Halloween

Min återfunna vän C hade skräckiskalas för både vuxna och barn i lördags med en härlig buffé. Det som knockade mig totalt var "Blodiga fingrar". Likbleka avhuggna fingrar med blodiga naglar låg i en skål och tiggde om uppmärksamhet. Bosse som kan bli lite kaxig och jag-har-minsann-gjort-lumpen-som-sjukvårdare-och-skräms-inte-av-blod-attitydig provade givetvis glatt denna anrättning. Mjuk marsipan är ju gott. Men inuti fanns en överraskning...i form av såna därna chokladkex-pinnar. Det blev riktigt läbbigt när man fick känslan av att tugga igenom ett ben. Fullkomligt lysande!

(Nageln tillverkades av mandelspån med röd karamellfärg)

Veckoschema 44

Oj, denna vecka blir körig med mycket på jobbet och febrig M!
Vi lyckades knåpa ihop ett veckoschema ändå; mycket upprepning:

• Måndag: Spaghetti och köttfärssås (ur frysen), vitkålssallad
• Tisdag: Kyckling i curry, morotsstavar
• Onsdag: Grönsakssoppa och plättar
• Torsdag: Dubbelpanerad Hokifilé, potatis, kall sås och gröna ärtor (ja, det blev inte denna rätt i fredags - jag köpte gott på vägen hem i stället)
• Fredag: Helgmys med italienskt tema (F:s önskemål) - inget bestämt än

Och sen blev det rester

Jag hade ju köpt en maffig 2,5-kilosbit av fläskkarré, så det blev en del över. Vi har nada plats i frysen och det enda som fanns att göra var att steka upp allt. Måndagen blev hemmajobbardag, och jag brassade ihop ännu en GI-inspirerad måltid som lunch till M och mig. Kokade rött ekologiskt råris (45 minuter!) och sedan lite morot och broccoli (körde den i mikron med lite vatten i botten på ett fat - smart!). Hackade upp återstoden av fläskkarrén och stekte på bitarna en stund för att sedan ha i riset och grönsakerna. När allt var genomvarmt hällde jag över den steksky som var kvar och värmde på igen. Otroligt gott.

Kalas för C

I söndags hade vi familjen W/L på middag för ett sent födelsedagsfirande. Kvällen innan hade jag lite tankar om förrätt och fick plötsligt en vision...sant, faktiskt. Kallrökt lax, med ett lätt stryk av wasabipasta på insidan, som lindades runt ett knippe stavar av rättika och sedan en reduktion av japansk soja, sirap och sweet chili (typ 4:1:1) runt omkring. Eftersom jag vet C:s faibless för asiatiskt beslöt jag mig för att prova. Och det blev bra. Riktigt rackarns bra. Även om jag måste öva på min uppläggningskonst.

Efter detta körde jag de gooooda fläskkarréerna som jag brynte på snabbt och lade ner i ugnsform efter lite salt och vitpeppar. På med några rejäla skvättar japansk soja och sedan pudra med farinsocker. 2 kanelstänger, 3-4 stjärnanis och 2 krossade vitlöksklyftor runt omkring och därefter på med folie innan skjuts in i ugnen på 225 grader i...säg en kvart. Köttet fick sällskap med nakenhavre (som jag kokt innan - kanske 4 dl i torrt format till fyra personer), snabbt uppstekt i lite olja tillsammans med finskuren röd chili, skuren vårlök och finhackad vitlök. Ner i skål och blanda runt tillsammans med en kruka thaibasilika (grovt hackad) och en näve pistagenötter. Och så den fantastiska stekskyn (sila av från ugnsformen)! Jag kan bara rekommendera att ge sig på detta recept. Och än så länge rätt så mycket GI! Men inte efterrätten. Som M var bas för. Och den blev utsökt; vit chokladkladdkaka med färska hallon i kompis med små mörka kladdkakepyramider, vaniljglass och slät hallonsås. M är ett geni.

Och den här får man inte missa

Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Nu har jag fått veta varför det luktar sopor när man öppnar Mamma Scans köttbullar...

Läs även här och här. Gårdagens nyheter? Absolut. Men så viktigt att det tål att upprepas.

GI-matlagning

I lördags var jag på GI-matlagningskurs tillsammans med C och hennes kompis. Cathrine Schück höll denna på Medborgarskolan och det var...omvälvande. När vi kom in i salen möttes vi av ett dignande bord med grönsaker och andra GI-okejade råvaror - en vacker syn. Fru (?) Schück hade även bullat upp med frukost bestående av sådär tysk råglimpa, ost och groddar samt naturell yoghurt med boveteflingor och frysta blåbär. Jag har ju aldrig egentligen kunnat med denna typ av inriktning på kosthållning, men jag upprätthöll ett öppet sinne och tyckte faktiskt att frullen smakade helt OK. Anledningen till att jag på stående fot frågade C om jag kunde följa med henne på kursen när hon berättade om den, är att jag nog har haft en rätt fördomsfull syn på GI-kost. Att det inte ska smaka gott och vara kul att laga. Så fel jag hade. Kursen inleddes med nån sorts föreläsning av Schückan och hon var rätt balanserat frälst i detta. Jag hade aldrig hört talas om henne innan (min syster tycker att jag är ett spån) men förstår att hon är ett tungt namn inom denna skola. Och det är ju lite coolt att hon drev Restaurang Gourmet en gång i tiden.

