En gång till om surströmming

Sen lägger jag ner för den här gången. Lovar. Förra helgen hade jag förmånen att få smaka privatproducerad surströmming från nånstans utanför Ö-vik som inte finns att tillgå i butik. Det var vänner ursprungligen från norröver som hade denna goda burk årgång 2006 i kylen. En mycket speciell upplevelse att få äta något så unikt av flera skäl. Smaken var väldigt fyllig, konsistensen rätt lös och på det hela taget väldigt gott och njutbart. Vi hade årets Måsens också som jämförelse och den var ytterst mild att äta efter. Kul!

Lergryta

Å nu så blir det sjuttital med Schlemmenkopf och Römertopf! I alla fall för mig kastar denna kokkonst mig tillbaka till barndomens kök på Artillerigatan med medaljongtapeter i brunt, orange och vitt samt nån typ av manchestergardiner (!) med stora orangea blommor mot brun bakgrund. Krasse på blöt bomull i fönstret och en stor röd plåtlampa över matbordet. Vän av historia skulle nog hävda att detta med lergryta går så långt tillbaka i tiden som människan har kunnat laga mat med hjälp av eld. Men jag kan inte erinra mig att ha varit med då, sålunda mina barndomsreflektioner. För M är läget ett helt annat. Hennes mammas lergrytor gick varma hela hennes uppväxt, gör det än idag och hon har själv lagat kyckling i lergryta regelbundet sedan hon flyttade hemifrån. När jag ramlade in i hennes liv fortsatte vanan och det är ett välkommet sätt att få ihop en god middag smidigt. Vi har en lergryta dedikerad för fågel och en - hittills oanvänd - som skall nyttjas för fisk. När jag tillagar kyckling blir det hyfsat gott. M och hennes mamma har handlaget i ryggmärgen och får till det så in i bänken gott. Principen är dock enkel. Blötlägg lergrytan (10-15 min) och förbered de grönsaker som önskas ingå - förslagsvis palsternacka, morot, lök, vitlöksklyftor (massor) och fänkål. Morötter och vitlöksklyftor kan vara hela, resten delas i fåtal bitar. Upp med lergrytan ur vattnet och sedan i med grönsakerna i botten och på med kycklingen (jag brukar skära bort överflödigt skinn och gumpen). Riv skalet av två apelsiner, dela dem i fjärdedelar och pressa saften över kycklingen. Stuffa sedan pippifågeln med så mycket av apelsinvraken som går (M brukar skära bort skalet - hävdar att det blir beskt, kanske därför hon är långt mycket bättre än jag på detta) och gnid in dess skinn med det rivna apelsinskalet. På med soja, salt, peppar och gärna en slatt med vodka eller annan sprit. Och varför inte några bitar med skalad ingefära också? Locket på och in i kall ugn för att sedan sätta tempen på 225 grader och lämna det hela i fred i 1½ timme för normalstor kyckling. Jepp, det tar tid; så att göra detta på helgen är väl ett hett tips. Men så har man ju typ en timme i lugn och ro innan det är dags att förebereda potatis/ris/cous cous/bulgur/quinoa... Anything goes.

Och till sist en varning om man inte vill sitta resten av kvällen med ömmande ansikte: öppna locket ifrån kroppen när lergrytan kommit ut från ugnen! Vis av erfarenhet...

Isterband igen

Ja, jag skrev ju tidigare nån gång om isterband med dillstuvad potatis. Nu har jag nog funnit de allra bästa. Och då har jag faktiskt letat ett bra tag. Bland annat i Örserum, en liten liten by vid väg 133 mellan Gränna och Tranås. Där finns en lanthandel som säljer fantastiska isterband över disk. Värt ett besök. Men de har nu fått stryk av Abrahamsons Charkuteri som säljer de finaste och mest välsmakande isterband jag hittills smakat, med perfekt balans mellan syra, sälta och köttsmak. Hittade dom samtidigt som jag var på jakt efter Jokkmokksfalu på Willy Ohlssons Eftr. i Östermalmshallen. Personalen var lite dryg, men om man kan leva med det så är det bara att köra.

Och på andra sidan jordklotet är det vinter

På väg mot vår, dock. E skickade mig denna bild från Chile och jag...måste...få....åka....skidor....snart.

Fredagslyx

Pecorino av bättre sort med tryffelhonung till. Spring och köp.

