Sonic nr 36

ÄNTLIGEN har jag fått nya numret av denna utsökta musiktidning. Som jag har väntat. Medföljande blandskiva är full av ny, bra musik och tre pärlor utmärker sig:
Kissey Asplund - "Entrapped"
New Young Pony Club - "Ice Cream" (jag missade sommarens hype totalt, grymt bra)
Lykke Li - "Little Bit"

Enkla middagen

Nu checkar jag ut för några dagar då det är dags för Europakonferens med stora balunsmiddagen i Stadshuset på torsdag! Ikväll blir det stillsam middag hemma och enkla enklaste kycklingen i röd curry. Börjar med grönsakerna på bilden och choppar upp dem i önskvärd storlek. Tar sedan några kycklingfiléer, som jag lyckligtvis kom ihåg att ta fram ur frysen i morse, och delar i mindre bitar. Fräser en klutt röd currypasta (sparsmakat, annars äter inte ungarna) i lite olja och sedan i med en burk cocosmjölk och några stänk fisksås. Sedan kycklingfond och alla grönsaker minus rödlöken (men plus en kartong sugar snap peas) för att sist men inte minst köra i kycklingen. Koka upp och simmer under lock på lagom temperatur i kanske 10 minuter, huvudsaken är att kycklingen är genomkokt men fortfarande spänstig. Rödlöken skall i på slutet så att den bibehåller sin krispighet. Ris till och saken är biff. Eller kyckling. Givetvis kan man stärka upp detta efter behag med lime, ingefära, koriander etc. etc. Kör på!

Samtidshumor

Jag gillar verkligen Schyffert. Kolla in hans sajt på YouTube. Där finner ni bland annat denna sköna filmsnutt:

Uppmaning till Sveriges gubbar

Dags att börja dricka granatäppeljuice.
Och att släppa fram kvinnor på viktiga poster.
Det blir bättre då.

Smakduellen

Kul grepp från DN. Jag har med envishet gränsande till Lars Danielsson försvarat Heinz ketchup mot alla andra - som jag ser det - avarter. Nu har det blivit nytt läge då DN:s provsmakare i senaste Smakduellen framhåller Felix ekologiska som mycket bättre - och billigare - än Heinz dito. Ska O få rätt? Han är Felix-vän och har utmanat mig på blindtest av olika ketchupar många gånger - lika många gånger som jag dunkat omgivningen i huvet med att det finns bara en Ketchup, God Bless America, liksom. Det har ännu inte blivit något blindtest. Glad för det är jag eftersom jag så tvärsäkert sagt att jag skulle känna igen Heinz bland hur många sorter som helst, vilket jag egentligen inte är helt säker på (men berätta inte för O!). Och nu vacklar jag ännu mer då Felix ekologiska verkar bräda min livskamrat, Heinzi.

J lagar mat

Veckoschema 39

• Måndag: Fiskpinnar med cous cous
• Tisdag: Kyckling i röd curry, ris
• Onsdag: Kokt torsk med hackat ägg och skirat smör, potatis och vitkålssallad
• Torsdag: Mormors köttbullar och makaroner, morot
• Fredag: Tagliatelle med räkor, bladspenat och curry- & vitlökssmör

Körsbär # 2

Sitter och mumsar på Ben & Jerry´s Cherry Garcia. Bästa glassen.

Kanibasa

När M fyllde sju fick hon, i likhet med sina äldre syskon tidigare, ansvaret för planering, inköp och tillagning av en middag i veckan. Jag var senare med det, började kanske i tolv-trettonårsåldern men då lagade jag säkert två-tre middagar i veckan till sent hemkommande föräldrar. Bra skola. Vid tillagningen av middagen idag hjälpte J till med att röra i stekpannan och hon var rejält stolt över att ha varit med att laga maten. Då tog vi upp det, att när de fyller sju ska de få ansvaret för en middag i veckan. Möttes med entusiasm samt av kaxig F som sa att redan när han fyller sex år så vill han köra det systemet. Första rätten ska bli "Kanibasa". Okej...och vad innehåller den då? Jo, spaghetti, köttbullar, köttfärssås, ärtor, grönsaker, frukt...och lite svartpeppar....och så kan man hälla i lite sylt! Låter bra det - vi skrev ner receptet och hoppas på exekvering om knappa året. Inspirerad fortsatte F sedan med att redogöra för "Kanirolabaso". Där börjar man med frukt och fortsätter sedan med lite peppar, sylt, lite köttbullar, fisk och slutligen salt. Hm...jag måste erkänna att jag inte skrev ner det receptet och hoppas på att minnet är kort rörande den detaljen.

Solliden

Stooora släktlunchen med svärfars sida igår. 122 pers inklusive barn och en återträff vart femte år. Färgkod på namnskylten för att visa vilken gren man tillhör. Och alltid lika kul att träffa den där delen av M:s släkt som man just gör ungefär bara vid dessa tillfällen. Första gången för mig 2002 och då sågs vi på Fjäderholmarna. Denna gång samlades vi på Skansens Solliden. Jag har faktiskt aldrig varit där inne, trots mina 38 år i Stockholm och minst ett Skansenbesök per år. Typ. Blev glatt överraskad över hur cool festvåningen faktiskt var. Obetalbar utsikt över stan och just igår extra vackert med höstklar luft och sol. Maten var helt OK med en god liten förrätt bestående av gucka på rökt fårfiol, creme fraiche och örter som toppade en kavringrundel. Varmrätten bestod av rödtunga som givetvis var lite torr (fattar inte riktigt varför man ger sig på att göra pocherad fisk till 100 gäster), ris och goooa vitvinssåsen. Yummie. Jag, svågern och M:s kusins man satt dessutom vid barnänden av bordet, så vi fick en stor såsskål för oss själva när det var dags för vuxenmat (barnen fick - surprise, surprise - köttbullar med potatis). Sedan tog stora barnjakten vid. Men en kul upplevelse och en upptäckt av en potentiell festvåning den dan vi orkar göra slag i saken och faktiskt gifta oss.