Ibland kände jag i och för sig att hon balanserade nära gränsen till flåshurtig, men på det hela taget förstod jag mycket av vådan med snabba kolhydrater och annat onyttigt som jag stoppar i mig regelbundet. Det är ju så, att mitt blodsocker åker jojo under dagen och kan jag bara jämna ut dessa tvära kast har jag vunnit mycket. Cathrine Schück liknade detta vid att konstant slå av och på en bilmotor. Hur länge mår den bilen bra? Jag köper det resonemanget och vill gärna hitta en sundare kosthållning så att jag kan få ett bra liv. Jag köper också väldigt gärna att riktigt smör är långt bättre än margarin för kroppen. Men svårt att ta till mig att komjölk tydligen är rena giftet, eller nåt. Mest för kvinnor dock.

De av er som följt min blogg kan med lätthet konstatera att maten jag lagar och äter inte är mycket GI. Och jag lär inte slå om och bli en fundamentalist, i synnerhet inte mot barnen. Men jag kommer nog forsättningsvis att sträva efter att blanda upp min traditionella kost med nyttigare alternativ samt försöka lägga tyngdpunkten på grönsaker, protein och långsamma kolhydrater. Tiden får utvisa hur det går med det. Men vad mycket kul saker det finns! Jag hade aldrig hört talas om Kamut, Emmer, Nakenhavre m.m. Jätteroliga och goda bekantskaper. Linser och bönor i alla slag är helt OK och det går att göra riktigt goda kombinationer med mycket fantasi och roliga kryddor. På kursen fick jag först nöjet att fippla ihop en GI-chokladmoussetårta med mandelbotten och den blev utsökt god. Vi gjorde så många olika rätter så jag kan inte med att redogöra för dem i detalj här och nu. Jag får väl sippra ut lite nyttigare recept då och då - håll utkik! Det var jag och en äldre herre vars dotter var med på kursen som representerade det manliga könet. Sen var det typ tolv tjejer. Väldigt typisk, eller hur?

Familjemiddag på dagis

Det blev en kul och totalkaosig tillställning med mycket och god mat. Delad förstaplats för matbidragen från Eritrea och Kurdistan! Fantastisk mat med rätt kärlek i kryddningen. På andra plats kom definitivt dagiskompisen M:s föräldrar som är toppkockar (braaa kompis, F, fortsätt så!) med en underbar Bouef Bourgign...Boeuf Bor...äh, jag kan verkligen inte stava till det - Burgundisk gryta, helt enkelt. Totalmört kött och fina smaker i kompis med en mandelpotatispuré som hade perfekt sälta och smörsmak. Vi gjorde en vacker pastasallad med trefärgade skruvar, ruccola, babyspenat, isberg, gula och röda cocktailtomater, gurka, röd paprika och grillad kyckling. Rödlök och rädisor i skålar bredvid och så en god balsamvinaigrette på det. Mycket lyckad. Men jag kom på nu att vi glömde majskornen... Jaja.

Vinaigretten ställde till det för mig när jag med fem minuter till godo tappade och krossade flaskan på hallmattan. Lyckades rädda hälften men blev förstås tvungen att direkt sanera bort kladd och glasbitar. Vilket givetvis innebar att jag precis missade Knyttebarnens framträdande som de repeterat hela hösten.

Jag blev ruggigt ledsen och det gjorde dubbelt ont att få veta att F blev väldigt besviken när han inte såg mig i publiken. Lyckligtvis filmade M det mesta och i morgon skall F visa mig allt på datorn. Så det känns OK på det stora hela, men inte helt.

Dubbelpanerad fisk

Vafan är nu det, kanske vän av oordning frågar sig. Eller så kanske alla vet. Men nu har jag ju gett mig in på att förklara saken, så då är det bara att köra! Enkelt - fiskbitarna doppas först i mjöl. Därefter ner i uppvispat ägg. Sist men inte minst i ströbröd uppblandat med de kryddor som föredras, själv kör jag mest salt och peppar. Bryn i smör tills vätskan börjar lämna firren, då är det klart!
Stray bread är inte så dyrt att köpa. Men smart är att som min moder alltid gjort torka och spara brödskalkar för att sedan mortla efter behov. Men det kräver ju förstås en mortel. Går i och för sig lika bra med matberedare fesstås!