Slovakiska kalorier

Hemma i sällskap med influensa. Mindre roligt. I tillståndet mellan sömn och vaken driver tankarna iväg åt de mest oanade håll. Nyss landade jag i tidigt nittiotal och E:s 24 kvm på Gärdet. Balansen mellan totalt party och att skaffa sig en akademisk utbildning slog oftast över till det föregående och det blev allt som oftast hemma hos E som festen började med robusta och väldigt goda måltider från det slovakiska köket. E:s föräldrar tog sig från Tjeckoslovakien till Sverige 1968 och blev kvar - snudd på 25 år senare firade E triumfer i sin lilla lya med vad hans mamma hade lärt honom om mat för stora killar. Robust är bara förnamnet. Mat för tyngdlyftare är också en association som dyker upp i min skalle. Jag kan erinra mig fyra olika rätter som tillagades. Den allra mest förekommande hette något i stil med "schunkuve fliatschki" och bestod av kokt tagliatelle (inte helt slovakiskt om man säger så, men det närmaste vi kunde komma) blandad med creme fraiche och tärnad, konserverad kokt skinka samt en näve mejram och några pressade vitlöksklyftor. Och så förstås peppar och salt. Allt detta slängdes sedan upp på en smord ugnsplåt, på med en burk creme fraiche till på toppen och sedan in på hårdstekning i ugnen tills ytan var gratinerad och tagliatellen var knaprig.

En annan skön rätt som man kunde stå sig på i dagar efteråt benämndes något i stil med "hallouschki" och bestod i princip av fett. Och lite kolhydrater. Nån typ av lös knödelsmet anrättades med (kokt?) potatis, ägg, vetemjöl, mjölk och salt. Hälldes sedan i en typ av durkslag med centimeterstora hål som var placerad över en rejäl gryta med kokande saltat vatten. Små små knödlar alltså, som sedan blandades med rikligt av bulgarisk fetaost, mjuk i konsistensen och mild i smaken. På detta hade man sedan hårdstekta, knapriga isterkuber och skedvis av det flott som de släppte under stekningen. Och salt. Så här på pränt låter det helt galet, men det var fruktansvärt gott med kall pilsner till. Alkoholen bet inte särskilt hårt efter en sån måltid...

Mitt godaste minne från den här tiden utgörs av en rätt som E lagade endast en eller två gånger och jag kan tyvärr inte minnas i detalj hur man gjorde. Men det var en typ av ugnslåda med potatis, creme fraiche (?), nykokta rödbetor, hårdkokta ägg och stark korv i tjocka skivor. Var det saltgurka med i bilden också? Minns ej, men magiskt gott. Efter en hård natt kunde vi ses hemma hos E framåt eftermiddagen över rårakor med vitlök i. Stekta i mängder av olja och som sedan intogs a la minute med drivor av salt och stora glas röd mjölk. Sjukt gott det med och en perfekt återställare inför nya äventyr.

Jag saknar inte festandet men definitivt E och maten. Killen har ju slagit rot på andra sidan jordklotet, så det faller sig inte naturligt att ytterligare utforska det slovakiska köket. Men jag kanske ska ta en tur förbi hans mammas blomsterbutik och tigga till mig lite recept...

The Hives

Är fantastiska och förnekar sig inte. Nya singeln exploderar i mitt öra när jag hör den för första gången på radio. Passande titel dessutom - Tick Tick Boom.

Kul var det även att höra Howlin´ Pelle sommarprata. Boy, har den killen självförtroende, eller? Finns säkert på SR:s webb.

Fiskpudding

Husman igen! Och inte vilken rätt som helst utan nostalgitrippen fiskpudding, som trots sitt namn är en riktig njutning. Nostalgitripp? undrar vän av ordning. Jo, jag har kära minnen från min morfars kök, då han som barnvakt serverade mig och min syster denna rätt med skirat smör, riven morot och delikatessbröd till. Det är inte ofta jag orkar mig på att laga den själv, så varje gång jag hänger i Grebbestad cyklar jag till fiskbutiken och köper upp deras lager. Sjukt gott! Om andan faller på och solen står rätt skämmer jag bort mina kära med att knåpa ihop en egen - det lustiga är att även M har ett mycket gott förhållande till fiskpudding sedan barnsben. Nå, hur gör jag då? Kruxet är att det måste finnas risgröt att tillgå, och då snackar vi givetvis utan socker och kanel. Och i hur många butiker finns det? Rätt gissat - inga! Därför kokar jag snabbt ihop min egen med kanske 2 dl avorioris som åker ner i 4 dl sjudande gräddvatten (2,5 dl matlagningsgrädde + 1,5 dl vatten) och i sällskap med en fiskbuljongtärning. Sjuda tralala på svag värme under lock i 20 min och därefter vila från värmen i 5. Under tiden smörjer jag en ugnsfast form (glas/porslin/keramik - inte plåt!) modell halvmindre (1,5 liter?) och tinar ett torsk-/hoki-/koljablock i mikron. Givetvis blir det ännu bättre med 4-500 g färsk fisk, men om man nu inte har det så... Kör på fisken minutvis i mikron tills den är snudd på genomkokt. Gaffla ner i chunky bits i bunke och häll sedan på gröten, tätt följd av 2 ägg, en halv tesked salt och ett kryddmått vitpeppar. Rör runt ordentligt och stjälp därefter upp smeten i ugnsformen. Regna en matsked ströbröd över och klicka lite smör på det för att till sist skjutsa in det hela i ugnen på 225 grader i ca 30 minuter. Som sagt, skirat smör och riven morot till is a must enligt mitt sätt att se på saken. Ungarna har fortfarande inte accepterat riven morot, så som vanligt riskerar jag fingrar och lem i processen med att framställa stavar i stället. Men de äter fiskpudding med stor aptit! Mina kära älskade barn.