Fredagslyx # 5

Hallontryffel från Les Chocolats eller lakritskolatryffel från Chokladfabriken. Pure sex.

Sopranoskäk

Jag har följt Sopranos slaviskt genom åren. M hatar serien för skildringarna av machomännens apstadie-kvinnosyn. Förresten....i apflocken är väl honorna de som styr och ställer? Men ni förstår vad jag menar. Jag kan förstå hennes upprördhet, för jag upplever det som att Chase har hållit kvar sin verklighetskontakt i sitt beskrivande av maffiakulturen i New Jersey serien igenom. Sjuka sjuka värld. En annan fascinerande kriminalserie är The Wire som nu är tillbaka på fredagkvällar i SVT2.

Ett bestående intryck från Sopranos är de ugnsformar med Ziti som Carmela och andra sprider bland sina vänner och släkt så fort de ska på besök därhän. Inspirerad drog jag på stora italienmössan härom söndagen innan det var dags för nattning av ungarna och därefter bänkande framför TV:n (i min ensamhet - med en argt muttrande M uppe vid datorn i färd med att ta fram bilder till sin fotoblogg) och gjorde salsiccia med tortiglioni och slow food tomatsås. Grymt fina toscanska korvar som jag grillade i ugnen och sedan serverade med pastarören i floder av gooooda tomatsåsen. Nu på hösten är tomaterna så fina så fina och jag kokade ihop ett gäng om kanske 10 st. oskalade och grovt hackade med en grovhackad lök och några vitlökar skurna i skivor (glömmer aldrig scenen i Maffiabröder när gubbarna kokar tomatsås i fängelset och skär vitlöken med rakblad - själv använder jag tryffelskäraren som står ack så oanvänd för sitt verkliga syfte) som först tillåtits fräsa i olivolja. Några tryck med delikatesskryddad tomatpuré som stöd och sedan i med en halvpanna rödvin. Salt och svartpeppar. Kokade in utan lock till önskvärd konsistens och lät sedan grytan puttra vidare under lock på svag värme i tre-fyra timmar med lite omrörning då och då. Ja, vi hade en hemmasöndag i sakta mak, annars hade detta långkok varit omöjligt. Jag hade i en kantbit av parmesan sista timmen - ett gammalt tips från Tomas Tengby, reder såsen något och ger smak - och sedan basilika och timjan. Det blev en mycket god middag där barnen inte fördrog med karaktärsfasta salsiccian utan i stället fick stekta wienerkorvstubbar.

Svensk kinamat

Intressant läsning i DN. Jag minns hur fantastiskt det var att i åttaårsåldern få gå med pappa på kinakrog och äta friterad fläskfilé med sötsur sås och - givetvis - friterade bananer med vaniljglass till efterrätt. Nu för tiden står sådan mat mig upp i halsen och jag antar att de flesta upplever det på samma sätt. Ett ljus i mörkret utgörs av Restaurang Ho´s där man ibland kan få rätter som inte finns på menyn, bara man frågar. Måste även införskaffa Inger Jiangs bok 44 små rätter.

Bosön

Jag har föresatt mig att denna blogg ska andas positivism och livsbejakelse, som en kontrast till den tuffa livssituation jag och allra främst M befinner oss i skapad av det konstanta smärttillstånd som belägrar hennes kropp. Men nu måste jag gnälla lite. Jag har i dagarna två varit med kollegorna på Bosön, Riksidrottsförbundets anläggning på Lidingö som även tar emot vanliga dödliga för team building/konferenser. Dag 1 började bra med utomhusövningar i solsken och vacker sensommar-höststämning som inleddes med att vi i två lag om tretton personer vardera skulle laga lunch i det fria och över öppen eld. Ingredienserna var lax, sej, räkor, lök, potatis, purjo, paprika, krossade tomater, fiskfond, vitt vin och allehanda kryddor. Vi fick ett recept som var löjligt enkelt och satte igång med att hacka och skära. Alla bidrog ödmjukt och jag var förbluffad över att inga konflikter à la Robinson uppstod. Jag bidrog själv därtill genom att kväva mina dominera-och-domdera-i-köket-impulser och kom med glada tillrop till initiativ som jag egentligen inte höll med om. Lustigt. Jag lyckades dock styra kryddningen i det fördolda med fisksås, panaengcurry och sweet chili och även tillredningen av fisken i slutändan så att den blev mjäll och fin. Vi fick till en väldigt god soppa med bra balans mellan smaker och bra konsistens på ingredienserna. Riktigt skoj och det ÄR ju så trevligt att äta varm mat utomhus när det är lite småkallt! Andra laget var också nöjda, men jag tyckte nog att de hade saltat rackarns mycket för mycket. Jag kände hur tungan liksom dzzz! och att njurarna tryckte på stora röda knappen. Vissa verkar tydligen gilla salt i mängder som jag själv tycker är outhärdligt.

När kommer gnället då? Jo, nu: efter en lyckad dag i det fria var det bastu/bad-relax i "Mästarvillan", Paul U Bergströms gamla residens med utsikt över Askrikefjärden. Middag därefter i stora matsalen - och det är nu jag börjar bli upprörd igen; förrätten utgjordes av en kall potatis- och purjolökssoppa med tydlig smak av fiskfond. En liten sparrisknopp badade däri sällskapad av en klutt löjrom. Det var verkligen inte gott och soppan påminde mer om överbliven fiskgratängsås. Hu! Till det serverades ett vitt vin som smakade ungefär som ingenting och som dessutom serverades måltiden igenom. Varmrätten kom in och visade sig bestå av grillad tonfisk modell mindre som dessutom var helt genomkokt och grådaskig i köttet. Denna pyttebit fisk låg på en tunn bädd av dekapiterade sparrisar (knopparna fick vi ju i soppan) relativt ogrillade röda och gula paprikabitar och två (2!) små små stekta potatisbitar. Denna ursäkt till måltid toppades av en centimetertjock aromsmörbit om 5x5 cm. Helt otroligt. Jag höll dock god min så gott jag kunde eftersom jag inte ville göra arrangerande funktionschefen stressad och ledsen. Hon satt mittemot mig och jag märkte att hon direkt blev nervös när hon såg min bistra uppsyn. Efterrätten fortsatte på samma oinspirerade tema - vispad grädde med chokladkross åtföljd av upptinade sura bär. Under all kritik och vad som är mest upprörande är att vi säkert fick betala en hel del per kuvert. Dessutom var personalen jävligt otrevlig. Lunchen idag var också horribel med hårdrökt kassler i en sås med för mycket tacokrydda och gråslemmiga bananskivor på toppen. Överkokt ris till det. Blä-hä.