Veckoschema 43

• Måndag: Kelda tomatsoppa med makaroner, plättar
• Tisdag: Familjemiddag på dagis! Vi tar med pastasallad med kyckling och kassler
• Onsdag: Ugnsgrillade kycklingklubbor, potatis och grönsallad
• Torsdag: Spaghetti och köttfärssås, gurkstavar
• Fredag: Dubbelpanerad Hokifilé, potatis, kall sås (creme fraiche/majonäs/dill, typ) och grönsallad

Heinz vs. Felix: 1-1

Nu har det blivit delat läger. F håller sig enbart till sin namnes ketchup. J däremot, vägrar sedan första försöket med Felix att ta något annat än Heinz ketchup i sin mun. M hakar på hennes spår, medan jag hyser blandade känslor. Felix är tomatigare och sötare, passar bra till varm korv. I övriga rätter som tövar ketchup vill jag fortsätta med vinägrigare Heinzi. Så nu är det dubbelkommando här hemma!

Merguez med rödbets- och chèvrerösti

Nu är jag lite stolt. Denna rätt har jag hittat på själv. Och det blev gott! Mycket gott. Jag orkade aldrig ta mig till Saluhallen idag, så jag tog en sväng förbi Matlust i Gamla Enskede efter att ha hämtat barnen på dagis. Där hade de attraktiva merguez som bara väntade på att få följa med hem. Så tre av dem gjorde så. Lagade först kyckling och tagliatelle till F och J innan jag slog mig in på att grovriva en morot, två (fasta) potatisar, en palsternacka, en liten lök och två (okokta) rödbetor. Detta blandade jag sedan med en finriven vitlök, ett kryddmått torkad timjan samt ett kryddmått salt respektive vitpeppar. Typ. Det flög nog i lite örtsalt också. Tjoff ned i het och oljad panna för att sedan brynas på medelvärme i 5-10 minuter (tog hjälp av ett lock för att få det snabbare genomkokt). Sedan på med chunks of chèvre som M hade tagit bort "skalet" på och som tilläts smälta ned i röstin:

Sedan var det dags för konststycket att vända på den kära röstin. Gick sisådär. Jag hade smort in ett stort lock med olivolja så att den skulle glida av ordentligt. Problemet var bara att det hade stekt fast. Men så går det när man envisas med att använda en stekpanna som för länge sedan borde ha körts till tippen... Nåväl, efter svordomar och stekspadsbearbetning samt benäget bistånd från M lyckades jag välta upp röstin i locket och sedan låta den glida tillbaka med ostekta sidan nedåt. Tryck tryck med stekspaden för att återfå fina platta formen och sedan steka 5 minuter till. Voila!

Det blev ruggigt gott där korvens lamm-, spiskummin- och koriandersmaker gifte sig finfint med rotfrukternas sötma och getostens karaktär. Jag är ett geni.

Stadshus-junkie

Aah, fredag kväll och mys med M efter att barnen har somnat. Vilket innebär att jag sitter och bloggar med Beirut (Gulag Orkestar!) i lurarna medan M letar roliga dessertrecept på nedervåningen. Men det är just vad vi vill göra just nu och mysigt på sitt sätt. Torsdag morgon åkte jag åter upp till Gävle för att fortsätta gå på konferens. Stannade över natten då det var stora middagen på kvällen. Och var var den då? Jo, i Stadshuset förstås! Börjar bli en vana. Min kollega hade dessutom bullat upp till förfest på sitt hotellrum och bjöd in mig tillsammans med några av hennes tidigare kurs- och arbetskamrater som även deltog på konferensen i egenskap av presumtiva kunder och arga konkurrenter till mig. Så det blev en intressant dialog där jag vägde mina ord när jag chit-chat-pratade med tjejen som innehar en viktig position på en för mig intressant marknad medan värsta konkurrenten satt bredvid och spetsade öronen. Crostini med tapenade slank ner tillsammans med champagne innan vi försenade tog oss till Stadshuset. Vilken cool lokal! Högt i tak och gyllene väggar med stora speglar och pelare i relief med joniska kolonner. Maten var riktigt budget och smakade i princip ingenting - inleddes med en ursäkt till förrätt bestående av kavring påbredd med färskost/kräftskärt/dill-blandning utan smak. Därefter fläskfilé som föreföll formpressad med sås och potatis. Efterrätten var pannacotta som knappt gick att penetrera med skeden, så det var nog liiite för mycket gelatin där. Jaja. Sällskapet gick inte att klaga på i alla fall och när taffeln bröts ramlade vi vidare till innestället no. 1 i Gävle - Heartbreak Hotel. Ingen dansade när vi kom, så då gjorde vi det i stället. Konkurrenttjejen var riktigt vass och jag trodde inte mina ögon när hon plötsligt började hjula fram och tillbaka framför mig. Surreal... Stammisarna uppskattade dock detta och började jubla och applådera. Charmerande galet på nåt sätt. Så fortsatte det tills jag smet tillbaka till hotellet vid halv ett. Den stora behållningen blev att min kollega imponerades av att jag inte tappade henne i golvet - som tydligen andra snubbar lyckats med - när jag snitsigt och på tangomanér välte ned henne över benet. Självklart inte.