Robyn vs. Kleerup

Redan när "With every heartbeat" gick varm på P3 i våras älskade jag den. Nu, när Englandsframgångarna ger låten speltid igen, får jag fortfarande gåshud av denna anthem-soul. Robyn är ett geni.

Sommarminnen

C svalkar sig

Nyckelpigan är F & C:s grej...till skillnad från Vilda Musen. Inte smart av Bosse...

Nyckelpigan är definitivt inte J:s grej, trots sällskap av gudmor

Mycket bättre

Allra bäst

Batwoman

Prinsen

När M och jag fixar barnvakt för att gå ut och äta, hamnar vi nästan alltid på restaurang Prinsen. Visst har vi en diger lista på nya och spännande etableringar som hela tiden lockar. Men tryggheten går oftast före, vilket innebär att vi tar oss till denna pärla till bespisning. Murrmysig lokal, schysst och lite torr betjäning och sedan en helt grym meny. Jag har haft så många goda upplevelser på Prinsen och under en period var jag besatt av att efterhärma deras jordärtskockssoppa som var så len, så god och så exklusiv, att jag nästan inte tänkte på annat. Jag lyckades hyfsat men kom aldrig den innersta hemligheten på spåret. Men nu har jag ett gäng kockor planterade i trädgården (tack F & C!) som blivit meterhöga och som jag planerar att experimentera med under hösten. Skam den som ger sig.

Prinsen är i mångas ögon likställd med Biff Rydberg. Tänk att så enkel matlagning kan göra så gott! Jag efterapar även här deras ambitioner med kärleksfull stekning av löken till en mjuk, brunfärgad nyans med sötaktig arom, för munnen perfekt storlek på bitarna av potatis och oxfilé och därefter ett ägg av grovmalen senap blandad med vispad grädde vid sidan för att toppa med en äggula. Några varv med svartpepparkvarnen som sista ritual innan njutningen.

En vegetarisk variant som min mamma brukade göra när vi varit ute i svampskogen var att helt enkelt byta ut köttet mot blandad smörstekt svamp; karl-johan, smörsopp och kantarell var det mest, om jag inte missminner mig. Kanske en och annan blodriska ibland. Rackarns gott det med!

Barnkalas

Satt och kollade igenom mitt matfotoarkiv och hittade dessa raringar från vårens kalas. Inte särskilt genusneutrala, men det tar vi inget extra för! Dödskallekrav på F:s tårta, så M införskaffade chokladströssel. Jag gick i taket och påpekade relativt osmidigt att det för f-n inte någonsin har funnits en sjörövare som har haft bruna symboler (min kunskap i detta ämne är obefintlig, men även jag kan ha bestämda uppfattningar utan några som helst bakomliggande fakta). Dessutom upprördes jag över det faktum att det ju faktiskt finns svart strössel - lakritsströssel! M tittade lugnt på mig, skakade lätt på huvudet och påpekade att det nog är mer troligt att ett gäng femåringar uppskattar smaken av choklad än lakrits. Särskilt i kombination med chokladsmakande Non-Stop. Ridå för mig. Glad i hågen satte jag igång att rita mallar för att lägga på tårtan och sedan regna strössel över, tills jag insåg att det nog skulle bli rätt kladdigt. Så detta är gjort på fri hand! Stolt som en tupp.
J:s tårta blev också utformad efter hennes egna önskemål. Prinsessa. M köpte färdigfärgad marsipan och kavlade, skar och rullade i olika färger. Pricken över i med gul tårtpynt och Bosse som krullade till det ordentligt med krona på topp.

Veckoschema

Vardagsmat som barnen äter:

• Måndag: Lax i ugn, kokt potatis, gröna ärter och Kelda citronsås
• Tisdag: Ugnsgrillade kycklingklubbor, ris och grönsallad
• Onsdag: Köttbullar och stuvade makaroner, morotsstavar
• Torsdag: Fiskgratäng, kokt potatis och vitkålssallad
• Fredag: Kyckling- och nudelwok, grönsaker ingår efter behag!

Mygel på Arla?