Så summa summarum: om ni ska iväg på kick-off/team building/konferens etc. - undvik Bosön! Definitivt inte värt pengarna.

Lördagsmys

O kom förbi med sina härliga tjejer eftersom frugan hans var på konferens och att det givetvis alltid är lika roligt att träffas. Vi började med en fin liten aptitretare i form av lufttorkad skinka från Deutschland (Kern...nånting) som jag spetsade på bitar av melon. Därefter körde jag på med min egenpåhittade kycklinggryta med indisk touch - i och för sig ingen rocket science, men utsökt god. Till det en vacker sallad med goda dressingen och pistagenötter på toppen. Utsökt kombination! Vi hade ambitionen att köra en smoothie till efterrätt, men popcorn slog ut de planerna och vi vuxna nöjde oss med choklad av mörkare sort och te. En synnerligen lyckad kväll, på det hele.

Homer Simpson

Ingen har väl kunnat undgå reklamen för Simpsons-filmen tidigare i år, med en happy Homer och en doughnut i högsta hugg. I synnerhet inte F. Han har tjatat om munkar i veckor. Och som den gode fader jag är, föll jag i helgen till föga och lovade Homer-munk i stället för lördagsgodis. Införskaffade munkar på ICA Globen och åkte sen hem för att göra rosa glasyr. Godisströssel hade vi sen tidigare. Givetvis gjorde jag glasyren för lös, så den rann av munkrackaren och jag blev sur sur. F var emellertid nöjd, vilket ju var huvudsaken, och åt upp sin munk så snabbt att till och med jag blev chockad. Jag hade utelämnat faktumet att Homers munk även innehåller blåbärssylt, vilket fina mattan i vardagsrummet nog är väldigt tacksam för.

Veckoschema 38

• Måndag: Spaghetti och köttfärssås, grönsallad
• Tisdag: Kyckling i lergryta, potatis
• Onsdag: Tonfiskröra med cous cous
• Torsdag: Biff Stroganoff med ris, grönsallad
• Fredag: Grönsakssoppa och plättar

Fiskgratäng à la Jamie O

Jag minns inte riktigt hur och när killen gjorde denna fiskgratäng, bara att den var väldigt god när jag provade att göra den första gången för säkert sex år sen. Vi var på Hovenäset hos M:s farmor och hon blev duktigt nöjd med middagen vilket gav mig en massa pluspoäng. M hävdar att det var kokta ägg i gratängen, men det kan inte jag minnas. Vem som har rätt spelar mindre roll - min freestyle runt ett vagt minne blev rackarns fint härom dagen. Jag började med att skala och koka mandelpotatis (vilken mjölig sort som helst går givetvis bra, men aromen i en mandelpotatis är outstanding) samt ge mig på den så fina treenigheten palsternacka, morot och lök. Grovrivet/hackat ner i olivoljepanna och sakta brynas med salt och vitpeppar och efter en stund en skvätt vatten. Därefter gav jag mig in på att koka en bechamel (2 msk mjöl vispas ner i 2 msk mjöl och sedan omedelbart i med 2½ dl mjölk - sjud under omrörning tills det blir tjockt). Smaksatte när den tjocknat med en eller två matskedar flytande hummerfond, vitpeppar, saft från en halv citron, kanske en halv matsked dijonsenap och slutligen några nypor dragon...nä, nu ljög jag faktiskt angående sista kryddan. Man ska alltid kolla att allt finns när det är dags att laga mat! Jag upptäckte att dragonen var slut mitt uppe i allt och slängde i stället i basilika. Funkade givetvis bra det med, men dragon ska det va. Enligt mig. Vispade slutligen ivrigt ner en äggula i såsen och drog bort den från värmen. Smorde sedan en ugnsform - som givetvis var för liten, men det gick med skohorn - och gav mig på den kokta potatisen med mosstöten. Lite grovt resultat, sådär, som blandades med några skvättar god olivolja och lite örtsalt. Lade sedan upp potatisen längs med kanten av ugnsformen och fick därmed en fri yta i mitten där jag klädde botten med bladspenat. Lite vitpeppar på och sedan ca 400 g torskfilé i bitar (jag hade tinat fryst fisk, men färsk blir absolut bäst) och sedan såsen blandad med grönsaksröran som avslutning. Till sist ruggade jag upp potatisen med hjälp av en gaffel och lade på några skivor stark ost (cheddar) på såsen (att riva osten ger givetvis bäst resultat, men jag hann inte). Skjuts in i ugnen för gratinering i 225 grader och ca en kvart. Det blev väldigt gott men jag kan rekommendera att laga denna rätt under en helg i stället för en vardag med hungriga barn (utifall att man har sådana) och kort om tid. Jag blev som så ofta rätt grinig och förstörde ordentligt middagsfriden för min kära. Sorry =(

Styrka

Ingen nyhet för insatta och dessa wasabidragerade jordnötter finns på varenda asiatisk livs som står att finna (tror jag). Första gången för mig och en befriande god produkt till skillnad från kusinerna wasabiärtor. Hunnit tröttna rejält på de torra gröningarna. Jordnötterna har en knock-out-styrka och det gör nästan ont att äta. Men oj så goda!