En halvmeter Gefle

Idag var jag uppe i Gävle och höll föredrag på konferens. Liksom alla talare fick jag en present som tack för min insats, nämligen "En halvmeter Gefle". Lätt misstänksam tog jag emot gåvan under applåder och fick verkligen en avlång kartong med decimeterskala på utsidan som uppgick till fem stycken. Varför misstänksam? Jo, jag blev lite orolig över att innehållet skulle utgöras av ett fång av traktens specialitet, långkorv. Så var dock icke fallet, utan givetvis en radda av för staden utmärkande produkter, fint förpackade på rad.

Först två små halmjulbockar och en ask tändstickor (fyndigt!) som följdes av en ask Läkerol. Därefter konfekt från Gefles Chocolaterie i sällskap med en svart ask formad som en hockeypuck med Brynäs-loggan på, innehållandes lakritstabletter. En nyckelkedja med ett litet leksaksånglok (de är tydligen stolta över sin järnvägstradition) övergick till en påse Ahlgrens bilar och slutligen en kartong Gevalia Cappuccino-pulver (10 koppar, osötat). Wow, liksom.

Tåg hem och jag fick äntligen åka på övervåningen av de däringa nya regionaltågen! Jag kan inte riktigt förklara varför det var så roligt. Men det var det. Fick dessutom lite bättre vy över Tierp och kunde för första gången konstatera att det faktiskt finns lite schyssta (och stora) kåkar där, inte bara betongbunkercentrum från sextiotalet. En kvinna i sätet bredvid mig uppvisade en intressant kosthållning: clementin och en ask kittost - Blå Castello tror jag att det stod. Denna åt hon direkt ur folien i stora tuggor (riktigt stora) för att sedan övergå till citrusen. Atkins, eller nåt? Jag är väl inte den att döma, men jag blev lite lätt illamående.

Kycklingfärsbiffar

Det är ju så bra med kycklingfärs! Härom veckan lagade vi dessa biffar till hela familjen och det blev mighty gott med ris, grönsaker och sweet chili till. För oss fyra och till matlåda tog jag 2 x 350 g kycklingfärs och blandade med ett ägg, två finrivna vitlöksklyftor, en liten och grovriven gul lök, några stänk teriyakimarinad (kanske 2 msk), två matskedar potatismjöl, lite salt och slutligen vitpeppar. Värmde sedan på en stekpanna med rapsolja och några droppar sesamolja för att snabbt steka små biffar som jag slattade upp i pannan med hjälp av en slev (tryckte till dom lite på toppen därefter). In med de färdiga biffarna i ugnen under folie på kanske 200 grader ca 15 minuter. Parallellt med detta wokade jag allehanda grönsaker (broccoli, röd parika, morot, rödlök, vitlök, bambuskott, groddar, svamp) med lite teriyaki-tillsats samt kokade ris.

Dessa biffar blev snälla och lena så att barnen kunde äta utan besvär. Men man kan ju krydda upp dem med lite av varje, exempelvis ingefära/lime/chili/koriander/vitlök eller kanel/garam masala/spiskummin etc. Min patenterade "thaiziki" till förstnämnda kryddning, kanske en cocossås med kycklingfond, lök och ytterligare av the magic three som bas till den sistnämnda?

Mail från M

Hej baby,
Teaffären jag var inne på kändes ny och inspirerande på något sätt.
Dessutom gamla skolkompisar till mig. Jag tänkte ett tag lägga ut en länk till dem från min blogg för att de också hade så snygga förpackningar, men inser att bilden behöver lite mer text än vad jag kör med, dessutom ser inte så många min blogg. Om du vill kan du lägga ut bilden på din blogg istället. De var dessutom mycket serviceminded.
Jag fick provsmaka (d.v.s. han bryggde) två olika sorter gröna teer m.m. här är en bild i alla fall. Stället heter In the mood for tea, är även deras namn på hemsidan.
Puss/
m

Här finns dom.
M:s blogg.

Manu Chao

Igår var FW och jag på denne spanske fransmans konsert på Hovet. Det var alldeles fantastiskt. Sån energi. Sån intensitet. Så tajt! Jag blev helt tagen och får fortfarande gåshud när jag tänker på hur hela Hovet gungade och skrek. Lyssna på Radio Bemba Sound System, så får du en smak av hur det kan låta. Finns på en Deezer nära dig.

Veckoschema 42

• Måndag: Mme Junods fisk, uppiffad med citron och dragon, kokt potatis och morotsstavar
• Tisdag: Kyckling i lergryta, cous cous
• Onsdag: Stekt falukorv och stuvade makaroner, grönsallad
• Torsdag: Gräddstuvad pyttipanna, tomatsallad
• Fredag: Nåt gott från Saluhallen (barnen får stekt kyckling och pasta...eller kanske fiskpinnar)

En macka till

Sen räcker det för den här gången. Gå in på Sturehof, sätt dig vid ett bord och säg "Dalarömacka". Hel eller halv. Det finns få måltider som så uttalat skriker efter iskall öl och nubbe. Det går givetvis lika bra att göra den hemma. Börja med att rensa och ta fram filéerna från två (nyrökta) böcklingar. Smöra sedan en skiva kavring och fördela fisken över den lite snyggt. Placera en matsked sikrom i mitten och gör en liten grop där en äggula tillåts vila. Strössla en matsked finhackad rödlök samt en matsked dito gräslök över alltihopa. Servera med en citronklyfta. Och som sagt - en immande kall pilsner och en liten jamare sitter som en smäck därtill.