Gode vännen O hävdade vid middagen igår kategoriskt och snudd på övertygande att Arla myglar med ekologiska mjölken. Den har inte separat produktionslina relativt "vanlig" mjölk utan blandas med denna när den når mjölkcentralen. Från säker källa inom branschen, påstår O. Det var inte bara Bosse som försökte övertyga honom om att Arla aldrig skulle våga äventyra sitt varumärke på detta sätt, dock utan framgång. När O är säker på något behövs det en Hummer i sidan för att rubba honom.
Om detta nu vore sanning, inställer sig frågan om vikten att över huvud taget uppmärksamma saken. Det finns väl värre saker att bli upprörd över!? Men håller man sig som jag ofta fast vid PRINCIPEN, ska Arla ha spöstraff om det stämmer. Var är Janne Josefsson när man som bäst behöver honom?

Smörrebröd

Det är så kul att hitta på små überaschungs för sina kära ibland. På svärmors land i somras var det typ fiskpinnar på menyn vilket jag verkligen inte var sugen på. Ungarnas favorit dock, så de lät sig väl smaka medan jag tog mig till Stavsnäshallen för att shoppa något gott. Kom hem med en nyinkommen hink Smålandskräftan (mycket goda, fick senare även bäst i test) och lite underlag för smörrebrödsliknande förrätt. Grovt och smörat mörkt bröd i botten och därpå skivad kokt färskpotatis - som vi lyckligtvis hade i kylen - i sällskap med god matjes, lätt creme fraiche och finklippt gräslök från kryddlandet. Egenodlat är ju så gott. Måste måste komma igång med det hemma i trädgården! Andra mackan proppade jag på supergod grillad rostbiff som jag fick skivad i affären och därpå mager potatissallad (bara 9% fett!) med en liten piffig persiljekvist som tingeling. Iskall pilsner och utsikt över Nämndöfjärden till det. Gråtläge.

Mail från moster

Pissaladière= pizza från Sydfrankrike med "hopsmält" lök, svarta oliver o ev sardeller

Moster igen

Måste ju även berätta att min moster gör världens godaste köttbullar. State of the art. Ska försöka klämma henne på recept och tillvägagångssätt för senare publicering.

Mosters kalas

Glad för min moster som inte behöver jobba mer och kan njuta av roliga resor tillsammans med sin man. Igår firade vi henne och ett digert buffébord lockade direkt efter att vi kommit in genom dörren. Jag lyckades bita ihop och uppföra mig såpass mycket att jag hälsade på alla innan jag högg in på härliga pizzasnittar med medelhavstema (hette något fint och franskt som jag absolut inte kan återkalla), laxrullar, chèvremums och andra snittar. Rosa bubbel till det. Kul! Till barnen fanns det enorma (då snackar vi size tjurtestiklar) kalkonköttbullar från Ingelsta uppträdda på tandpetare. En riktig hit för de små som snabbt tuggade i sig ett gäng. Jag kunde inte låta bli att fundera, där jag satt vid buffébordet - ja, jag hamnar ofta där - hur man tillverkar sådana jämna fina köttbullar med sån kastanjebrun lyster på ytan. Utan nån som helst inblick i industriell matproduktion jämför jag med mina egna stekta, som blir lite knaggliga och blandfärgade på ytan. Doppar de bollarna i färgämne? Slipas de först? Totalt okunnig på denna punkt, helt enkelt.

Anglofil

Men tyvärr inte när det gäller maten. I viss mån, kanske. Steak´n´kidney pie och Jamie Oliver är ju ljuspunkter i dimman, men den sistnämnde håller sig mestadels till ett av mina favoritkök - det italienska. Klok pojke. Asiatiskt och italienskt är ju inte så djärvt att föreslå som favoriter, men så är det för mig helt enkelt. Och så lite husman on top of that. Och junk food... Vad jag tänkte skriva om nu är min faiblesse för den nyaktuella TV-serien En förlorad värld a.k.a. Brideshead Revisited. M och jag har plöjt dvd-boxen de senaste veckorna och jag ser med sorg att det bara är en skiva kvar att avverka. När den kom 1981, var jag 12 år och kan väl inte säga att jag förstod alla övertydliga undertoner av katolicism och manlig kärlek. De tre-fyra första avsnitten var fascinerande med sina skildringar av lättjefulla dagar i Oxford och på slottet Brideshead. När det sedan sket sig big time och fallet utför inleddes, antar jag att jag inte följde serien med samma intresse. Vad som dock har etsat sig fast i minnet och som blev ett kärt återseende härom dagen, var den issvan fylld med kaviar som pièce de résistance vid cocktailpartyt som Charles Ryder och hans fru höll i sin hytt på atlantångaren som förde dem mot England. En vacker dag ska jag ha en sån. Issvan med kaviar, alltså. En atlantångare vore ju inte helt fel, men tänk så mycket koldioxid den släpper ut. Jag antar att min svaghet för champagne också har sin rot i intrycken från denna suveräna dramaserie. Värd att återse. Nästa år kommer en långfilm med Emma Thompson i rollen som lady Marchmain. Spännande.