Lapsang och Baileys

Det är inte för jämnan man har en literflaska Baileys hemma. Senast jag drack den seriöst var vid sexton års ålder hos nån klasskamrat i färd med att smygdricka ur föräldrarnas barskåp. Då var det godis. M:s mamma kom i veckan hem från andra sidan jordklotet med en helflaska som hon av nån anledning fått för sig ska vara M:s favvodricka. Mycket rart och omtänksamt, men även glömskt rörande M:s totala alkoholförbud pga de smärtstillande tabletterna. Men M ville ju inte tacka nej då svärmor hade glömt av andra fina presenter vid mellanlandningen på O´Hare i sin iver att inte glömma hennes flaska... Hjälpsam som vanligt och lite sentimental slog jag upp en slatt on the rocks efter middagen och tog till en kopp te med Earl Grey/Lapsang-blandning. Och vilken finfin kombination! I och för sig behöver man väl inte vara en Einstein för att förstå att rökig Lapsang funkar som häst och vagn med en whiskylikör, men det var ändock en kul upptäckt.

Fredagslyx # 4

Lång dag på Sky City Conference med kollegorna influgna från Lule. -å. Avslutades dock perfekt med tennis tillsammans med FA i Hagaparken. Trots mulet, kuling och duggregn som gjorde hardcourten farligt hal, var det befriande att få bränna ur kroppen efter stillasittande diskussioner i timmar. Efter matchen tog vi en pit stop på Haga Forum med immande kall och perfekt tajmad pilsner innan det var dags för middagsplanering. Döden i grytan var fullbokad, så Bosse kläckte den eminenta idén att åka hem till familjen A och brassa oxfilé i sällskap med råstekt potatis och vitlökssmör. Taxi till Vivo Norrtullsgatan och införskaffande av råvarorna. Det var så poetiskt - köttet fick vi över disk och etiketten på inplastade byttan meddelade oss följande lyrik:
- Född i Sverige
- Uppfödd i Sverige
- Slaktad i Sverige
- Styckad i Sverige
Ett nötkreaturs liv - och död - sammanfattat på fyra rader. Jag blev helt stum och glömde nästan bort att sno åt mig några cocosprickar ur godispåsen som FA plockat ihop. Väl hemma på Frejgatan togs jag emot av gosiga sexmånaders W som direkt fick mig att längta efter flera barn. Därefter vodka i drinken, skivning av egenodlad Bråvikspotatis i mandolinen, bryning av helbit oxfilé och råstekning av potatisen medan köttet klättrade upp mot 52 grader i ugnen och vitlökssmöret bereddes. Ut med köttet ur ugnen, vila under folie medan termometern fortsatte sin vandring mot 58 grader och därefter total njutning ackompanjerad av en Chateau Montus 2002. Vi glömde helt grönsaker, men kompenserade på nåt sätt efteråt med K:s underbara cocossmulpaj med kanel- och råsockerinlindade Gravensteineräpplen och vaniljglass. Toknöjd och trött som ett härke tog jag sedan taxi hem med mycket trevlig chaffis. Som hittade hela vägen! Oväntat.

Svenska ljud

Det finns så mycket bra svensk musik. Jag blir alldeles stolt över The Mary Onettes, Johnossi mm, mm. ZTV är ju tillbaka och jag fastnade framför deras Svenska Ljud efter att barnen somnat. Kul!

Sambassadeur verkar vara på banan igen för jag tror att det var deras nya singel jag hörde på radion när jag lagade middag. Knäckarbra.

Weber

Nu är jag med riktig grill! Har genom åren framhärdat med - och svurit över - en billig kopia tillverkad i någon sweatshop i närheten av Gobiöknen för 399 spänn från ICA Maxi (för övrigt en utmärkt affär där man kan köpa mjölk och snöslunga på samma gång). Fick dock ett presentkort på en One-touch Gold, dvs klotgrill på 57 cm diameter och med askuppsamlare, när jag fyllde år i somras. Happy e jag. I och för sig är väl även Weber-grillen säkerligen tillverkad av någon underbetald stackare i något U-land, men man kan väl i alla fall hoppas att de satsat några av de många kronor de ska ha för grillen på rättvisa för arbetarna.

Nu ser jag fram emot nya sköna grilläventyr och en mer respektfull behandling av maten med högkvalitativa instrument till min hjälp.

Sympathy for the devil

Kräftskiva på jobbet förra fredagen. En av bilderna ger mig kalla kårar. Visst ser jag lite rädd ut - oskuldsfullt vit bredvid hin håle himself...

En annan lösning

Är förstås att åka till kiosken på Södermalmstorg och beställa nystekt strömming. Grymt gott à la minute!

Strömmingsflundra

Goood bricklunch med pepparrotsstuffad strömmingsflundra och potatismos. Mos ikväll också, men va´ tusan! Funderade på varför vi aldrig steker strömming hemma och kom snabbt fram till att det är efterdoften som avskräcker. Sitter ju i väggarna flera dagar efteråt. För min del är det inte så farligt, men M har värsta spårhundsluktsinnet. Hon kan ju som tidigare nämnts placera mig i karantän i dagar om jag ätit en ynka lökbit (näe, nu ljög jag - men snudd på). Det var lite synd om henne under graviditeterna när denna egenskap förstärktes ytterligare. Alltså inte att sätta mig i karantän, utan bra luktsinne. I och för sig fick jag ju sova på en madrass i vardagsrummet i tvåan på Söder när jag hade varit ute och slarvat under dessa fascinerande perioder i vårt liv.

Kom på hur jag ska göra för att steka strömming framöver utan att utsätta M för luktchocker - skaffa stekfat till utegrillen och brassa på i trädgården! Smart, Bosse. Jag har i och för sig ett fint i stål som är tänkt att grilla fisk och allehanda små saker som kan ramla igenom grillgallret på. Men det har små springor, så smöret skulle ju i så fall rinna ner på glöden med rykigt värre som följd. Så nu ska jag ge mig ut på jakt efter ett plant stekfat i gjutjärn.