Egentligen ska det vara Dalarölimpa i botten, men jag har åtminstone ingen aning var man finner detta bröd utanför byn själv så det får bli kavring.

Ostmackans lov

I söndags var vi som tidigare nämnts trötta och sega. Veckohandlingen efter lunch gick smärtfritt med barnen på ICA-dagis som de gillar så mycket, medan jag och M zoomade runt i butiken i färd med att fylla kundvagnen. Oddsen för en hemmaeftermiddag med barnfilm var inte särskilt höga, men när jag satt i bilen på vägen hem slogs jag av det fina vädret och viljan att vara ute i det fria. Föreslog utflykt till Nyckelviken och dess djur, utrustade med mackor och varm choklad till mellis. Bifall. Snabbt hem och in med maten, bre mackor och tanka termosen full med varm cioccolato. Sedan iväg österut igen och leta parkeringsplats vid så enormt populära Nyckelviken. Jag ställde bilen halvvägs upp i naturen och undrade lite hur fjädringen skulle må så på sniskan, men det gick bra. Promenix ner till kor, kaniner, höns, grisar m.m. Vi hittade en fin plats i solen och lyckades få ungarna att sitta ner så länge att de faktiskt åt och drack upp. Mysigt! Ibland har jag total barnsmak och att få doppa en macka med karaktärsfast ost (ja det kanske inte är så mycket barn, men i alla fall) i varm choklad, ute i naturen med lite kyliga stråk i luften...det är så innerligt trevligt.

Räkmacka

Har jag glidit på i större delen av mitt liv, känns det som. Men nu börjar jag faktiskt känna mig lite vuxen. Kul att komma på det innan fyrtiostrecket. När det gäller räkmacka IRL gjorde M och jag en varsin sådan i söndags, när tröttheten och gottsuget ledde till att vi satsade på plockmat i stället för vällagad. Barnen fick fiskpinnar. Och hur låter det, egentligen? Inte så farligt faktiskt, de gillar fiskpinnar big time. Och nu har jag krupit till korset och börjat köpa "godkända" Alaska Pollock-pinnar, så det känns lite bättre för samvetet. Men man kan ju undra lite över det sunda i att kasta sig över en annan stackars art när torsken börjar ta slut. Vad gör vi när A.P är borta? Hm...

Räkmackan blev rysargod på grund av bra kvalitet på både avocado och räkor. Det är inte ofta man får tag på välsmakande avocado; icke-smakande är väl mer regel. Men just senast blev det fina gröningar från Sydafrika som hade den där perfekta balansen mellan sötma och beskhet. Skivade på toast och sedan stora välsmakande räkor som komplement till Skagenröra från delikatessdisken på ICA Maxi. Inte Lisas, men den gick an. Några droppar citron och ett gäng varv på svartpepparkvarnen och därefter sann njutning. Vi toppade detta med den enkla men ack så goda toasten med kallrökt lax, citron och svartpeppar. Nada mas. Så gott! Blev nästan lite pilsnersugen. Men det hade jag fått nog av eftermiddagen och kvällen innan.

Sen var M mätt. Jag jobbade vidare med gorgonzola, salami, ciabatta och soltorkade körsbärstomater. Supergott men helt onödigt. Jag blev tokmätt och lätt illamående. Typiskt mig.

Det slog mig plötsligt hur oförtjänt dåligt rykte avocado och räkor har i vissa kretsar. Jag läste nån artikel för rätt länge sedan skriven av nån vedertagen skribent (oooh, dålig källhänvisning!) som raljerade över sjuttiotalsekot från just dessa födoämnen - hur gemene, och gråtråkige, man försökte liva upp fredagkvällarna med räkor och vitt vin. Och då i sällskap med "nyheten" avocado. Vafan!? God mat är god mat och måste väl inte sättas in i en kontext som bygger på nån sorts förakt för "den lilla människan" och dess försök att liva upp en stereotypstämplad tillvaro? OK, jag reagerar kanske tio år för sent och på något som kanske inte ens är ett problem. Men vad jag vill få fram handlar om att vanlighet och enkelhet kan vara mycket tillfredsställande lägen i livet.

Deezer

Jag skiter i Facebook. Här kan jag spendera min tid! Suveränt tips från FW, en online-jukebox av rang. I och för sig inte den allra senaste musiken, men jag fick ett kärt återseende med EPMD:s "So wat cha sayin´" från "Unfinished Business" och även N.W.A:s "Straight Outta Compton". Kul! Och så är man ju inte olaglig heller.