Och jag vet - stören är utrotningshotad. Min issvan skall vara fylld med kravmärkt beluga.

Grillad fläskkarré

Vännerna O och A kom på besök i sommarstugan när det var som allra finast med sol och värme. Vi fiskade en hel del, men fick inte ens upp en ynka mört. Östersjön ligger risigt till, det är jag övertygad om. Läste en upprörande artikel i tidningen Vi om hur cyniska politiska beslut och lobbyverksamhet drar det stackars inhavet mot total kollaps. 1980 fanns det 700 000 ton levande, lekande torsk i Östersjön. Numera 80 000 ton. Ändå har EU för 2007 godkänt en fiskekvot på 60 000 ton torsk. Vilken normalt funtad person som helst inser att det är totalt vansinne. Läsplikt här.

Nu drog jag iväg åt ett helt annat håll...tillbaka till sommaren på Gräddö: kollegan och vännen O är en riktig drinkmaster. Jag har druckit många Bloody Mary´s, men hans hantverksmässiga matdrink slår alla. Definitivt. Killen kompromissar inte när det gäller råvaror, om man säger så. Rutinerad som han är från ett antal besök på Sweden Rock i Norje, hade han stuffat frysväskan full med isklampar och öl, så det bjöds även på iskalla pilsner i eftermiddagssolen. Till middag hade jag anammat rockerstemat och ville bjuda på köttig mat. Vad passar inte bättre än grillad fläskkarré, cole slaw och timjanstekt potatis? Okej, timjan är kanske inte så mycket rock, men så är jag ju också en väldigt mjuk kille innerst inne. Två kilo hel fläskkarré hade jag köpt tidigare i Stockholm, fryst in och använt som big big kylklamp vid resan upp till stugan. Nu tinad och fin, uppskuren i maffiga biffar och marinerad i plastpåse med Caj P, denna så trevliga ready-made när man hellre vill bada än stå i köket. B-grillen fungerade faktiskt utmärkt eftersom jag hade tålamod att vänta in perfekta glöden (blir så mycket lättare när vänner och drinkar finns att tillgå) och köttet fick sedan den tid det behövde. En lysande sommarkväll, helt enkelt.

Sen finns det ju de som har en helt annan syn på saken

http://video.feber.se/feber/art/26862/surstrmmingspremir/

Sissies...

Tisdagskalaset

Då var premiären avklarad! Det är en sådan njutning och under lilla ceremonin med att rensa strömmingen, lägga upp mandelpotatis och finhackad rödlök på tallriken och slutligen smöra en skiva hårt tunnbröd, har jag tunnelseende. Första tuggan är en rent extatisk upplevelse. Jag kan med ärlighet säga att detta är absolut det bästa jag vet i matväg - givetvis med förbehållet att endast äta ett fåtal gånger varje höst. Fortsättningen på måltiden är rätt intressant. Smakintrycken planar först ut, men vid kanske tredje strömmingen tar smaklökarna ny sats och njutningen förhöjs ytterligare.

Igår körde vi som jag tidigare nämnde Oscars och Måsens. Båda var riktigt riktigt bra, men jag håller nog Oscars en noslängd före med lite bättre konsistens och utpräglad umami. J höll dock på Måsens. Den hade fin smak men var enligt mig lite för fast i köttet. Kommer bli alldeles perfekt om den tillåts lagras till nästa säsong. Jag har två burkar till i kylen och överväger att låta dem bli kvar där i ett år. Till strömmingen drack vi Åbros kravmärkta ljusa lager Sigill (nr 1457). Verkligen perfekt! Ingen nubbe såhär på vardagen. Måltiden avslutades med en dessert signerad M, krusbärskompott varvad med vispgrädde och fina små kakor till. Perfekt med lite sötsyrligt som avslutning. Till sist var det dags att sova. Jag fick nöja mig med det minimala gästrummet, då jag typ svettades rödlök.

Rosa bubbel

Perfekt start på ett surströmmingskalas. Men mest för att fira de nygifta tu, P & J!

Baby Darth Vader

Måste bara pusha för M:s bildblogg

Hon gör så grymt snygga saker! Titta här.

Tisdagskalas

Surströmmingspremiären i söndags sköts framåt i tiden eftersom vännerna och surströmmingsentusiasterna P & J i helgen så sakteliga tog sig hem med bil från Italien och inte hann med ett söndagsevent. Så ikväll smäller det första gången! Syster kär har snäll som hon är accepterat denna ändring, avstår vardagskalas p.g.a skol- och dagisstarter, jobb och lite annat. Vi kör senare i höst i stället. M och barnen kommer att äta pasta med den goda köttfärssåsen som hon bereder som storkok nu under dagen. Hoppas även att ML hinner komma tillsammans med sina sköna ungar. Kan bli svårt då hon är på fotojobb i Grythyttan hela dagen...