Träning

Har underkastat mig tennisträning för första gången i mitt medellånga liv. Det var vanvettigt roligt. Jag hade anmält mig till en nivå som motsvarar att man har "spelat lite", vilket är ungefär vad jag har gjort. Men vilket tempo! Tränaren visade no mercy och tryckte på från första början. Power-tennis, liksom. Självlärd som jag är och med rätt undermålig kondition blev jag underkänd på ungefär alla punkter, men egentligen bara av mig själv. Så nu sitter jag här och flåsar som en fisk på torra land fast en timme har gått sedan lektionen slutade. Men det ska nog gå att styra upp både flåset och mina pissiga grundslag! Ömmande knäet är lite mer oroande. Tur var det i alla fall att jag hade bunkrat rejält med spaghetti och M:s s-u-v-e-r-ä-n-a köttfärssås.

I morgon eftermiddag får vi hit vänner och sålunda en 100 %-ig ökning av antalet barn till middag. Ska göra en rejäl omgång av ugnsgratinerad falukorv med potatismos och har köpt finfin mandelpotatis som definitivt ger det godaste moset. Tyvärr är jag i Gävle hela dagen och hinner inte förbi Saluhallen för att köpa goda Jokkmokksfalun, så det får bli Scans Deli i stället. Funderar på att göra en barnslig med ketchup och ost och en med lite mer vuxen smak. Svåger L har lärt mig en goding där man fyller en falukorv skuren på längden med en blandning av rivet äpple och morot samt finhackad lök som tillåtits bryna i panna och kryddats med curry. Riven ost av godare sort på det och sen en tetra matlagningsgrädde i botten av ugnsformen för att fånga upp goda smaker. Gratinera i en kvart eller så. Gröna ärter som sidogrönt ger fibrer och vitamin.

Närkontakt med tullen

M är verkligen galen i förpackningar. Men så är hon ju formgivare också. I hennes kök på Lundagatan hade hon en tre meter hög hylla med snygga förpackningar från världens alla hörn. Hon har varit runt en hel del själv, men hennes globetrottande pappa har också bidragit. Och även andra. Cigarettpaket från obskyra länder är också ett intresse och vi har en konstfull kreation inom ram på väggen i vardagsrummet där min favorit är ryska Kosmos-ciggisar. Cohiba-paketet är också magiskt. Jag har själv blivit biten av detta med att attraheras av ytan på en förpackning mer än innehållet och kom hem från Chile för några år sen med såväl kakaopaket från Brasilien som chilenskt bakpulver. På Arlanda efter 22 timmars flygning hem, sög tullen in mig och mina vänner direkt. Det är tydligen så, att det är populärt att köpa med sig te med lite lite kokaextrakt hem från Sydamerika, en produkt som finns i livsmedelsbutiker. Och vaaar är den narkotikaklassad? Jo, i Svea Rike! Varning härmed utfärdad. Inget sånt i min eller vännernas väskor men jag fick skeptiska ögat när bakpulverburken återfanns nedstoppad i en gympadoja. Jag blev givetvis nervös och hasplade ur mig en lång förklaring om min sambos intresse för livsmedelsförpackningar oavsett innehåll från olika delar av världen etc, etc. Tulltjänstemannen höll slutligen upp handen för att få tyst på mig och tillstod vänligt att han själv var från Chile och var bekant med varan. Trodde heller inte att den var snillrikt förseglad efter att ha blivit proppad med kokain/heroin, så han lät mig gå. Måste vara för att jag ser så snäll ut.

På sistone har M även snöat in på att köpa Pez-figurer via Tradera (Darth Vader och R2-D2 är tunga Bosse-favoriter). Känns som att det är enklare att förklara sig för tullare med sådana i väskan.

Det blev en fin Rydberg

Det är alltid lika roligt att se när barnen uppskattar bra och vällagad mat. De åt med god aptit (minus äggula och lök), till och med senapsgrädden som hade lite sting. När alla ätit opp gick jag ensam på garagefest i Ulvsunda. Polaren O. Kollegan O. Han har ett garage tillsammans med kompis i en kulturskyddad kåk med lastkaj, ett stenkast från Hells Angels. Så skön miljö! De hade fixat halva oljefat med rejäla grillgaller och inne i själva lokalen var det riggat för konsert med eminenta coverbandet Copyrats. Bildäckstorn lite här och där med snacks på toppen och en bar längst in i röd belysning. Full rulle när bandet drog igång och kul att träffa en massa nya människor. Jag är ju inte så mycket rock egentligen, har mina rötter i motpolen som alltid blev jagad av de långhåriga med jeansvästar. Jag var deep down med Depeche och Kraftwerk i mina unga dagar men lyssnade faktiskt på Iron Maiden i smyg. Grym platta, den där Number of the beast. Så jag kände mig inte helt vilsen på festen och bandet startade självsäkert och tight med The Cult´s bästa någonsin, Li´l Devil. Senare på kvällen grillade vi hamburgare och jag lyckades på nåt sätt trycka i mig tre stycken. Men de var ju så goda. Och det var nog det som gjorde att jag klarade så många öl som det faktiskt råkade bli.

Veckoschema 37

• Måndag: Fiskpinnar, mayo, kokt potatis och grönsallad
• Tisdag: Spaghetti och köttfärssås, vitkålssallad
• Onsdag: Ugnsgratinerad falukorv, potatismos och gröna ärter
• Torsdag: Fiskgratäng à la Jamie O (rapport kommer)
• Fredag: Taco dinner

Musik

Jag har aldrig behövt knarka för att få kickar. Har alltid haft musiken.
Tre låtar som räddat mitt liv:
Verve - Bitter sweet symphony
Underworld - Born slippy
Stone Roses - Ten storey love song

Efter regn kommer...

...ja vadå? Brunch, kanske. Det finns så många roliga tillbehör att hitta på till ett lyckat brunchbord. En udda fågel, men som jag uppskattade stort när jag var liten, är bacon och ägg med rejäl twist. Börja med att hårdkoka ägg. Dela baconskivor på hälften och knaperstek samtidigt som en bechamel, alltså vitsås, tillreds där en del av mjölken byts ut mot spadet från burkmusslor (kanske 80 mjölk och 20 spad). Såsen kryddas sedan med vitpeppar, salt och lite muskot. Smält i nävar av riven cheddar och häll i musslorna. Håll varmt utan att koka. Skala och dela sedan äggen och lägg dem på rostat bröd med snittytan nedåt. Häll över ostmusselsåsen och toppa lite snyggt med de halva knaperstekta baconskivorna (låt dem tappa lite flott på hushållspapper innan). Servera direkt.