Kalajs

I lördags var det stormiddag för att fira O:s 35-årsdag som infaller idag (hurra, hurra, HURRAAA! - skånsk trefaldigt till skåningen, helt enkelt). Jag fick en idé om höstmeny som O godkände på stående fot förra veckan och han shoppade sedan loss medan jag fick M:s godkännande att åka ut tidigare efter ungarnas tennis på lördagen och hjälpa till (farmor och farfar tog sedan hand om guldklimparna mot kvällen så att M kunde ansluta). Vi fick en fin eftermiddag i köket med koncentrerat matlagande och tid för att snacka om allt det där som vi inte har hunnit snacka om på så länge. Stora vinsten för mig även om kvällen också blev oerhört lyckad. Givetvis glömde jag att ta med mig kameran, så det här blir enbart skrivna ordets makt.
Vad lagade vi då? Jo, till förrätt blev det jordärtskockssoppa med baconflis, parmesanchips och lite tryffelolja stilfullt ripplat vid servering. Därefter helgrillad entrecote, potatis/rotfruktsgratäng och rödvinssås med en fräsch grönsallad vid sidan. Efterrätten den oerhört goda men inte så tunga vita chokladkrämen från "Två systrars söta" som M gör så himla bra.

Till soppan googlade jag fram ett recept som funkade finfint. Givetvis kan jag inte finna det nu, men det finns hur många som helst. Den vi gjorde baserades på kockorna sällskapade av lök och palsternacka, grönsaksbuljong och vispgrädde. Tillbehören är vedertagna, men tryffeloljan känner jag nog att det är min egen idé, rätta mig om jag har fel. Det gäller dock att vara väldigt försiktig och bara rippla några droppar från liten tesked - annars smakar det bensin, typ. Eller som en av gästerna ropade när vi började servera: "det luktar gas!". Vi kunde snabbt lugna henne och det blev sjukt gott till förrätt.

Till potatisgratängen satte vi även palsternacka, morot och lite jordärtskocka, vilket blev lyckat till av O omsorgsfullt grillad entrecote. Rödvinssåsen blev mitt lilla projekt och jag pulade rätt länge med den. Två pannor av Aussie Red fick koka in till dryga litern med rätt mycket av grovhackade grönsaker (rotselleri, palsternacka, morot, lök, vitlök), ett-två lagerblad, svartpepparkorn och en kanelstång. Sedan silades all fast materia bort och smaksättning under kontinuerlig avsmakning tog vid med soja, mörk oxbuljong och råsocker. Jag tror det trillade i lite sweet chili också...och lite sirap... Ytterligare lite reducering av mängden och sedan redning med Beurre Manier (mjukt smör och mjöl, 50/50, rört samman till pasta). Det blev en förbannat god sås!

Vi lyckades även skrapa ihop sjutton kaffekoppar under förberedelserna och fyllde dem med vit chokladkräm. Till serveringen hade vi sedan på björnbär och hallon och avslutade med att pudra över florsocker. Snyggt. Supergott. Och inte alltför tungt efter mastig mat.

Alla verkade översvallande nöjda med maten. Och det är ju en sån egotripp att laga gott och få en massa kärlek efteråt! Det är därför jag är in the game, inser jag. Eller i alla fall till viss del. Stämningen var på topp och fortsatte så till fyra på morgonen. Men det fick jag höra efteråt, för jag åkte hem med M vid midnatt så att hon inte skulle behöva köra eget race med ungarna dan därpå.

Veckoschema 41

• Måndag: Blodpudding, morotsstavar
• Tisdag: Kycklingfärsbiffar Asian stylee, wokade grönsaker, ris
• Onsdag: Lax i ugn, Kelda citronsås, kokt potatis och gröna ärter
• Torsdag: Spaghetti och köttfärssås, grönsallad
• Fredag: Fläskfilé med bearnaisesås, ugnsgrillade rotfrukter (potatis, palsternacka, morot)

Den här ska jag ha!

"Snabb sund mat: enkla vardagsrecept av Kocklandslaget". Vi var på internat över helgen, jag och min kära kammarkör Euterpe. Två dagar med repetitioner inför julkonserten i Gustaf Adolfskyrkan (16 december, 19.30 - be there) och riktigt rolig fest på lördagskvällen. Tenorerna hade ansvaret för matlagningen och alla gossar fick hjälpa till medan tjejerna repade vidare. Den gode G var idémaster och hade med sig ett recept från denna eminenta bok som gick att skala upp till 20-25 pers. utan problem. Fläskkarré bryntes och placerades i ugnsformar. Sedan på med japansk soja, farinsocker, hela stjärnanis och kanelstång. Skjuts in i ugnen tills lagom genomstekt. Under tiden hade råris kokats som blandades med gurkbågar (kärnhuset avlägsnat), finskuren röd chili, färsk koriander, snittad vårlök och pistagenötter. Upp på tallrik tillsammans med goda köttet och den f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a stekskyn skedvis över alltihopa. Så enkelt, så otroligt gott! Boken hittar ni bl.a. här.

Till förrätt det enkla men geniala upplägget grön sparrissoppa med Kelda som bas. Denna blandades med mjukbrynt vitlöks- och scharlottenlöksblandning samt spänstigt kokta gröna sparrisar. Jättegott. Jättesnabbt. G is the man.