Min mage kurrar redan förväntansfullt och kylen är fylld med burkar från olika salterier. Det blir nog Måsens och Oscars ikväll. Röda Ulven får anstå och idag ska jag på lunchen skaffa Borkbosuringen som tydligen säljs i Hötorghallen. Även den får vänta ett slag.

Färskpressad äppeljuice

Igår hittade jag färskpressad äppeljuice från Kiviks Musteri som var jobbigt god. Lite syrligare än Tropicana, men i stort sett jämnt skägg. Hur som helst, jag har nu lagt en kanelstång och kanske tio kardemummakärnor i en slatt vodka, säg 20 cl, och ska låta det dra några dagar för att sedan låta sprit och juice mötas i en shaker med lite florsocker som ringdomare. Återkommer med rapport om resultatet längre fram.

Laxsandwich

Som sagt, rasande trevlig sensommarfest hos grannarna igår! Knytkalas med kort varsel - vad göra då? Förra gången detta traditionsenliga samkväm inträffade lade vi upp parmaskinka lite kreativt på ett stort fat, ripplade balsamvinaigrette över samt slängde på ett fång körsbärstomater. Snyggt och gott ackompanjerat av nybakat dinkelbröd. Men denna gång kom M med idén att göra de goda laxsandwichars som vi rönt framgång med många gånger. Så vi köpte typ två meter formfranska, ett flak kallrökt lax och en balja med naturell cream cheese. Färskosten blandade jag med riven pepparrot (400 g ost och en liten tub pepparrot) så att den fick ett passande sting och kryddade så sparsamt med örtsalt och vitpeppar. Sedan tog det stora rostnings- och kantskärarracet vid. När det var klart bredde jag två fyrkanter med oströra, lade på en skön bit lax, slog ihop bröden och skapade med ett snabbt och effektivt snitt två snygga trekanter. Till slut hade vi en vacker hög på snyggt fat som vi med stolthet kunde komplettera ett i övrigt suveränt knytisbord med. Grillade kycklinglår! Västerbottenpaj! Köttbullar! Fetaostpaj! M.m, m.m... Och till kaffet hade värdinnan gjort pudrade citronrutor (från Annas Mat) som var gudomliga. Trevliga kvarter, det där. Och snart är ett fint litet hus till salu (dock inte vårt).

Böckling och äggröra

Riktig nattamat. Igår hade hungern inte återvänt till M och mig vid middagstid eftersom vi hade varit på strålande trevlig grannfest i Enskedes vackraste trädgård hela eftermiddagen. Så senare på kvällen beredde jag denna så enkla men goda maträtt. Rensade två fylliga och guldglänsande böcklingar omsorgsfullt, rörde ihop en äggröra med 5 ägg, 5 msk matlagningsgrädde samt vitpeppar och salt. Givetvis riktigt smör i kastrullen. Lade upp detta lite attraktivt på tallrik tillsammans med böcklingen, klippte över gräslök och spred en solfjäder av tomatklyftor vid sidan. Knäckebröd till det. Hade jag inte klämt några Coronas tidigare på dagen, hade en immande kall pilsner fått göra sällskap.

Skogssvamppanna # 2

Skönt ord, det där. Vi har ätit denna formidabla snabblösning lite väl ofta under sommaren. Men härom dagen piffade jag upp den genom att smälta ned en näve riven parmesan och riva i en vitlöksklyfta. Kycklinglårfilé som kött och gröngul tagliatelle därtill. Ett mustigt glas rödvin hade suttit som en sportkepa, men vinförrådet gapade tomt. Barnen åt som om de aldrig hade sett mat förut - eller så var det för att de hade fått svälta under dagen. Men det kan jag inte erinra mig.

Bugg # 2

Hittar inte lakritsbugg, kanske inte finns mer. Jag får leva med min suktan.

Kantarellkriget

Näe, så blodigt är det inte. Men M och jag kommer från olika kulturer rörande hur de nyplockade rackarna skall tillredas och vi har haft våra duster. I 9 fall av 10 går M segrande ur striden och det blir smörstekta chanterells på smörstekt toast. Oerhört gott det med, förstås. Stek bara bort vätskan, sedan i med smör och stek på tills svampen har fått fin yta. Salta något och vält upp på nämnda toast. Jag står egentligen för en annan riktning, nämligen gräddstuvade kantareller, gratinerade på vitt bröd med stark ost: Lägg de rensade svamparna i torr kastrull och koka in vätskan. På med vispgrädde, som ju är självredande, och därefter en nypa salt - kanske lite vitpeppar (beror på svampens styrka i smaken, smaka av). Fördela på rostat bröd och toppa med riven västerbotten/präst/cheddar. Gratinera snabbt i ugnen. Inte dumt det heller!