Sen kan man ju även göra welsh rarebit...återkommer om det längre fram!

Stackars M

Hon har så ont. Och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne. Just nu är det riktigt illa.

Nån som vet en bra ryggdoktor som förstår sig på kvinnors besvär i samband med graviditet?

Mikromat

Fotboll på Gärdet tillsammans med ett gäng från SIDA. Rättvisemärkt boll. Givetvis. Otroligt kul att få springa av sig och när det dessutom blev en jämn match, 6-6, blev det extra roligt. Snabblunch därefter förstås. Jag är inte vän av mikromat från butiken egentligen, men hittade något jag tyckte lät intressant från Souperb när jag handlade frukt på Coop - Sweet Beef Tokyo. Till skillnad från Findus och andras transfettbomber förefaller denna rätt var nyttig och dessutom var den faktiskt helt OK. Bra smak om än med lite lite kött. Det är väl gooh! man ska tacka för denna utveckling.

Fredagslyx # 3

Ibland när andan faller på tar jag mig till B Andersson Fågel & Vilt i Östermalmshallen och införskaffar färdiglagat till M et moi. Ett säkert kort är deras fasanwallenbergare med murkelsås och till det potatismos - förlåt, potatispuré - med tryffelolja (fråga om hur man värmer bäst i ugn, för jag har glömt). Och så lite Findus fina ärtor (Petit Pois) som nyttigbärare (finns dock ej hos B Andersson Fågel & Vilt). Till efterrätt har de alltsom oftast en goding till panacotta (eller stavas det pannacotta? blev plötsligt osäker...) med hallonsås. Det kostar en del, men är ett schysst hemmaalternativ till att fixa barnvakt och gå på krogen.

Kravmärkta bananer

Till "vanligt" kilopris på Coop Nära. Bravo.

Jag tar tillbaka

Ordentligt. Idag stod en Aladdinask på fikabordet på kontoret. Kollegan O har tydligen samma totalintresse för körsbärslikören som jag och hade ätit båda på övre lagret. Djävulen flög i mig och jag lyfte bort det trots att mycket återstod för att förse mig från lager två. Det är lätt att vara kategorisk tills man konfronteras med sanningen. Men i princip var det O:s fel.

Grillad fisk

Jag gillar verkligen Anna Bergenström, vilket bör ha framgått i vissa av mina tidigare inlägg. Hennes lilla bok "Annas Medelhavsmat" är min bibel och i den finns receptet på aubergine-kaviar. Det var C som introducerade mig för bok och detta recept och jag är henne djupt tacksam. Aubergine-kaviarn kan stå för sig själv på ett buffébord och njutas på robust lantbröd. Eller så kan den utgöra tillbehör till allehanda proteiner. Jag föredrar att äta den till grillad, vit fast fisk som fått salt, peppar och citron på sig i sällskap med en maffig grönsallad och just lantbröd (Riddarbageriets olika underbara leder ligan). Det är fräscht. Det är saligt gott. Det är enkelt att tillverka aubergine-kaviar. Börja med att dela 3 (600 g) äggplantor i halvor på längden. Snitta lite lätt på ytan och skjuts in i ugnen på plåt med snittytan uppåt i 175 grader och en timme. Låt svalna och gröp ur innanmätet ner i matberedare (kasta skalen). Går iofs givetvis att göra i vanlig bunke också. Hejåhå, mosa på i så fall. Med gaffel, förslagsvis. Tillbaka till oumbärlig teknik: matberedaren. Lägg i 1 rågad tsk salt, 1 msk tomatpuré (delikatesskryddad!), 1/2 tsk socker, 2 tsk vitvinsvinäger, 2-3 msk pressad citronsaft och slutligen 2 pressade vitlöksklyftor (Häpp! Det här fick mig att tänka på Latin Kings "Fint väder": "Först gav jag honom en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger och sen slutligen...en vänster"). Blanda allt väl och ha sedan i 3 msk olivolja av bättre sort (standardolivolja pajar allt...). Smaka av med svartpeppar.
Ovanstående proportioner är direkt tagna ur Annas recept. Jag brukar höfta rejält och säkert ha i mer av både tomatpuré, socker och vitlök. Jag vill liksom bara uppmana till eget tänkande och lite hjärta och smärta med i tillredningen! Smaka av längs vägen, så löser det sig.

Körsbär

Jag är tokigt förtjust i körsbär. Det muskulösa köttet och den fantastiska smaken. Underbart med varm egenlagad kompott på trädgårdens skörd till vaniljglass! På lekis minns jag att det inte var några problem att få triangeltetran med körsbärssaft. Ensam om den faiblessen, om man säger så. Samma sak med körsbärslikören i Aladdinasken. Såvida inte mor min är närvarande. Då blir det strid på kniven. I sällan förekommande fall träffar jag på andra med samma intresse för denna pralin som jag och som dessutom lyfter övre lagret innan det är slutätet för att komma åt godingarna på nästa nivå... Alltså; jag har vissa hederskodex när det gäller mat och godis. Man lyfter inte bort översta lagret i en Aladdinask innan alla praliner är uppätna! Jag kan allvarligt överväga fysiskt våld när någon överträder en sådan gräns.

Allt är inte gott med körsbär. Men då snackar vi också artificiella smaker. Härom dagen provade jag Cherry Coke för första gången på väldigt länge. Minns inte vad jag tyckte senast. Nu kan jag bara konstatera att det var riktigt riktigt vidrigt. Jag har tydligen min gränser när det kommer till körsbär.