Babyshambles

Jag har väl inte följt Pete Dohertys bana från Libertines till Babyshambles så särskilt noga, i alla fall inte jämfört med FW, men fick via tidningarna upp ögonen (och öronen) för senaste plattan "Shotter´s Nation". Briljant musik.

Cinnamon

Jahaja. Så var det kanelbullens dag idag. Jag får alltid lite rysningar när en branschförening skapar en "dag" för att dess medlemmar ska lyckas sälja mer. Det blir lite inifrån och ut, om man säger så. Och det här antog jag innan jag såg på Wikipedia att det verkligen är så. Men kanelbulle är ju förstås jättegott, även om jag själv föredrar kardemummabulle. En lyckad kanelbulle har dock kardemumma i degen, enligt mitt sätt att se på saken, så det kvittar väl. Bara jag får mjölk till är allt som det ska.

I närheten av kontoret kan jag få tag på schyssta bullar på antingen Banér- eller Valhallabageriet. Riktigt riktigt bra. I Stockholm City hade de i morse ett bulltest och jag kan verkligen hålla med om att Saturnus frisbeestora är helt OK. Men vad jag inte kan förstå, är hur de kunde missa fantastiska Cinnamons också jättestora och oerhört goda kanelbullar! Stans bästa, definitivt. Jag har härliga minnen från försommarmorgnar när jag gick ner med ettårige F till Långholmsbadet från lägenheten på Lundagatan och då alltid passerade Cinnamon för att få med mig en god kaffe på pappersmugg och denna underbara bulle som räckte till oss båda flera gånger om. Hoppas denna institution bland västra söderbor lever vidare oförstörd och ambitiös i evighet, amen.

En annan vinkling rörande kanelbulle påminde mig FW om idag, nämligen Pågens kanelsnäckor. Oslagbara i vissa lägen. Jag har en fäbless för att langa in dom i mikron ca 15 sekunder och sen spisa dom varma och goa med just mjölk. Men även direkt ur påsen när blodsockret måste upp under parklekar är de som prickarna över ü. Brukar sluta med att jag ätit upp de flesta på barnens bekostnad...dååålig pappa!

Men till sist måste jag ändå konstatera att jag är tillsammans med bullbakerskan numero uno, alla kategorier. När M väl gör en rejäl sats så är det inte många kvar halvtimmen efter att de har svalnat. INGEN slår henne på fingrarna! Jag tror hemligheten ligger i mandelmasse-smör-kanel-guckan som hon smetar ut på degen innan upprullning... Och fina blir dom:

Fredagslyx # 6

Dagen efter Stadhuskalaset var seg och kändes väldigt lång. Men M hade till kvällen fixat överrasknings-fredagsmys med goda ostar, salami, m.m. Och en väldigt smart sak - kvalitetsvin på halvflarra! Har inte tänkt på det innan, utan suttit där med lätt fredagsfylla eftersom jag ibland fått för mig att jag inte kan spara en halv flaska utan i stället smuttat i mig hela. Vakuumpumpen är ju en bra idé, men det känns ändå som att vinet förlorar något på det. Men visst har jag utnyttjat den möjligheten (och då snackar vi enkom för vinbevarande, okej?). Nu kom ju då M på denna eminenta idé med halvflaska och jag fick möjlighet att avnjuta en god Amarone till fina plockmaten och det blev precis lagom mycket. Det är ju så, att M inte får dricka en droppe alkohol eftersom hon går på smärtstillande. Annars kan hon få andningsstillestånd. Och det är ju för jävligt. Carlsbergs alkoholfria öl och drinkar med Sanbitter och apelsinjuice är hennes försök att känna en viss normalitet i smärtkaoset.

På vägen hem hade jag förvarnad om ostar och salami gått förbi eminenta inrättningen G:a Enskedes Bageri och köpt deras Vit, utmärkt vitt bröd till sådan kost (annars är deras Frö det godaste och bästa frukostbrödet som går att uppbringa). Men väl hemma insåg jag också behovet av ett lite kexigare bröd till osten och kunde fem minuter innan stängning traska iväg två kvarter till Matlust i Gamla Enskede och köpa gott hårdbröd. Jag är i såna lägen tacksam för initiativet att öppna en Deli mitt i villaidyllen. De har haft lite för höga priser och minimalistiskt utbud, men börjar nu hämta sig och bli riktigt intressanta. Så ta en sväng med gröna linjen mot Farsta Strand, hoppa av i Sandsborg och besök dessa två raringar till butiker!