Tidigare i somras gick vi ut med från början morska barn i storskogen för svampjakt. Efter en timme med bara några ynka kantareller i korgen var både barnen och M rätt ute ur leken. Situationen blev inte bättre när vi mötte en familj med korgen full; flera liter av gyllengul skönhet. Är det något man inte skojar om med M så är det kantareller... Jag noterade det svarta molnet över hennes huvud och skickade genast hem alla utom mig själv för att sedan gå på känn åt ett helt annat håll. Tror ni att jag blev nöjd när jag efter en kvart hamnade vid en sådan där vacker glänta med tiotals pigga guldhattar i mossan? You bet. Glad i hågen kom jag hem utan att ha gått vilse och kvällen blev förträfflig.

Grilläventyr

Solig kväll i Roslagsstugan och jag bereder fina lammfärsbiffar med riven vitlök och timjan i smeten. Vi ska även grilla grönsaker och jag har skivat upp squash och aubergine samt delat några röda paprikor i fjärdedelar. Ner i plastpåse och på med olivolja för att sedan skakas runt. Vad händer sedan när grönsakerna väl är på grillen? Jo, Bosse får hjärnsläpp och går och gör något helt annat som absolut inte inbegriper att vaka över de sköra stackare som svettas på masugnslik bensinmacksbillig grill. Eller kanske var det ungarna som hittade på nåt hyss? Känns bättre att minnas det så. Nåväl, till slut inser jag mitt misstag och springer fram för att finna välkokta grönsaker med förkolnad grillyta. Förbannelser och sur sur Bosse som vill åka till Gräddös gatukök i stället. Men då kommer M:s styrka fram, som lugnet i stormen, och med finess gröper hon ur det kött ur squashen, auberginen och paprikorna som fortfarande är oförstört. Ner i mixer med vitlök, citron och fin olivolja, lite råsocker, salt och svartpeppar. Vips har vi en underbar grönsaksröra som vi parar med nedan nämnda chèvreröra (uppiffad med färska örter). Därtill varsamt (faktiskt) grillade lammfärsbiffar och timjansstekt färskpotatis. Riktigt riktigt fina kombinationer!

Allt som är ditt

Ruggigt bra låt med Säkert! Texten går rakt in och musiken ger mig gåshud.

Bugg

Lustigt, fick en omedelbar craving efter lakritsbugg. Undrar om den smakar som jag minns den?

Jokkmokksfalu del 2

Falukorvens konung/drottning är (enhälligt) korad! Länge leve den! Suveränt god. Vanlig mild eller lite skarpare basturökt för 125-145 kr kilot. Dyrt javisst, men otroligt bra kvalité. Korv till oss fyra för sexti spänn, så det blir ju inte alltför blodigt. Ungarna tryckte i sig av den milda tillsammans med idealmakaroner och jag måste tillstå att den passade bäst där. Den mer distinkta basturökta korven var suverän på sitt sätt, men passar nog bättre att steka på tillsammans med likaledes stekt ägg och potatis.

Test av surströmming

Aaaaah, nu är det dags!!! Jag skiter i kräftor (även om det kan vara gott ibland - provade kokta färska från Vättern för nån vecka sen, som var helt OK) bara jag får min surströmming. SvD:s test som finns här visar på en udda fågel, Borkbosuringen, som bäst i år. Min standardfirre från Höga Kusten ligger bra till, även om jag tyckte förra årets var mesig. Då höjde jag Kallax till skyarna medan samma märke från 2005 smakade raggsocka. Men om ni hittar en Kallax årgång 2006, är det nog värt att prova. Måsens fick högsta betyg i år i Aftonbladet, men medel i SvD - svårt. Klart är dock att de har snyggaste burken!
Jag har sakta fått växa in i denna så underbara kulinariska
höjdpunkt. Morfar som kom från Gävle hade varje höst surströmmingskalas där barnbarnen fick sitta i rummet bredvid och mumsa baconinlindade färsbiffar med pommes (verkligen en delikatess för barn - kolla i Vår Kokbok!). Men vid kanske 14 års ålder kunde jag inte stå emot och flyttade mig uppåt i värdekedjan till de vuxnas bord. Och sedan dess är jag fast. Inga utsvävningar - bara fisken, hårt tunnbröd med smör, rödlök och mandelpotatis. Måste väl erkänna att jag lämnat glaset med mjölk bakom mig och numera njuter en kall pilsner därtill. Kanske lite nubbe också, men har faktiskt inte hittat något brännvin som jag tycker passar perfekt.