Beef Korat Style

Peter Lindgren och Erik Videgård kom någon gång på nittiotalet ut med kokboken Modern Asiatisk Mat. I den vi har hemma står det 1996, men det känns som att vi (FA och jag) brottades med ovanstående rätt tidigare än så. Men jag minns väl fel. Beef Korat Style var gudomligt god när vi väl fick till den, men det tog nog 5-10 gånger innan. Ibland hade vi för mycket tamarind så att tungan krullade sig av syran. Ibland tog vi för mycket av FA:s hemliga blandning av torkad chili vilket ledde till att huvudet självantände medan resten av kroppen kastade sig i badkaret och spolade kallt vatten. Nej, förresten. Killen hade ju bara duschkabin. En väldigt fin som han nästan byggt själv med glasbetongvägg. Väldigt stylish.

När vi väl fick till den thailändska biffen var det en sann njutning. Till en person är påbudet att 100 g benfritt nötkött skall bräseras med 1/2 dl vit soja, 3 dl vatten, 1 tsk torkad och mald chili samt 1 msk socker i en dryg timme tills det är riktigt mört. Till såsen skall 2 msk tamarind stormkokas i 3 dl vatten tills det endast är kvar ca 1/2 dl vätska. Av från värmen och tillsats av 2 tsk kokossocker (vi körde palmsocker), 1 msk fisksås, 1 finhackad charlottenlök, 1 färsk chili (tunna ringar) och slutligen 1 msk hackad vårlök. Håll varmt utan att koka. Skiva det ljumna köttet och lägg upp på ett fat bottnat med salladsblad lite snyggt. Rippla över såsen och strö sedan färska örter som holy basil och koriander på toppen. Servera med ris.

Hamburgerbantning

En kollega till mig med det coola efternamnet Groundstroem, samme kille som blandar grymt fina Bloody Marys, hävdade för några veckor sedan att hans storebror slagit vad med hamburgerkedjan Max om att gå ned 20 kg på tre månader genom att enbart äta deras nyckelhålsmärkta mat. Jag trodde han yrade och att han drog mig i benet. Men nu är jag överbevisad. Titta här. Galen värld.

Chutney

Lovade i en kommentar att återkomma med recept. Vi har inte tillfört något eget utan använt oss av DN:s recept på krusbärschutney och Annas Mat för plommonchutney. Det är lite 1-1 i detta hemma hos oss; M föredrar krusbärschutneyn medan jag lovprisar den med plommon.

Ankan

Låter mycket gosigare på franska: Magret de canard rôti escalopé, sauce au pamplemousse, miel et gingembre. Jag älskar det språket men kan inte tala det. Kanske dags att lära sig nu. Pamplemousse! Gulligt.

Jag vill förtydliga nedanstående recept något; mängden grapejuice är inte särskilt stor, utan den som rinner ut när man filéar fram fina klyftor och den som man sedan kanske lyckas pressa ur "fruktskelettet". Bonne chance!

Canard aux Bruxelles

Ursäkta min frifranska. Kan vara rätt, kan vara fel...sånt vet man aldrig när jag försöker mig på ett språk jag egentligen inte behärskar. Mitt mest intressanta minne i den vägen är när jag försökte guida en vietnamesisk taxichaufför som uppenbarligen inte hittade till La Défense från Paris innerstad - hamnade till slut i ett underjordiskt garage med en svärande chaufför som drog iväg på skrikande däck. En resa på 10 minuter och två stationer i Metron blev i stället 30 minuters krampaktigt missförstånd och 300 francs dyrt då mina småländska kunder tyckte det var obehagligt att åka tunnelbana. Ja, ja. I Brüssel finns en restaurang på en mörk bakgata som heter Au Stekerlapatte, en väldigt rustik och genuin inrättning. Man märker den knappt, där i svaga gatubelysningen, men möts av en varm, stimmig och fullsatt miljö med hög mysfaktor när man väl hittat in genom lilla dörren. Det hände sig ofta på mitt röriga nittiotal, att jag stannade i Europas huvudstad hos gode vännen A över helgen när jag hade varit nere på huvudkontoret i södra Holland. Han guidade mig till denna pärla och jag måste erkänna att jag ätit samma rätt varje gång jag har varit där sedan dess - stekt ankbröst med ingefärs-, honungs- och grapefruktsås åtföljt av de mest perfekt friterade frites (finns fortfarande på menyn!). Är det något belgarna kan, är det att fritera potatis! De använde tidigare till övervägande del hästfett som frityrolja, men nu är det vanligaste att fettet kommer från nötkreatur. Inte så många världskrig med döda hästar att tillgå längre, kanske. Gott är det, vilket som. Jag hade en romans en gång för länge sedan med en kvinna från Antwerpen. Utanför hennes port stod en kioskvagn som serverade frites typ dygnet runt. Underbart att klämma en tallrik med gyllengula potatispinnar åtföljda av mängder med majonäs och kanske ett grillspett sådär på nattkröken på väg hem från krogen! Men nu tillbaka till ankbrösten på Au Stekerlapatte. Så vansinnigt goda! Jag har försökt mig på denna rätt hemma två gånger och är rimligt nöjd. Här följer en beskrivning för två personer. Såsen är ett totalt freestyle-projekt av Bosse och börjar med att en blodgrape fileas till fina klyftor samtidigt som juicen tas tillvara på. Bered sedan 2 dl kycklingbuljong och häll i grapejuicen, 2 tsk farinsocker, en nypa vitpeppar, en matsked flytande honung och saften från en tumstor ingefära (skala och riv fint, pressa genom fint durkslag). Här är det lite ge och ta - smaka av kontinuerligt och balansera upp sötma med syra resp. tvärtom. Red av såsen med Beurre Manié, d.v.s. 2 msk vetemjöl och 2 msk mjukt smör som rörts ihop till en deg. Rör ned lite i taget med visp tills såsen är svagt trögflytande. Stek därefter ett ankbröst per skalle på skinnsidan ordentligt och vänd sedan ner köttsidan för snabb bryning. In i ugnen på 200 grader och med köttermometer (ska bli 57 grader). I brist på fritös fungerar det bra med råstekt potatis i tärningar. Stek den då i det fett som ankbrösten har släppt. Godis. Glöm inte att salta. När ankbröstet har nått sin temperatur bör det få vila en stund i folie. Skär sedan halvcentimeterskivor med vass kniv. Lägg upp - intakt men skivat - på en spegel av såsen, ställ ett torn potatis bredvid (tryck in i snyggt glas eller liten skål och vält upp på tallriken) och sprinkla slutligen grapeklyftorna runt. Njutning för öga såväl som mage.

