan på med juice (i normalstort dricksglas). Ikväll hade jag för första gången i en skvätt vodka också - nästan ännu godare! Perfekta snackset till: jordnötter.

Broder Daniel # 2

Har nu plöjt "When we were winning" från pärm till pärm. Så härligt att slutligen få ett sammanhang av de spridda minnesfragment jag har av BD. Fastnade direkt för "Luke Skywalker" när den kom, men knockades inte av bandet förrän "Broder Daniel Forever" släpptes 1998. En av mina absoluta favoritplattor alla tider. Det perfekta soundtracket till mitt liv just då, i den mentala misären efter ett kraschat förhållande. "I´ll be gone" är stor musik.

Söndagsmiddag

Lite håglös var jag allt, i affären i söndags. Vad tusan skulle vi äta till middag..? Men så plötsligt: i en hylla låg några paket med färsk fullkornspasta som bara ropade "kom och ta mig!". Sen snubblade jag över fin lammfärs och kvarnarna började mala. Fetaost visste jag fanns i kylen, fina tomater i källaren. Kanske lite zucchini och röd paprika därtill, grillade med tunna skivor av vitlök? Bra där!


Tomaternas behandling lärde jag mig av vännen C för länge sedan: dela i halvor, pytsa god olivolja över i sällskap med lite råsocker, flingsalt, svartpeppar och supertunna vitlöksskivor. Som pricken över i:et en kvist färsk timjan. Det hade jag inte hemma så det fick bli torkad. Sen tror jag att man skulle torka tomaterna sakta i ugn, på 75° i tre timmar. Den tiden hade jag inte i söndags, så det fick bli 2 timmar på 100° och med varmluft. Inte perfekta, men supergoda ändå.
Zucchinin och paprikan grillade jag på hög värme i stekpanna med en gnutta olivolja, tunna skivor av vitlök fick hänga med en kortis. Sen svalna i skål med flingsalt, svartpeppar och finfin olivolja som sällskap. Sist men inte minst tog jag mig an lammfärsen. Blandade denna med ägg, potatismjöl, riven vitlök, salt, vitpeppar och fetaost (tog undan lite smet till ungarnas järpar innan jag blandade i osten). Hade tänkt ha timjan också men glömde det mitt i inspirationsruset. Steka på medelvärme och sedan mogna i ugnen på 150° en stund.

Koka färskpastan gick snabbt och sedan upp på fat med de avsvalnade grönsakerna och perfekt smakbalanserade lammfärsjärparna. Aj, så gott!


Det blev en riktig järp-helg, kvällen innan blev vi bjudna på sanslöst goda nötfärsdito hos kära vännerna FW och C.

Jag faller pladask

Har tidigare övergivit min sedan barnsben inarbetade Ögon-kakao till förmån för Kung Markattas. Absolut bäst. Nu faller jag pladask för deras krossade tomater som ingick i en salsa jag bjöds på hos de kära vännerna igår kväll. Så köttiga tomater! Sån vacker färg! Synd bara att de är schweindyra...funderar på att beställa en pall direkt för att få ner priset. Om det nu går.

Broder Daniel

Jag kan fortfarande inte riktigt hantera att jag var tvungen att ställa in vistelsen på Way Out West i höstas och därmed missade Broder Daniels sista konsert. Men nu kommer en bok som lindrar såren en aning.

Snöööö!

M äger

Kolla senaste bilderna här. Hennes bildspråk är unikt och bäst.

Fredagskaka

I fredags hade vi lite efterskottsfödelsedagsmiddag för M, med hennes föräldrar samt syster på besök. Vi gjorde med gemensamma krafter (M, jag och hennes mor) en gooood fisksoppa till huvudrätt och därtill ett fint Levain-bröd från Gamla Enskede Bageri. M hade även gjort sin f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a tapenade som vi njöt av fullt ut. Till efterrätt blev det kaka från boken Vinterns söta, systrarna Eisenmans fortsättning på succén med Två systrars söta. Om ni inte har böckerna redan finns det inget att fundera över: skaffa! Kakan då...en mjuk pepparkaka med mascarpone- och messmörskräm samt hjortronsylt. Nåt så infernaliskt god!

Till soppan drack vi ett smörigt vitt, Catena Chardonnay. En fullträff!

Tre favoriter just nu

Empire of the Sun - "Empire of the Sun"

Jazmine Sullivan - "Fearless"

Jonathan Johansson - "En hand i himlen"

Äntligen!

Som jag har väntat på egensinnig svensk hip hop med spets, briljans och ett grymt flow! Zacke sopar banan.

Om man bara kommer ihåg att ta ut fisken ur frysen

Så kan det bli bra. I morse kom vi ihåg det och då hade jag fria händer att dra ihop en liten raring till middag när jag kom hem som blev riktigt jädrars god. Dessutom gick det snabbt. Kapkummel heter vårt nya fynd. OK att fiska, enligt MSC (även om jag inte riktigt kan släppa olustkänslan av att vi som rovdjur kastar oss över nya arter när de andra tagit slut) och fin till konsistens och smak - till skillnad från raggsockan Alaska Pollock.

Så vad gjorde jag då? Jo, en fin bechamel som jag sedan pluppade flytande hummerfond uti, tillsammans med saften från en halv citron, lite salt, vitpeppar, en näve riven parmesan samt en finriven, liten vitlöksklyfta. Ner med den tinade fisken i en smord gratängform och sedan såsen ovanuppå, därefter skjuts in i ugnen på 225 ° i 20 minuter. Riktigt rackarns gott med tillbehören kokt potatis, vitkålssallad och min absoluta favorit delikatess sesam.