Eriks Bakficka

Igår träffades jag och M för att äta lunch på denna pärla till restaurang. Här vankas suverän dyrlunch med husmanstema när andan faller på. Och så har de en cheeseburgare som är fantastisk. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Denna vecka har de en special som kort och gott benämns Kalv i dill. Dillkött är ju inte något man knåpar ihop hemma särskilt ofta, även om jag tänkt tanken. Så igår beställde jag givetvis kalven, M tog isterband med skånsk potatis. Dillsåsen var inte den vita som man är van vid att få, utan spetsad med vad jag förmodar var tomatpuré. Nånstans en något knäckig smakton också, så det var en ny och trevlig upplevelse. Köttet var mört som det ska vara och rotfrukter samt potatis hade tilltalande spänst. M:s isterband var lite väl hårdstekt, men innehållet hade perfekt syra och smakade verkligen nyrökt. Efter det en liten amuse i form av egentillverkade tryfflar, skönt goda med mycket bra balans mellan smakerna. Allting toppades med kort promenad runt de trevliga kvarteren där M växte upp och jag var liten korgosse i Oscars församling.

Middag i det blå

Så har man varit på fest i Stadshuset! Europeisk användarkonferens med 1000 pers och fullt ställ i dagarna tre. Bra föreläsningar varvades med mindre bra respektive katastrofala dylika. Intressant hur vissa vägrar att inse att de behöver en utbildning i presentationsteknik…

Middagen på torsdagen i Blå Hallen var häftig, inleddes med Vargtass och tunnbrödssnittar i Gyllene Salen och det svenska temat fortsatte sedan genom hela menyn. Måltiden började med en liten skaldjursterrin toppad av Kalixrom och ”cucumber jam” – en grön gelé med tydlig gurksmak (gott!), underbar kallrökt lax i sällskap med en terrin på lammkött och ruccolakräm vid sidan samt inlagd sill, bitar av prästost och små fina färskpotatisar. Frasiga kuvertbröd och Pyramidknäcke till och sist men inte minst öl & vodkanubbe (lite läskigt med ren sprit i glaset, men det var säkert produktplacering från Absolut). Varmrätten var utsökt god och bestod av champinjonstuffad, möööör renfilé med lite glacerade rotfrukter runt och därtill en potatiskaka med suffléform i sällskap med fina rödvinsskyn. En Robertson Cabernet Sauvignon till som inte utmärkte sig på något sätt och förmodligen var del av vinpaketet Budget.

Till efterrätten blev det fyrverkeri-glassparad nerför trappan och det var då jag insåg att hela konceptet skulle efterapa Nobelmiddagen. Rätt nice faktiskt, för jag lär väl aldrig hamna på en riktig. Vår servitör var en trevlig skotte som vid ett tillfälle var nära att dänga serveringsfatet i huvet på mig. Av misstag, vill jag tro. När jag skämtade lite med honom om denna incident berättade han att det inte var lika roligt när han verkligen dängde serveringsfatet i huvet på kronprinsessan inför 35 miljoner TV-tittare på förra Nobelfesten… Men jag blev rätt nöjd med att 1) bli serverad av samme servitör som tog hand om kronprinsessan senast samt att 2) ha varit nära att få ett serveringsfat i skallen av samme man som verkligen gjort så på kronprinsessan. Jag kände på något sätt personliga band knytas till vår kommande drottning. Glassen, som för övrigt var en sorbet på hallon och fläderbär (nu vet jag att det heter elderberry) vilandes på en gateau med vaniljglass, sällskapades av ett gott dessertbubbel – Moscato d´Asti Prunotto. Därefter imponerande smakligt bryggkaffe och en Calvados. Sen var jag redo att gå hem och lägga mig! Men inte mina kunder… Fribiljett till Sturecompagniet och VEM ska pröjsa taxi och drinkar? Rätt gissat - Mr. B! Så beredvillig som jag är eskorterade jag mina kära utsocknes kunder till syndens näste (eller kanske inte riktigt…). Trött, trött lyckades jag ta mig hem vid halv två och kände när jag hoppat ur taxin en enorm lycka över att mina små och M låg och snusade inne i huset.

Men tillbaka lite till Stadshuset. Otroligt häftig miljö att umgås i! Om ni har en 1-1,5 mille över och vill dra ihop era 8-900 kompisar, är detta the place to be. Underhållningen leddes av en snubbe som såg ut som Hank von Helvete i Turbonegro. Dock utan smink. Micke Grahn hette han tydligen. Känd från Fame Factory. Men han var grym – ruggig barytonpipa. Temat var svenskt (givetvis) så det blev både ABBA, Roxette och annat med uppbackning av proffsiga sångare som Martina Edoff, Sarah Dawn Finer (jepp – hon körde I remember love) och Fredrik Willstrand. Formerly known as Shakin´ Fredrik, som det stod i programmet. SHAKIN´ FREDRIK!!! Jag minns honom vagt från tidningen OKEJ nån gång för länge sedan när jag egentligen bara ville se Samantha Fox flasha med tuttarna. Han var sig lik på ögonen, men hockeyfrillan var ersatt av rakad skalle och raggarmusche. Men jävlar i h-vete vilken röst! Total proffsshow och jubel från tusen roade gäster.

Veckoschema 40

• Måndag: Köttfärslimpa, kantarellsås, potatis och grönsallad
• Tisdag: Wok med grönsaker och utskuren biff, ris
• Onsdag: Kelda tomatsoppa med makaroner, plättar
• Torsdag: Baconpasta
• Fredag: Räkrisotto