Skördetid # 2

Jag känner mig oerhört priviligierad som bor med trädgård. Den formligen dignar av olika läckerheter genom säsongen; fläder, smultron, hallon, krusbär, svarta och röda vinbär, plommon, körsbär, äpplen och björnbär. För ett innerstadsbarn som jag är det en otrolig upplevelse att kunna skörda allt och tillaga. Saft, sylt och chutneys har varit mest på tapeten. Eller bara gå ut efter middagen och plocka efterrätten direkt från trädet. Förrförre ägaren ställde till med både det ena och det andra för våra grannar, men jag är honom djupt tacksam för allt han odlade.

IKEA

Vi har en rutin att alltid åka till stora varuhuset i Kungens Kurva vid öppningstid lördag eller söndag när behovet uppstår. Då får man oftast in ungarna på Småland och kan i någorlunda lugn och ro och definitivt utan trängsel göra sina ärenden. Jo, vi är nog IKEA-junkies om än på kontrollerbar nivå. M:s mamma är likadan. Hur som haver är det alltid som så att det inte finns mycket marginaler för matlagning när sakerna är köpta. I 9 fall av 10 har vi köpt hem det lilla varm korv-paketet, trängts på IKEA-restaurangen eller gått på gyllene M:et. Inte så hög kvalitet på det kulinariska, men vad gör man inte för att ha nöjda barn? Igår gjorde vi det stora misstaget att helgen efter löning och när alla Stockholms studenter behöver inreda sina nya lyor, åka dit för ett kort litet ärende. På eftermiddagen. Tok tok tok! Ingen plats på dagis och sjukt mycket människor. Återigen obefintliga marginaler för mat. Men min moder hade tipsat om en ny ansats från de glada smålänningarna - laga-hemma-paket med örtgravad lax som skulle köras i ugnen och potatismos. Gräslökssås till det. Billigt! Nyfikna som vi är och med viss positiv återkoppling från modern slog vi in på det spåret. Jag kan säga såhär:
Laxen: OK. Viss dominans av rosmarin så att det smakade kåda.
Potatismoset: Helt OK. Inte pulver, utan frysta "pellets" av kokt potatis.
Såsen: Uähää! Glutamat.

Skördetid

Nu börjar vi närma oss den riktigt trevliga svampsäsongen! Jag funderar på att ta ledigt en dag och ge mig ut i skogen. I och för sig är det ett tag kvar till trattisar och trumpetsvamp, men om jag har flyt och söker upp mina hemliga ställen en vardag kanske det finns både kantarell och Karl Johan att finna. Mina eviga fiender är pensionärerna med samma hemliga ställen och som också kan skörda mitt i veckan.

Jag är inte särskilt kunnig om svamp och utan bok är det ungefär ovanstående och blodriska samt smörsopp som jag kan stå för. Men för kanske tio år sedan var jag ute med syster och svåger en kallvarm höstdag i nordöstraste Småland. Plötsligt hittade jag en blomkålssvamp för första gången i mitt liv. Trodde först att någon hade tappat sin hjärna vid en tall. Min ytterst mer sansade svåger upplyste mig om vad det var och dess finfina matsvampsegenskaper. Så jag plockade upp den och kände mig som Dr. Frankenstein innan monstermontering - den såg verkligen precis ut som en mänsklig hjärna med lite smalare frontlober och tjockare bakdel! Nåväl, på vägen hem hittade jag - hör och häpna - även en stolt fjällskivling. Vilken svampdag! Vi rensade allt (det är ett rent helvete att rensa en blomkålssvamp, men värt besväret) och stekte ihop det för att sedan hälla på vispgrädde och göra en grym sås som vi åt till grillad fläskfilé.

Hittade faktiskt en blomkålssvamp förra hösten också. Den hade kraftig terpensmak från sin värdtall och hade passat bättre till vilt som exempelvis rådjur. Körde fläskfilé igen och det funkade, men inte mer.

Ett annat kärt svampplockarminne är när jag följde med gode vännen FA till skogarna i Kolmården för några år sedan. Han hade berättat att de plockat matkassar med kantarell under sommaren. Liknande saker har man ju hört då och då från olika håll genom åren men jag hade aldrig upplevt det själv. Några liter på sin höjd, men inte mer. Men nu blev det dags även för Bosse. Vi fick ihop hur mycket som helst på kanske en timme. Vansinnigt roligt.

Veckoschema 36

• Måndag: Blodpudding, morot (och floder av iskall mjölk - M måste ha isbitar i för att vara nöjd)
• Tisdag: Kyckling i curry, vitkålssallad
• Onsdag: Broccolisoppa och plättar
• Torsdag: Lax- och nudelwok
• Fredag: Biff Rydberg, grönsallad

Kungen av Kungsan

Läste i SvD igår om att Paolo Roberto kommit ut med en kokbok, "Mina fastrars mat". Låter spännande, måste skaffa! Vem kan motstå rätter med namn som Knock-out-pasta? Lång väg har killen gått från åttiotalet i Kungsan och mer fokus på round-kicks än mat... Jag hängde själv på denna konstiga plats den ökända kravallsommaren men var på morfars land när de väl inträffade. Säger en hel del om hur mycket "street" Bosse är...

Inte helt nykter

Jag menade feståss tryffelhonung.

Fredagslyx # 2

Fast nu är det förstås lördag. Snart söndag. Livet är förhoppningsvis långt: Roquefort av bättre sort med honungstryffel och portvin till.

Allt enligt PL - tidigare gästbloggare här hos Bosse. Numera utslängd av Bosse pga låg produktivitet (ja, jag borde frågat först!). Välkommen tillbaka när som. Gäller dig med, FW.

Gonatt.