M är mer än skeptisk till denna nationalrätt, men det hedrar henne att hon har provat ordentligt. På söndag smäller det första gången tillsammans med min lika inbitna syster. Hennes man L är också numer en anhängare - återstår bara barnen. Det lär väl visa sig med tiden.

Jokkmokksfalu

Ja, vad är det då för norrländsk falukorv jag yrar om? Har som sagt inte provat den själv ännu, men dras likt månen till jorden mot denna dyra produkt utifrån dess omtalade kvalitet. Tillverkas enbart på A-klassat kött och skall tydligen vara grymt god. Typ 140 kr kilot är hiskeligt jämfört med vad man är van att betala för dylik produkt, men jag bara måste prova! Återkommer med del 2 därefter. Läs mer om företaget här!

Återförsäljare i Stockholm:
Willy Ohlssons Eftr., Östermalmshallen
Daglivs, St Eriksgatan 34 - 36

Muskö Rökeri

Inte bara den underbara Väddöskinkan, utan även en oerhört god falukorv (hittills den bästa jag smakat - nu är det bara Jokkmokksfalu kvar att prova), rökt fläskfilé, grillkorv och annat kul. Rörande hemsida hittar du här.

Ljuva sommar

Jahaja. Tillbaka efter en inte fullt så solig semester som jag hoppats på, men o så skön ändå. Sex veckor tillsammans med barnen och M, bland annat i hyrda stugan i vackra Roslagen (som vi efter fyra veckor gav upp efter total mygginvasion) och sedan lite hopp till svärmor (bilden nedan är från hennes underbara badklippa som vi fick två riktigt riktigt fina dagar på, i 28-gradig värme och inte alls så mycket alger i vattnet) för att slutligen ta en helgrunda med F till mina föräldrar i Grebbestad. West coast på slutet alltså och oj vad härligt att efter två års frånvaro få vila ögonen på kala klippor med gråsilvriga sjöbodar och insprängd ljung i full violett blom; havets oändlighet där utanför och flyta som en kork i salt vatten med lyckligt tjoande F böjd över krabbhinkens egenfiskade små rackare.

Matupplevelserna har varit många och härliga, innovativa ibland med trasig spis utan fungerande ugn och bara två plattor. Jag vet inte riktigt var jag ska börja... Jo! På Väddö! Eller närmare bestämt Muskö rökeri - en liten gårdsverksamhet med butik som ligger mitt emellan Norrtälje och Grisslehamn, en kilometer in på avtagsvägen mot Simpnäs (följ skylten "Rökeri" - öppet tisdagkvällar efter 16.30). Vilken otroligt god alrökt skinka de har! Och då är det stora maffiga bitar skinka som hängs in i röken - inte nån formpressad fejk - innan rimmad i saltlag och till sist hårdrökt med alved. Nyrökt säljs den sedan på plats och det är en mjäll och fin skinka som nästan smälter på tungan. Den åldras tyvärr inte med den äran om man köper uppskivad i plastförpackning, men om man inte orkar åka upp till gårdsbutiken, finns den på ICA Maxi i Nacka. Kom ihåg att förbruka så snabbt som möjligt!

Vad kan man då använda denna läckerbit till? Som sagt hårdrökt, vilket kanske kan få vissa att backa. Men på färskt bröd med stark ost som konkurrent om smaklökarna och därtill en stark café au lait är en gudomlig fika. Eller bräckt i lite smör på rostat bröd och stekt ägg till lättlunch. På Gräddö valde jag att improvisera ihop en potatisomelett för två personer som blev fantastisk, enligt följande:

Finhacka 2-3 msk gräslök. Strimla några skivor Väddöskinka - kanske 100 gram. Skär upp 5-6 rejäla skivor av stark ost - Västerbotten, lagrad Präst eller dylikt. Skala och skiva 2-3 kokta potatisar. Vispa ihop 4 ägg med 4 msk vatten, en nypa salt och några varv på svartpepparkvarnen (alt. vitpeppar). Stek potatisskivorna gyllenbruna i olivolja, peta i lite mer olja och vält sedan i äggblandningen. Rör runt lite försiktigt med slev eller stekspade tills omeletten börjar stanna. Lägg på ostskivorna för att smälta ned och när stekytan sedan är vackert brungul (lyft försiktigt och kolla) och ovansidan upplevs ha en viss krämighet är det läge att sprinkla på skinkan och gräslöken för att sedan snyggt välta upp omeletten med en snygg vikning på ett serveringsfat. Första tillfället jag gjorde detta hade jag en fint fungerande teflonpanna och det blev kalassnyggt. Därefter fick jag till hands en mindre bra panna och resultatet fick mer likhet av Freddie Kruegers ansikte, men vafan - lika gott är det! M och jag delade denna omelett med stor njutning och härligt mogna körsbärstomater vid sidan om.

Det var det. Fortsättning med nya spännande recept följer inom den närmaste tiden. Tjing!