Det verkar lösa sig

Uppropet på Facebook, till slut 483 medlemmar, fick effekt! Nu byggs en ny restaurang på samma plats i Älmhult. Power to the people! Eller...var det redan klart ändå? Sak samma - Saikok räddas!

Glassresan

Just den helgen som vi skulle fira farmor/gammelfarmor var det givetvis Göteborg Horse Show också. Så vi fick hotell i förskingringen, närmare bestämt i Örgryte. Men det var helt OK och som före-detta-pojkvän-till-flicka-som-tidigare-bodde-i-Örgryte kände jag mig relativt hemma. Och det bästa var ju att Lejonet & Björnens ursprungsbutik ligger ett stenkast från hotellet! Så dit travade vi mittemellan Universeum och fingörandet.

Jag hade fått för mig att hela rasket hade konkat, så glad blev jag när jag upptäckte att det inte var så. Förklaringen fick jag några dagar senare när jag hittade en artikel som berättade att gamle goe gubben Håkan Mild har tagit över verksamheten. Heja, heja!

Väl i butiken åt vi en massa glass. Mina gamla favoriter champagne- respektive citronsorbet slank rask ned, tätt åtföljda av bananchoklad och blåbärscheesecake. M tog även Tiramisu och barnen partajade loss på choklad och hallonglass. Och en massa karamellströssel. Först var jag lite sur över att min all-time-favourite bananglassen var borta, men bananchokladen räddade upp situationen. M föll också pladask för den. Hemma i Estocolmo igen bad M mig att finna den på BEA här i Enskede. Vis av erfarenheten att BEA har ungefär 0,2 % representation av Lejonet & Björnen, bad jag henne att curb sin enthusiasm a little bit. Men vad händer?? Längst ner, längst in i en av frysboxarna hittar jag två burkar med Lejonet & Björnens bananchokladglass! Inga andra sorter från nämnda tillverkare, bara dessa två. Jag lade beslag på bägge och funderade allvarligt på att köpa en Trisslott. Men sen glömde jag det.

Matresan

Förra helgen var vi i Göteborg för att fira M:s farmor som fyllde 100 år. Så häftigt! Telegram från Kungen & Silvia och stora balunsen med hela släkten på lördagskvällen. Barnen fick träffa tjugotalet sysslingar och hade riktigt roligt. Vi åkte ner redan fredag morgon, så att vi fick lite mer av kära Gbg. Efter att ha installerat oss på hotellet tog vi oss ner till stada och så sakteliga mot en av mina favoritrestauranger, Smaka. Ombord på vagnen såg jag när vi stannade vid Grönsakstorget en för mig ny chokladbutik på ett hörn, G Chocolat. Jag larmade den alltid lika chokladintresserade M och vi kastade oss av tillsammans med ungarna för att tio i sex ramla in i den finaste lilla butik.

Pralinerna innehöll en massa radikala fyllningar och de var också små konstverk. Jag fastnade för en spräcklig liten sak som jag tyvärr inte minns namnet på just nu. Men överlag var det mycket goda praliner och jag kan rekommendera ett besök nästa gång ni är i Götet.

Väl på Smaka fick vi ett bord i den lugna delen av restaurangen och jag tryckte på att de andra skulle prova husets berömda köttbullar. M och jag tog en fantastisk förrätt, gubbröra med äggula och smörstekt kavring och därtill en immande pilsner. 

Eftersom jag själv närmast överdoserat på Smakas köttbullar genom åren, slog jag i stället till med deras kåldolmar. Snajdigt potatismos och utsökt pressgurka sällskapade de mest charmerande dolmar och en perfekt skummad gräddsås. Jag smakade givetvis några köttbullar från de andra, men jag måste säga att min rätt satt helt rätt, om man säger så.

Tokigt mätta rullade vi tillbaka till hotellet och vi somnade sedan tidigt allihopa. Bra det, eftersom vi hade Universeum på agendan lördag förmiddag innan det var dags att klä sig fint och ta sig till festen. Barnen snabbspolade givetvis de vackra fiskarna och regnskogen bara för att jag hade bespetsat mig på en meditativ stund framför de gigantiska akvarierna. Lekrummet lockade mycket mer. Och det stället är ju riktigt riktigt bra för överenergiska barn! Så där blev vi i flera timmar. Vi lyckades dock få med oss de små rackarna till restaurangen för lunch och den blev faktiskt över förväntan. M och jag beställde havswallenbergare med dill- och citronsås. Lät gott, men när vi fick in en relativt torr fiskbiff och slafsigt upplagd sås slocknade min låga en hel del.

Döm om min förvåning när första tuggan avslöjade en jättegod wallenbergare och perfekt balanserad sås samt krispiga grönsaker. Så humöret blev på topp trots det första negativa synintrycket!

Utpumpade anlände vi till hotellet för att göra oss finfina. Vi hann med en sväng i hotellbaren med M:s kusiner innan taxi till la grand fête. Och den blev verkligen grandios. Höjdpunkten var när farmor, halvblind och halvdöv, ställde sig upp för att hålla ett välkomsttal. Jag blev riktigt rörd och imponerad. Maten och vinet höll hög klass. Förrätten, anklevermousse (en riktig höjdare!) glömde M att fotografera. Varmrätten, lax med tillbehör förevigades dock.

Liksom den sanslöst goda desserten - hjortronparfait i ett skal av vit choklad och med sås på dito choklad. Jösses vilken fullträff! Middagen var lång och tröttande för den lilla och gamla damen, så hon bröt upp redan vid elvasnåret. Vi passade på att smita då också med två fullständigt utschasade ungar. 

X2000 tillbaka till Stockholm på söndagen och en fullt godkänd räkmacka från bistron. Barnen åt fullkornsplättar, jag lyckades lägga vantarna på de två sista portionerna. Yesss!